Förstföderska; Fostervattenavgång eller flytningar?

Konstaterade de att du har läckt fostervatten och skickade hem dig...?

Fick du ingen antibiotika under de tre veckorna?

När jag väntade mitt första barn för sju år sedan, fick jag vattenavgång i vecka 32+3. Jag blev inlagd och fick antibiotika intravenöst för att minska risken för infektion. Efter två veckor på sjukhus fick jag åka hem för att invänta igångsättning efter ytterligare ca två veckor.

Ok med läckande fostervatten...? Sade de verkligen att det var okej?

Läcker du fortfarande fostervatten?

När det gäller det läckande fostervattnet hade jag bett om en "second opinion". Har det gått hål på båda fosterhinnorna?

Jag fattar inte heller att de kan anse att en pågående vattenavgång är okej utan behandling och övervakning.

Om man har en pågående vattenavgång och läcker fostervatten behöver det inte innebära att man blir igångsatt. Det är däremot viktigt att se till att det inte blir infektion. Har det gått hål på fosterhinnorna, kan bakterier komma upp i livmodern.

Jag fick vattenavgång i vecka 32+3, när jag väntade mitt första barn. Jag blev inlagd och fick antibiotika intravenöst tre gånger per dygn de första åtta dygnen. Jag fick även två kortisonsprutor för bebisens lungmognad. Jag tog tempen morgon och kväll. Det gjordes CTG två gånger per dag. De första tio dagarna fick jag knappt gå upp ur sängen. Sedan fick jag börja vara uppe mer och mer och efter två veckor på sjukhus fick jag åka hem. Fortfarande skulle jag ta tempen morgon och kväll, eftersom en temperaturhöjning kunde vara en indikation på infektion. Fyra veckor efter vattenavgången blev jag igångsatt.

I mitt fall var det ingen tvekan om att det var vattenavgång. Jag lämnade pölar efter mig på golvet. Under de fyra veckor som gick läckte jag vatten hela tiden.

Jag hade frågat om hur de bedömer risken för infektion med tanke på att de har konstaterat att du läcker fostervatten. Jag hade frågat vad det är med ditt läckage av fostervatten som gör att de inte tycker att någon förebyggande behandling ska sättas in. Det finns antagligen en mycket bra förklaring till det men den förklaringen hade jag, om jag var du, velat ha. (Och nu menar jag inte att du ska redogöra för den här.)

Just det uttalandet hade jag ifrågasatt. Hur kan det vara "okej" att det är hål på fosterhinnorna? Finns det inga risker med det? De frågorna hade jag velat ha utförliga svar på samt en förklaring till varför förebyggande behandling i vissa fall sätts in vid fostervattenläckage och varför det inte bedöms nödvändigt i ditt fall.

Under min första graviditet hade jag nog resonerat som du men efter att ha varit med om vattenavgång och läckande fostervatten och sett vilka åtgärder som då sattes in hade jag aldrig nöjt mig med att läkaren säger att det är okej att gå med läckande fostervatten, om det hade hänt under min andra graviditet.

Jag fick vattenavgång i vecka 32+3 (jag var beräknad till 1 april och började läcka fostervatten den 8 februari). Jag skulle gå på toaletten mitt i natten och jag lämnade små pölar efter mig på golvet både på väg till och från toaletten. Jag åkte till förlossningen och det konstaterades att det var fostervatten och jag blev inlagd direkt. De två första dagarna fick jag en spruta kortison för bebisens lungmognad. De första åtta dygnen fick jag antibiotika intravenöst tre gånger per dygn. Morgon och kväll tempades jag och det gjordes CTG för att övervaka bebisen. Jag var beordrad sängläge med undantag för toalettbesök, dusch och måltider. Efter tio dagar fick jag börja vara uppe lite varje dag och efter två veckor på sjukhus fick jag åka hem med en tid för igångsättning i vecka 36+1.

Under de fyra veckor som gick mellan vattenavgången och sonens födelse, läckte jag kontinuerligt fostervatten, i större eller mindre mängd. Oftast var det inte så mycket men ibland kom det sådana mängder att jag blev blöt ner på knäna trots att jag hade sjukhusets tjocka bindor. 

Men hade du inte fått konstaterat att det är fostervatten som läcker?

Hur förklarar de att de inte vidtar några åtgärder? Det måste ju finnas en anledning, eftersom det inte tycks vara vanligt att man låter någon gå med ett pågående läckage av fostervatten. 

Det är ju inte bara mängden förlorat vatten som det ska tas hänsyn till. Är det hål på hinnorna, så är det fri passage in i livmodern och därmed en ökad risk för infektion. Mängden förlorat vatten gör man inget åt men det går att sätta in förebyggande behandling för att minska risken för infektion.

Varför bedömer de att det inte finns någon risk för infektion i ditt fall?