Anonym (arg!) skrev 2014-03-15 05:45:54 följande:
Tack för era svar. Jag blir bara så ledsen när jag märker att han inte bryr sig om sitt barn, MITT älskade barn. Bryr sig inte tillräckligt för att försöka på alvar. Det gör ont i mig och jag vet inte hur jag ska förklara för min son. Jag vill säga att hans pappa är som han är, för annars får jag skulden, men jag vill heller inte att han ska känna sig bortvald, så då tar jag skulden och frågorna "varför får jag inte träffa pappa idag" osv. Blir så ledsen. Skönt att få ventilera någonstans. Men jag lever mitt liv med min son och min sambo och vi är en mysig liten familj själva. Nästan så jag önskade att pappan kunde försvinna helt för då kunde i alla fall min sambo ta över rollen som pappa i princip (som han redan gör men utan cred...).
Du måste inte säga något förrän barnet frågar. MEN mitt råd till dig är att INTE säga något till barnet om att träffa pappa en viss dag. Kräv att pappan ringer samma dag och bekräftar umgänge annars blir det inget. Då blir tillfällena mer än glad överraskning istället för ständiga besvikelser.
Du, din sambo och din son får koncentrera er på ER familj istället. När barnet frågar varför han inte träffar pappa mer (OM han ens frågar, mina har aldrig frågat de har haft andra manliga förebilder som betytt er/verkat räcka) så säg som det är, att du inte vet varför pappa är som han är.
