• Tangent

    Varför äter inte barnet? Artikel i Läkartidningen

    I veckans nummer av Läkartidningen finns flera artiklar om barn och mat, bl a en som heter
    Varför äter inte barnet?
    http://www.lakartidningen.se/Klinik-och-vetenskap/Klinisk-oversikt/2014/03/Varfor-ater-inte-barnet-/
    Här är inledningen för er som inte orkar läsa hela artikeln


    "Barn som inte vill äta, trots tillräckligt god munmotorik, utgör ett växande problem i vården.


    Molekylärbiologisk forskning indikerar att obalans i hunger–­mättnadsregleringen skulle kunna vara en bidragade orsak till ätovilja hos barn.


    Traditionella behandlingsmodeller, ofta med krav på barnen att äta, skulle eventuellt kunna stressa den molekylära obalansen ytterligare.


    Den kravlösa behandlingsmodellen »vägledning under måltid«, där föräldrar lär sig att erbjuda anpassade konsistenser och smaker tillsammans med uppmuntrande tilltal, tycks öka barnens intresse för mat."

  • Svar på tråden Varför äter inte barnet? Artikel i Läkartidningen
  • Lottapotta08

    Hej,

    Får jag fråga om du har egen erfarenhet av detta?

    Vi har en son på 4,5 år som jag skulle säga har ätovilja. Han vill sällan äta. Äter inte frukt och grönsaker alls, inte fisk, inget annat kött än hamburgare ibland och korv ibland. Har varit stökigt sedan nio månaders ålder. Jag håller på att knäckas av oron.

  • Tangent

    Mitt eget barn har inte haft detta problem. Däremot två kompisars barn. Det ena barnet fick till slut knapp i magen.

  • Anemone
    Lottapotta08 skrev 2014-08-07 18:57:34 följande:

    Hej,

    Får jag fråga om du har egen erfarenhet av detta?

    Vi har en son på 4,5 år som jag skulle säga har ätovilja. Han vill sällan äta. Äter inte frukt och grönsaker alls, inte fisk, inget annat kött än hamburgare ibland och korv ibland. Har varit stökigt sedan nio månaders ålder. Jag håller på att knäckas av oron.


    www.selektivatstorning.se/

    Stämmer det in på detta?
  • cosinus

    Jag har en 6-åring som jag aldrig tror har sagt att han är hungrig.

    Han var jättestrulig som bebis och ville inte alls börja äta och sen har det fortsatt mer eller mindre. Han ber aldrig om mat, om han väl äter och det knackar på en kompis är han klar oavsett hur lite han ätit. Allt har liksom högre prio än maten och med 3 syskon runt borde kan man alltid prata ist för att äta.

    Samma unge gick en vecka med en handledsfraktur innan vi förstod att något var fel och nu bara förra veckan fick han dra en mjölktand för att det var ett jättestort hål (som satt så till att det var jättesvårt att se, såg det knappt när tandläkaren pekade ut det för det hade liksom grävt in bakifrån på en kindtand). Tandläkaren frågade om han hade haft ont och ja då sa han "lite" och så här i efterhand kan jag komma på att han väl klagat lite när han ätit någon gång men inte mer specifikt än typ "vill inte ha mer". Han verkar vara en fena på att ignorera kroppens signaler av olika slag för han är minsann aldrig trött heller enligt honom själv.

    När han väl äter, och har ro att sitta eller upptäcker att något är riktigt gott då kan han äta rätt mycket och han är inte så extremt kräsen på olika sorters mat men det är bara inte prioriterad aktivitet.

  • Lottapotta08
    cosinus skrev 2014-08-18 17:08:55 följande:

    Jag har en 6-åring som jag aldrig tror har sagt att han är hungrig.

    Han var jättestrulig som bebis och ville inte alls börja äta och sen har det fortsatt mer eller mindre. Han ber aldrig om mat, om han väl äter och det knackar på en kompis är han klar oavsett hur lite han ätit. Allt har liksom högre prio än maten och med 3 syskon runt borde kan man alltid prata ist för att äta.

    Samma unge gick en vecka med en handledsfraktur innan vi förstod att något var fel och nu bara förra veckan fick han dra en mjölktand för att det var ett jättestort hål (som satt så till att det var jättesvårt att se, såg det knappt när tandläkaren pekade ut det för det hade liksom grävt in bakifrån på en kindtand). Tandläkaren frågade om han hade haft ont och ja då sa han "lite" och så här i efterhand kan jag komma på att han väl klagat lite när han ätit någon gång men inte mer specifikt än typ "vill inte ha mer". Han verkar vara en fena på att ignorera kroppens signaler av olika slag för han är minsann aldrig trött heller enligt honom själv.

    När han väl äter, och har ro att sitta eller upptäcker att något är riktigt gott då kan han äta rätt mycket och han är inte så extremt kräsen på olika sorters mat men det är bara inte prioriterad aktivitet.


    Det är lite så med min son också - det är inte prioriterad aktivitet.

    Äter din son i skolan? Min äter väldigt selektivt. Bara ris, bara pasta och bara fiskpanetter. Aldrig sås, potatis, grönsaker, frukt etc.
  • cosinus
    Lottapotta08 skrev 2014-08-18 20:10:54 följande:
    Det är lite så med min son också - det är inte prioriterad aktivitet.

    Äter din son i skolan? Min äter väldigt selektivt. Bara ris, bara pasta och bara fiskpanetter. Aldrig sås, potatis, grönsaker, frukt etc.
    Han har precis börjat sexårs men jo det har alltid gått bättre på dagis än hemma, ibland äter han dock väldigt lite och ibland rapporterar de att han ätit massor (händer väl typ 2 ggr per år) och det normala är väl lite men ändå ok.

    Vi gjorde en kostregistrering när han var knappa 2 år och den fick vi ok på och jag såg ju på den då att han åt klart mer på dagis än hemma.

    Han är eg inte så kräsen på olika smaker och vågar prova men han vill inte ha några mängder som regel. Hans aptit är som sagt längst ner på vad han lyssnar på. Blir han sjuk är det det första som försvinner (ibland innan man ens fattat att han är sjuk) och kommer tillbaka absolut senast också. Inte en sjuka utan att man ser att han tappar i ansiktet och han blir alldeles hålögd under ögonen. Men nu när han är äldre blir han ju inte sjuk lika ofta som när han var pyttig så det är ju skönt för återhämtningen blir så lång när han är helt utan energi i kroppen.
  • Lottapotta08
    cosinus skrev 2014-08-19 07:12:17 följande:
    Han har precis börjat sexårs men jo det har alltid gått bättre på dagis än hemma, ibland äter han dock väldigt lite och ibland rapporterar de att han ätit massor (händer väl typ 2 ggr per år) och det normala är väl lite men ändå ok.

    Vi gjorde en kostregistrering när han var knappa 2 år och den fick vi ok på och jag såg ju på den då att han åt klart mer på dagis än hemma.

    Han är eg inte så kräsen på olika smaker och vågar prova men han vill inte ha några mängder som regel. Hans aptit är som sagt längst ner på vad han lyssnar på. Blir han sjuk är det det första som försvinner (ibland innan man ens fattat att han är sjuk) och kommer tillbaka absolut senast också. Inte en sjuka utan att man ser att han tappar i ansiktet och han blir alldeles hålögd under ögonen. Men nu när han är äldre blir han ju inte sjuk lika ofta som när han var pyttig så det är ju skönt för återhämtningen blir så lång när han är helt utan energi i kroppen.
    För/hos vem gör man en kostregistrering? Jag ska till dietist nästa vecka och tänker att det är där det ska ske?

    Samma här vid sjukdom. Den lilla aptit som ibland finns försvinner direkt och han blir så grå.

    Jag mår jättedåligt av det här och vi har hamnat i en ond cirkel. Vi tjatar på honom att äta främst frukosten för jag vet ju att han ibland inte äter alls på dagis och då vill jag åtminstone att han ska sleva i sig gröten...

    Fröknarna på dagis är också involverade i detta och de ser ju en enorm skillnad på hans sätt att vara de dagar han äter - glad, humoristisk, leker etc till skillnad från de hålögda dagarna...
  • cosinus

    Jo det är dietisten som gör kostregistreringen, iaf för oss.

    Frukost äter sällan min kille så mycket av heller och han väljer dessutom ofta bort pålägg. Kan äta en Wasa frukost utan ens smör. Vill inte ha. På dagis åt han frukost bättre men tyvärr då så blir det för tidigt nu på fritids så han får klara sig på det han får i sig hemma

Svar på tråden Varför äter inte barnet? Artikel i Läkartidningen