Hur orkar ni andra lärare?

Hej, 

(ursäkta om jag skriver med mycket komman, som ej är korrekt i det svenska språket. Jag är van vid att skriva på Engelska, haha)

Kort om mig;
Jag har nyligen blivit antagen till lärarutbildningen, som ämneslärare i å 7-9 med ingång i Engelska. Jag är 28 år gammal och har rest lite här och var på våran jord, min far är Bolivian och min mor är Svenska, så idag har jag Spanskan gratis, samt har Engelskan flytande då jag brukar det dagligen. (jag gillar språk) Jag är också frilansande illustratör. Mina "hobbys" och "talanger" fick mig att känna att ämneslärare vore något för mig, samt att jag har upplevt ett stökigt högstadie, ett helvete i gymnasiet, folkhögskola och komvux. Alla med underbara och mindre underbara lärare, men utan dessa lärare hade jag aldrig tagit mig dit jag är idag.
Samt så har jag arbetat lite här och var men mestadels i service, (hotell)

Jag har hört, fått det berättat och läst, om hur "hemskt" läraryrket är, speciellt i högstadiet. Nu när jag har läst alla era inlägg så vet jag inte riktigt på vilket ben jag ska stå på. 

Å ena sidan så känner jag att alla lärare behöver stå på sig något så otroligt mycket. Att ni blir behandlade som 18 åringar som precis fått jobb på McDonalds. Där det inte finns tal om raster, övertid eller några rättigheter. Och om man käftar emot så får man gå, då det står folk på kö för att ta ditt jobb.

Jag har dock uppfattat att när det gäller lärare så finns det ingen som står i kö för att ta ditt jobb. Lärare är idag en bristvara och enligt det jag har lärt mig i livet så betyder det att du har makten. 

Å andra sidan, så har jag inte arbetat som lärare än, jag har inte ens börjat skolan, så vad vet jag? 

Men jag känner att jag har redan blivit trampad på av giriga arbetsgivare, otrevliga gäster och krossad under ångesten av att få allt att gå ihop. Så efter att jag har skaffat mig en förbannad högskoleutbildning på 4.5 år, då jag har tagit studielån för att skaffa mig kunskapen att utbilda unga och ge tillbaka till samhället, så tänker jag inte ta någon skit. 

Jag kanske är naiv, jag kanske är oerfaren, men jag ställer hellre krav eller säger upp mig och söker mig till en annan skola, stad, kommun eller land, än att jag går in i väggen. 

Vill inte trampa på någons fötter, uppskattar verkligen alla er lärare och förstår att ni arbetar under hemska förhållande, men det är som sagt bara ni som kan säga ifrån.