Hur orkar ni andra lärare?

Jag orkar nämligen inte mer. För varje dag mår jag sämre och sämre, och livet känns uppriktigt sagt helt meningslöst.

Jag undervisar åk 6-9. Varje dag arbetar jag med att ringa flräldrar och sitta i möten. Rättning och planering sker enbart på förtroendetid, då jag inte har möjlighet att utföra detta på min arbetsplatsförlagda tid. Är mentor för en grupp elever som kräver ständiga samtal hem.

Jag måste alltså sätta mig och arbeta från 19.30 (då mina barn somnar) till ca 21.30 varje dag för att ens försöka hinna i fatt. Jag ligger alltid back. Alltid. HAr haft oturen att i år få rätta 5 klasser med nationella prov, och har efter mycket tjat fått en dag för rättning av dessa prov. Jag arbetar jämt. Har kanske i snitt en ledig kväll på två veckors tid. Har börjat bli argare och argare och hatar människor som står framför mig i exempelvis köer, eftersom de stjäl tid från mig bara genom att vara där.

Jag orkar inte mer. Är så trött, ledsen, slut... Det är tur att jag har en grym man och fantastiska ungar, för utan dem vore livet helt meningslöst. Jag känner mig aldrig glad. Bara utarbetad och så vidrigt trött. Önskar jag fick blunda nu och sova fram til sommarlovet.

Hur orkar ni andra? Gör ni det, eller har ni det som jag? Vad ska jag göra för att ta mig ur det här?

Ja, det gör jag också. Dags att plocka fram boken och begära ledigt?

Jo, så är det ju. Men det blir alltid 45 timmar. Om inte mer. Snarare 55.

Jag har verkligen rannasakat mig själv de senaste dagarna och det är väl egentligen en kombination av att mina mentorselever tar alldeles för mycket tid  - det är samtal jag tar hand om på dagtid och mitt eget arbete blir lidande, alltså planering och rättning.

Ett bra sätt, hur menar du då?

Eller så beror det på eleverna. Om de skolar, slåss, hamnar i dagliga konflikter mm så tar de tid....

Sen är det skillnad på ex gymnasium och grundskola. Då skolplikt råder är kraven på oss lärare större för att få det att funka.

Det känns som att många lärare behöver bli bättre på att säga ifrån, säga nej, och prioritera. Föräldrar har inte alltid rätt, alla synpunkter och förslag är inte lika viktiga, man måste inte arbeta sönder sig för att tillmötesgå alla. Säg att jag bryter benet, åker in till sjukhus och blir missnöjd över bemötandet eller tycker att sjuksköterskorna borde lagt gipset på ett annat sätt. Vem bryr sig? I bästa fall finns det väl något formulär jag kan fylla i och lägga i en brevlåda. Om en förälder eller elev är missnöjda eller tycker tycker blir det alltid så stort. Det mejlas och läraren stressar för att svara, ursäktar sig, lovar en förbättring, etc. Stå på er istället! Herregud, mejlar jag vilken annan myndighet eller förvaltning som helst får jag väl vara glad om jag får svar inom en vecka, om jag ens får svar. 

Jag är fd lärare och har massor av vänner och bekanta som är lärare. Mycket god insyn och erfarenhet av arbetssituationen.

Min analys är att det är för många idealister som väljer att arbeta som lärare. Inget fel egentligen men att drivas av idealistiska motiv i första hand leder ofta till ett relativt oprofessionellt förhållningssätt.

En rimlig fråga är varför just du som lärare väljer att arbeta gratis?
Varför säger du inte ifrån? Prioriterar bort en del, försämrar kvaliteten (om nödvändigt) och förklarar för din chef att du faktiskt inte hinner med?

Vad är det som är så unikt med lärarjobbet som gör det omöjligt att gå hem (eller stänga av datorn) när arbetstiden är slut?
Jag har aldrig hört talas om byggarbetare som stannar kvar och bygger färdigt en altan eller ett tak på övertid - utan att chefen talar om att det ska göras - och betalar lön för utfört arbete. Så, igen, varför väljer du som lärare att arbeta gratis?
Jag själv arbetar idag som chef och när arbetstiden är slut för mina medarbetare så går de hem. Om jobbet inte är färdigt så frågar de mig hur de ska göra. Ibland kan vi flytta lite tid (dvs. kompensera) men blir det med kort varsel så har de rätt till övertidsersättning. Eller också får jag ta beslut om att vi avstår ifrån vissa uppgifter (dvs. accepterar att resurserna inte räckte längre den gången)

Min uppfattning är att loven och förtroendetiden är en riktigt rejäl stress-/arbetsmiljöfälla för lärarna.
Oavsett vad man som lärare säger om sin arbetssituation, stress, arbetsmiljö etc. så får man slängt i ansiktet: "ni har ju loven, dessutom är det ingen som jobbar  efter 15 på eftermiddagarna..."

Min uppfattning är att lärarnas fackförbund står i vägen för en sund utveckling, en modern och professionell syn på läraryrket. Genom att bromsa och klamra sig fast vid ett läraravtal (som ändå urholkas för varje år som går) gör man lärarna en björntjänst.

Ni (lärarkollektivet) skulle själva kräva normala semestertjänster, kräva att skolorganisationen förändras och anpassas till ett modernt samhälle. 10 veckors sommarlov för ungarna är för långt, ingen behöver så långt sommarlov (varken elever eller lärare) - utan hellre en dräglig arbetsmiljö och arbetssituation som innebär att man kan gå hem efter jobbet och fortfarande orka göra något annat. Att man kan avsluta sitt arbete - på sin arbetsplats - och sen stänga butiken.
Då kan man dels ställa krav på en dräglig arbetsmiljö, rimliga arbetstider/belastning och en löneutveckling som motsvarar utbildning och ansvar.

dvs. en övergång från ett gäng utarbetade, håglösa och (emellanåt) gnälliga idealister TILL professionella yrkesmän/kvinnor som ställer krav och levererar enligt rimliga förutsättningar och förväntningar. 

Jag har blivit utskälld av föräldrar på utvecklingssamtal för att jag vabbat mycket med ett sjukt barn (är ensamstående). Fått extra samtal med rektor pga klagomål. Får elever som anklagar mig för att de misslyckas, då jag t.ex vabbat några dagar.

Rektorer törs inte säga ifrån, då väljer föräldrar en annan skola och skolpengen försvinner. Vet ett fall där en lärare som underkänt elever (gymnasiet) i en klass då de inte lämnat in uppgifter och därmed saknades bedömningsunderlag. Hon blev inkallad till rektor och fick en varning.

Lagen anger ingen tidsgräns, utan talar om skyndsamt. En vanlig policy i Sverige är 3-5 arbetsdagar. Och det svaret behöver ju inte inrymma allt jag begär - mejlar jag SMHI och frågar hur vädret ska vara i Norrköping nästa torsdag eftermiddag så räcker det gott och väl om de hänvisar till en sida med prognoser.

Och ansvaret ligger ju hos myndigheten, inte en enskild anställd. Om du har så pass hög arbetsbelastning att det är risk för att du inte hinner svara på mejl bör detta tas upp till arbetsgivaren, så får arbetsgivaren prioritera. 

Ja, och hinner du inte det så hinner du inte. Då får du väl skicka ett mejl om att "på grund av hög arbetsbelastning kommer mitt svar att dröja, är ditt ärende akut var god kontakta skolans rektor namn@skolan.se". Alternativt så kan du prioritera ned något annat och hänvisa till att du måste svara på de mejl som du enligt offentlighetsprincipen är ålagd att svara på. 

Detta är en vanlig reaktion jag hör när vi talar om skola. Tror det handlar om att man har ett lite "navelskådande" perspektiv som aktiv lärare. Svårt att se skolan och sin situation ur lite fler (andra) perspektiv. Oftast tänker man (som jag antar att du gör) att den enda förändringen skulle vara arbetstiden (till 40-timmarsvecka)...

Givetvis räcker inte detta utan man måste förändra systemet i grunden. Genom att förlänga terminerna så kan man (i gengäld) förkorta arbetsdagarna/veckorna. Man kan även saxa och förändra upplägget så att vissa elever börjar lite senare på dagen (många är väldigt morgontrötta) men kan stanna nån timme längre på em.

På samma sätt kan man justera och styra lärarnas tid lite mer flexibelt så att fler hittar ett upplägg som funkar.

Att loven gör att man orkar är en myt och rena dumheter. Det finns inget som helst stöd eller belägg för att man kan "lagra" vila under 10 veckor - för att sedan orka med en stressig arbetssituation med "organiserad övertid" i en dålig arbetsmiljö..

Upplägget med skollov som "plåster på såren" är en av de allra sämsta idéerna någonsin..

Problemet är att lärare vill äta kakan och ha den kvar.. Dvs. det är väldigt svårt att tänka sig avstå från sina lov men man vill gärna ha en helt "normal" arbetstid under veckorna - eftersom väldigt få (fullt naturligt) faktiskt orkar arbeta och leverera ett kvalitativt arbete när man måste jobba 45 timmar vecka efter vecka..

Det är läge att välja snart - idealistiskt och ständig övertid eller en uthärdlig arbetsbelastning och normala förutsättningar.

Upplägget med lärartjänster ser ut som de gör av historiska orsaker (för att ungarna en gång i tiden behövdes hemma i jordbruket under somrarna) - inte - för att undervisning som arbetsområde kräver långa lov, långa arbetsdagar och långa arbetsveckor.

Jobba ihjäl er eller gör något åt eran situation men gör det rakt och ärligt.

Jo, det har jag. Jag är mentor för eleven och vi ska ha ett samarbete med föräldern. Jag är skyldig att ha utvecklingssamtal. Jag ska alltså verka för ett gott samarbete med eleven och föräldrarna under 3 år. Dessutom sprider det sig lätt när föräldrar pratar ihop sig. Otroligt lätt idag att skylla på läraren för allt möjligt. Sen ska jag träffa eleven dagligen under tre år, samtidigt som man är medveten om att minsta lilla misstag eller som uppfattas som misstag kommer att leda till sura föräldrasamtal till rektor. Ett av lönekriterierna är förresten hur väl samarbetet funkar med hemmet, eleverna och mig.

Har jobbat på myndighet innan blivit utskälld då också. Men tog det aldrig personligt, just för att det inte var det. Problemet som lärare är att hur mycket du än arbetar kan du alltid göra mer.

Det var inte min skola som delade ut varningar. Utan en friskola i en annan del av landet. Hur de gjorde med det sen vet jag inte.

"T.o.m. politikerna har kommit fram till..." ?

Vilka politiker är det? Och vad har de kommit fram till, hur och varför?

Nja, givetvis finns det politiker som tycker allt möjligt. Troligen är de långtifrån en enhällig åsikt. Sen handlar det också om tidsperspektiv, att gå över till 40-timmars arbetsveckor har ju genomförts i en del kommuner, många friskolor kör så också.

I grunden är det dock fråga om att skolans ram och upplägg inte har ändrats sedan bondesamhället och skolan som institution är den mest konservativa vi har, värre än kyrkan rent av. Anledningen till att det råder brist på lärare är ju att ingen vill bli lärare idag, arbetsmiljön och förutsättningarna är usla, det ser vi ju överallt.

Detta leder till att antagningspoängen minskar och många av dem som väljer att plugga till lärare idag skulle aldrig kommit in på utbildningen för 20 (eller så) år sen..

Ändå hör man ofta bromsande argument som dina. Tror det handlar lite om att "man vet vad man har men inte vad man får". 

Radikala förändringar kräver naturligtvis visioner och mod. Dessutom behöver man se över helheten, hela systemet. Vi har nått vägs ände och man kan inte göra småjusteringar för att fixa till nåt längre. Det krävs ett nytänk i grunden.

Att klamra sig fast vid lediga lovveckor är oerhört kontraproduktivt för utvecklingen av rimliga arbetsvillkor och arbetsbelastning.

Det finns inget som säger att det skulle vara svårt eller sämre att driva en utbildningsorganisation utifrån ett normalt semesterupplägg. Tvärtom skulle det innebära lärare som kan komma någorlunda utvilade till jobbet på morgonen, lärare som inte behöver ha söndagsångest och magsår när helgen/lovet närmar sig sitt slut.

Det enskilt största problemet i en sån här övergång handlar om arbetsmiljön. Man behöver se till att lärare har bättre arbetsrum och förutsättningar för planering, efterarbete och samarbete med kollegor inom ramen för sin arbetstid. Dvs. som vilket annat kunskapsföretag som helst.

Verkar vara mer regel än undantag att man efter 7-10 år som lärare smäller i den där väggen som vi alla trodde var en myt innan vi rusade in i den...

Ta hand om dig. Ha inte för bråttom tillbaka.