HäckHäxan skrev 2014-03-22 15:40:34 följande:
Men precis massa okända. Avskyr det.
Blev erbjuden modelljobb en gång för en butik men inriktning av kläder till kvinnor med former. Men nej jag tackade nej bara fixade inte tanken på att byta om fotas och posera framför ett gäng främlingar som skall syna varje mm av mig. Tänkte att fan vad roligt, häftig grej osv men min andra sida vann. Har fått fler såna där erbjudanden och fotande och även av personer som målar. Men nää det går inte. Vem fan vill se mig i en katalog i underkläder och annat haha. Då blir jag dessutom vips det där objektet jag inte vill vara, den där som syns. Ibland ( läs ofta ) vill jag vara osynlig.
Är rätt dubbel jag också. Fast till skillnad mot vad folk tror så är jag ganska blyg men jag är en hejare på att dölja det och det kan jag tacka min rappa tunga för och min fantastiska utstrålning av attityd problem. Men det som syns utåt av andra och det man känner inombords är två vitt skilda ting. Finns absolut tillfällen och personer jag känt mig bekväm med eller lärt mig bli bekväm med. Men jag har fått träna som fan på det där. På saker som faller sig naturligt för så många andra. Träna på att inte vara så påklädd jämt även runt mina nära och kära, jag ser bekväm ut men jag är det verkligen inte ens nästan. Men tydligen duktig på att få andra att tro att jag är det. Ganska fascinerande och lustigt.
Som du skriver är det en kamp och få vet vad det kräver och vad det kostar en att genomföra den.
<3
Lite roligt i sammanhanget är att jag varit nakenmodell i flera omgångar (få inga idéer pojkar, allt var endast för ett högre syfte och för den ädla konsten), och det var aldrig problem. Jag som var den enda nakna i ett rum fullt med påklädda personer. Antingen är jag masochist eller bara jäkligt skruvad.