Sex och dravel tråden, hämningslöst!

Jag är helt på din linje där. Det är en jäkla skillnad på att vara rak och ärlig och på att vara ett as och konstant trycka ner sin åsikt i halsen på folk, oftast oombedd och sen kalla det att vara ärlig. Väldigt stor jävla skillnad på det där. Jag är ärlig när folk frågar, men jag har genom åren också sagt till mina vänner att vill ni inte veta ärligt vad jag tycker så ge fan i att fråga. detta pga några av dem haft väldigt svårt för när man är ärlig, typ tycker du dessa byxorna är snygga. Nej jag tycker dom är skitfula OCH så rasar människans värld ihop. Detta trots att jag alltid fortsätter meningen med att det är väl skitsamma vad jag tycker så länge du gillar dem och trivs i dem. Men för vissa har det där varit så viktigt. Nå de som haft det problemet lärde sig iaf att säga nej var tyst jag vill inte veta. Till saken här att jag menar alla komplimanger jag säger också, tycker jag något är skitsnyggt så tycker jag verkligen det på alla sätt och vis och jag lärde mig såklart under utvecklingen mot att bli vuxen att försöka hålla in alla spontana vad fan har du på dig kommentarer, inte jämt dock. Och visst kan det fortfarande hoppa grodor ur munnen på mig och jag får absolut krypa till korset då och då och be om ursäkt och det gör gärna eftersom mitt syfte ju inte var att såra den andre. Men min bristande impulskontroll ställer ibland till det och idag vet jag varför, det finns en förklaring och orsak. Förr visste jag inte, vilket också gjorde att jag intog försvarsställning istället för att be om ursäkt, ja det fattar ju vilken idiot som helst att just den situationen inte blev bättre av det.

Så idag kör jag stenhårt på att vara ärlig, så mycket det bara går, samtidigt som jag absolut försöker tänka till ibland, kommer min ärliga mening såra, kommer den såra i onödan, kan jag linda in den, okej då lindar jag in den lite. Fungerar som sagt inte alltid men jag försöker iaf. Mina vänner har ju lärt sig och jag är tacksam för att de tar mina blunders och klantigheter för vad de är och inte gör så stor grej av dem, men nyckeln är att jag lärt mig be om ursäkt och se mina brister, det gör ju sitt till. Samtidigt så vet de ju att alla spontana komplimanger som ramlar ur min mun är min absolut ärliga och hjärtligt menade åsikt. Jag låtsas ju aldrig gilla något osv. de vet att jag inte kan föreställa mig på det viset, vilket ju gör att de genuint också tar åt sig av alla bra saker jag säger till dem också.

Jag orkar inte lägga energi på folk som inte tycker om mig. Har inget behov av att alla skall tycka om mig och känner att det är helt okej så. Har ju aldrig helt passat in någonstans och oddsen att jag vips skall börja göra det är rätt små. För mig är det absolut viktigare vad mina närmsta tycker och tänker om mig OCH att de säger till mig när jag uppför mig som en jävla idiot eller går på för hårt. Det är något jag alltid bett folk göra, på samma sätt som jag brukar säga till dem, säg åt mig att hålla käften när jag blir för mycket, det är okej, jag blir inte sur. Jag vet att min hjärna spinner iväg, vet att jag avbryter i ren tanklöshet. Avbryt tillbaka och säg till mig håll nu klaffen lite och lyssna klart OCH jag kommer göra det, för det är först då jag riktigt inser hur jag avbrutit och då skäms jag ju lite över det och ber om ursäkt. Ibland skriver jag upp min tanke samtidigt som jag lyssnar för att inte tappa bort den eftersom jag tydligen ansåg att den var av vikt. Eller så kommer jag på den två dagar senare när min hjärna hittat tillbaka till den och nämner det då

Svetten lackar! Jävla feber skit infektion.!!!!

Nå de har åkt precis och de blir några minuter sena, mitt fel såklart. Tidsuppfattningen som jag har är ju helt av banan. Tidsoptimist! Klockan var ju nyss 15 och jag hade all tid i världen juh!

hahahha nä alla har vi fått vår lott / last i livet Tycker dock det är befriande att de flesta inte själva fattar hur dumma de är, för då slipper de iaf fundera på det och kan vara nöjda liksom 

Själv pendlar jag frisk med att fråga mig själv hur fan man kan vara smart och ändå så urbota korkad till och från och så garvar jag åt mig själv.  

Inte ett skit borde du skämmas!

Nope tyvärr inget värre i lands problem. Hoppas iaf du hinner med både sjukan och vännerna, så det håller jag tummar och tår för!

Oj oj 

Oh ja i mitt huvud finns en hel värld om sexigt Jag har dessutom väldigt levande fantasi

Men jo jag finner nog känslan av skam upphetsande i mitt huvud, absolut.

Hmm hittar inga roliga trådar att häcka runt i *snyft*

 Krya på sig

Ja men så är det ju, alltså trygghet med skammen. För min del så tror jag mycket är att jag går igång på kontraster och det finns saker jag aldrig kommer slut skämmas inför tror jag och ändå fortsätter göra, haha hur knäpp är inte jag då

Alltså min hjärna är speciell på ohhh så många jävla sätt och jag slåss konstant med att försöka reda ut den och trasslet den har för sig. Sen finns det massor av saker jag vill testa eller utveckla eller är nyfiken på. Men det där med rätt man för jobbet är liksom en helt annan sak. Utan tilliten så kommer jag inte testa något alls av det. Samtidigt så vet jag med mig att jag hmm testat / råkat ut för saker som JAG MINSANN ALDRIG skulle göra hell no och ändå bara WOW vilken grej, igen tack När de väl hände liksom. Så idag försöker jag vara mer öppen och inte dissa saker, förutom när jag känner direkt avsky. Men jag kan absolut testa något jag inte ens tänkt på som sexuellt eller som jag bara har en gnutta nyfikenhet inför. Tycker det är givande och om inte annat så lär jag mig att jaha det var inte min grej, nu vet jag det eller så lär jag mig tvärtom. På samma sätt kan jag ge eller göra saker som inte är upphetsande för min del, men jag blir däremot upphetsad av uppskattningen partnern visar, så den upphetsningen smittar liksom av sig, glädjen i att ge liksom.