Chocolatina skrev 2014-05-08 00:06:26 följande:
Mm, samma här. Kärleken kan vara riktigt förjävlig. Olycklig kärlek måste vara bland det värsta som finns.
Eller kanske inte... kanske värst är det att bli sviken av den person som man litar på allra mest...
Jag brukar inte ha tur i kärlek direkt...
Ha! Då är vi två. Tror inte det går att ta mig + tur i samma mening, en ekvation som aldrig går ihop riktigt.
Nå jag kan ändå känna att det är en glädje att man ändå har förmågan att älska någon oavsett om det är besvarat eller inte.
Att bli sviken av den man älskar och litar på är sju resor värre tycker jag personligen, säkert mer än sju resor värre. Det är rätt lamslående helt enkelt. Inget jag har någon som helst lust att utsätta mig för.
Kärlek är vackert och det är fint och stort och underbart och jag älskar att se folk som är kära, som älskar varandra osv.
Men när det kommer till kritan så ser jag det helt annorlunda om det skulle gälla mig. Vill inte lägga mitt liv i någons händer sådär, vill inte vara beroende av någon sådär, vill inte vara sårbar, svag eller ynklig, så jag avstår och springer fort som fan i motsatt riktning om minsta tillstymmelse till något som påminner om varmare kärleksliknande känslor skulle uppstå oavsett om det är från den andre ( då bryter jag hela skiten ) eller om det är från mig själv, då blir jag avståndstagande och gör mitt absolut bästa för att den andra bara skall dra självmant, funkar de inte så flyr jag. Helt jävla stört, jag vet absolut om det. Men brukar stenhårt hävda att jag helt enkelt inte mött rätt man än, vilket ju också är sant, för ingen har rubbat mina mallar sen Jesus gick i blöjor.