Ensam vårdnad, vad blir skillnaden?

Jag har haft kontakt med familjerätten flera gånger. Han svarar inte på deras brev, han vill alltså inte ha samarbetssamtal.

Vad gäller det där med att han kanske inte kan ta reda på var på sjukhuset sonen ev hamnat nån gång så är det inget som känns som att det ens kommer bli aktuellt. Han har två yngre barn som han inte heller bor med. När ett av de barnen fick åka ambulans och blev akut opererad struntade pappan i det och åkte på sin planerade kryssning istället.

Att det blir en utredning om vårdnaden ifall det händer mig något skulle jag mest se som positivt med tanke på hur han lever när han inte har barnen. Då kommer det nog bli lite kontroller ibland.

Det enda jag är ute efter är att slippa allt krångel han ställer till med hela tiden. Jag skulle nog utan problem kunna hävda att det är med flit för att jävlas. Vårt samarbete skulle antagligen fungera bättre om allt detta tjafs kom ur vägen. I övrigt har jag liksom gjort allt för att slippa samarbeta. Eller egentligen, jag gör allt själv utan att fråga honom om hjälp någonsin, eftersom det blir minst tjafs då. Känns inte rätt, men enklast.

Har inte helt bestämt mig för att ens försöka, men om jag gör det så kommer jag börja med att försöka få honom att skriva på frivilligt, eller kanske med lite påtryckningar... Känns inte helt omöjligt att han gör det, men eftersom jag inte bestämt mig än ska jag iaf fundera en stund till innan jag drar igång.

Okej, men en utredning kommer göras iaf. Det är egentligen allt jag behöver veta. Hade faktiskt ingen aning om att vårdnaden inte går över automatiskt, men det gör faktiskt att jag ännu mer vill ha egen vårdnad. Jag går och är lite orolig att det ska hända mig något så att sonen måste flytta dit. Har han ingen vårdnad så visar utredningen antagligen att han är olämplig. Varför är en historia för sig som kan bli ganska lång och som inte har med umgänget att göra, därför tycker jag just nu att det är okej att lämna sonen där, det skulle bara vara skönt om jag kunde slippa allt tjafs.

I tråden har jag skrivit att det skulle kännas bra ifall han inte har någon vårdnad om det händer mig något eftersom det då skulle göras en utredning som (antagligen) visar att han är olämplig.

Jag har också skrivit att han beter sig väldigt olämpligt, pratar då om alkohol och ibland droger, men att jag vet att han sköter sig när han har barnen. Har alltså hela tiden menat att han gör som han vill annars. Däremot blir det ju en helt annan sak om det skulle hända mig något och han skulle bli pappa på heltid. Då måste han plötsligt hålla sig ifrån sitt vardagliga liv jämt och inte bara varannan helg, vilket också gör att jag tycker att det skulle vara bra med en utredning om det skulle bli aktuellt med en flytt dit för sonen.

Slutligen har jag skrivit att om jag bestämmer mig för att starta något så kommer jag att gå direkt till honom och be honom skriva på om egen vårdnad. Han vet att jag vet vääääldigt mycket som han inte vill ska komma fram, och att det mesta har vittnen. OM jag skulle göra något är det mitt kort, men jag har som sagt inte bestämt mig än.

Och för att förtydliga ännu mer: Jag tänker inte gå dit och hota, OM jag ens ska försöka så ska jag helt enkelt försöka resonera med honom.