Sprucken livmoder

Tack! Jag skulle gärna vilja ha kontakt med någon mer som varit med om något liknande.

Usch, stackare! När jag har hört din berättelse så känner jag att jag haft tur ändå! Så jobbigt att din son får lida i onödan.

Verkar som om läkarna har dålig kunskap om detta. För mig kändes det väldigt jobbigt att inte bli trodd. Jag fick ligga en hel dag utan smärtlindring för att läkaren skulle få en "naturlig reaktion". Bara det att han skulle komma på morgonen men kom inte förrän på kvällen. När jag sen skattade smärtan i topp på smärtskalan bara tittade de på mig som att jag bara var fjantig. Bricanyl-sprutorna hjälpte bäst.

Men till läkarnas försvar så är det väldigt ovanligt att livmodern spricker. Synd bara att vara på fel sida i statistiken. Och sättet man blev behandlad på.

Min vägg går inte att ta bort/skulle inte ge några fördelar. Skulle det inte kunna göra skillnad för dig nu när de tagit bort väggen? Med planerat kejsarsnitt och övervakning? Vad säger de om det? För mig känns det väldigt tufft då jag alltid velat ha mer än ett barn. De verkar inte heller ha särskilt bra koll på riskerna utan säger bara att det finns risker och att jag inte bör göra IVF igen, är jag korkad nog att bli naturligt gravid ska de ta hand om mig efter bästa förmåga eftersom de inte kan tvinga mig att göra abort. (Okej, de sa inte korkad, men det känns som om de menade det.)

Ah, då förstår jag. Skönt att du hann få de barn du ville ha.

Antar att det är svårt att bedöma hur ont någon har. Alla tål ju smärta olika bra. Själv funderade jag på om det var så det skulle kännas att vara gravid och föda barn och jag bara var sjåpig, men kände ändå att något nog var fel ändå. Kunde bara ligga på rygg i sängen och kom inte upp själv ens när ryggstödet var hissat till max. Men man tycker att läkarna och barnmorskorna borde kunna förstå skillnaden. Det värsta tyckte jag var att de trodde att jag bara var förstoppad och tvingade i mig massa äcklig dricka och att gå runt i korridoren med mina smärtor. Sen kom sonen.

Jag har pratat med de som är experter här i stan. Ska få träffa en till. Blir ju inte bättre av att båda läkarna som opererade mig har flyttat. Funderar på om det finns någon mer expert någon annan stans i landet som det går att kontakta.

Tack! Och tack för att du delade med dig av din berättelse!

Vet inte hur jag ska ställa mig till surrogatmödraskap. Tycker det är en väldigt svår fråga. Och dessutom inte lagligt i Sverige. Även om det känns lockande, För mig ligger också sorgen i att inte kunna vara gravid och föda fram mitt barn. Adoption finns ju också. Det var jag inne på för några år sen, innan vi fick sonen. Men efter alla års kämpande har det känts som ett sämre och sämre alternativ. Kanske får fundera på det alternativet igen.

Usch Ingeborg! Det lät hemskt! Jag är glad att sonen låg i säte så det blev kejsarsnitt och jag slapp att krysta. Vet inte vad som hade hänt då! Nu sprack den inte ända in utan bara yttre lagret. Har pratat med läkaren som gjorde kejsarsnittet igen och fått veta lite mer.
Det är jobbigt att inte bli trodd. Fick hem journalen från första stället idag och blev irriterad på vad det stod. Det framgick inte alls hur ont jag hade! Bekräftar bara att de inte trodde på mig.
Vad skönt att det gick bra till slut för er i alla fall.