vårdnadstvist med narcissist

Att behålla lugnet i alla situationer;  mot vårdnadsutredarna,  i rätten etc fungerade bar för mig också.  Att gå in enskilda situationer där exet for med osanning behövde vi aldrig,

Visst skäms man att man inte lärde känna sin partner bättre innan man "startade bebisverkstaden".   Barn drabbas kanske av en förälder som ser till sina egna behov först och främst:  "Om det blir några pengar över när mina behov är tillgodosedda kanske jag kan skaffa någon julklapp/födelsedagspresent."

Nya damer hela tiden behöver vissa karlar för att må bra   "Mår jag bra mår barnen bra..."    Lite rörigt kan det nog bli för barn som inte vet till vilket hem de fraktas vid umgängestillfället.

Stämmer ju att man inte kan ställa nån diagnos. Lika lite som man kan med en alkoholist men man kan ändå konstaterar att vederbörande dricker för mycket - eller beter sig som en narcissist.

Jag undvek vårdnadstvist med dylik person just genom att inte tvista. Att läsa på och förstå hur deras värld ser ut och se till att inte trigga. Kan om man är bekväm med engelska rekommendera två böcker, BIFF och Splitting. I dem får man hjälp att lära sig hantera "knepiga personer" och verktyg för att inte själv agera konfliktdrivande.

http://www.adlibris.com/se/bok/biff-9781936268351

Vad är problemet just med denna person? Varför tvist?

OK,  de böckerna kanske inte ens var påtänkta när vi var mitt i cirkusen.

Menar du att man bör ge gemensam vårdnad till en man som misshandlat en under graviditeten;  alltid acceptera hugskottsumgänge som gång på gång saborterar egna planer -  ja gå helt emot de råd handledare på familjerätt etc ger?

Nja det beror ju på vad som är problemet med just denna person som sagt. Jag har gemensam och växelvist ja och bara kontakt på mail. Inga diskussioner, var och en sköter sitt. Parallel Parenting kallas det.

http://daytodaywoman.com/2011/02/09/parallel-parenting-the-phrase-that-saved-me/

Kan personen dock inte följa avtal från rätten och fortsätter hota och misshandla så spelar det ingen roll vad diagnosen är, föräldrabalken:

"Vid bedömning av vad som är bäst för barnet skall det fästas avseende särskilt vid – risken för att barnet eller någon annan i familjen utsätts för övergrepp, olovligen förs bort eller hålls kvar eller annars far illa, och – barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna."..."Vid bedömning om vårdnaden skall vara gemensam eller anförtros åt en av föräldrarna skall rätten fästa avseende särskilt vid föräldrarnas förmåga att samarbeta i frågor som rör barnet."

Alla fall är olika.  Har du hemliga telefonnummer eller hur kan du klara dig undan telefonkontakt?   Med plötsliga besked om ändringar;  inställd tid med den andra föräldern/  kvarhållande av barnet hos den andra föräldern etc etc?   Den andra förälderns förhinder på grund av plötslig sjukdom,  hemmavarande barns sjukdom,  plötsligt påkommen arbetsresa etc etc....   Barnets sjukdom så att han behåller barnet etc etc

Hur mycket jag än använde fax  (skaffade fax enbart för detta ändamål -  exet hade fax automatiskt genom sina företag)   fick jag telefonsamtal.   Och jag ville faktiskt  att barnet skulle ha en möjlighet att kunna ringa mig under de månadslånga sommarvistelserna hos den andra föräldern   när det blev stort nog att klara det.

Kan ni alltid växla barn via barnomsorg/skola så att ni slipper personlig kontakt?   Även under sommarloven?

Tidigare ansågs förutsättningen  för växelvist boende vara att båda föräldrarna bodde nära varandra;  helst på gång-/cykelavstånd för barnen.   Hyfsat samarbetsklimat dem emellan ansågs också vara en förutsättning.

Har förstått att det numer är möjligt att ha förskola i två olika kommuner.   Skola också?

Såg själv ingen möjlighet att kunna flytta runt efter den andra föräldern som ena året kunde bo hos någon kvinna med radhus norr om stan  (Danderyd,  Täby etc)  för att plötsligt ha flyttat till Värmdö till en annan kvinna.   Jag hade inte råd att köpa bostäder där exet för tillfället bodde  (eller lust att ragga upp män jag kunde bo hos för att barnet skulle få nära till honom).

Tre tingsrätter (tre olika kommuner  gjorde vårdnadsutredningar)  under olika tidsperioder bedömde att jag skulle behålla ensam vårdnad;  när barnet var fyra,  sex och fjorton år.  (inte heller boendetvisten betr.  en  tonåring  med en annan f d fru vann denne pappa).

Kanske lite OT, men vill bara säga att majoriteten av personer med narcissistisk ps aldrig kommer få en diagnos av den enkla anledning att de inte anser sig själva ha några problem och därför inte kommer söka hjälp. En del av denna ps är ju just oförmågan att se sin egen del i det som händer,, en sån här person hittar alltid orsaken till problem hos någon annan, allt ifrån fd partner till myndigheter/rättsväsende/staten/skolan/vården etc etc. Ofta har de även inslag av andra ps, t ex rättshaverits, antisocial. De flesta är dock hyfsat socialt välfungerande och kommer därför aldrig i fråga för LPT (lag om psykiatrisk tvångsvård). Utan deras samtycke kommer de aldrig få vård/diagnos o samtycke ger de i princip aldrig eftersom de inte anser problemet ligger hos dem. Även om de får vård är prognosen inte jättegod. Av det TS skrivit om sin fd partner är det mycket som stämmer in på en person med narcissistisk ps. Och ja - jag har "rätten" att uttala mig då jag har legitimation inom ett yrke där man ställer denna typ av diagnoser (dvs diagnos personlighetsstörning av ngt slag).

Det är just sånt här jag är rädd för. Hur detta ska påverka våra barn..

Ts skriver knappast någonting om sin f d partner!   Hur  kan du dra några slutsatser av dennes två korta inlägg?

Hur har detta påverkat din partner?