vårdnadstvist med narcissist

Min har redan ljugit i rätten ( vissa detaljer ) och det har kommit fram. Sen fortsätter han ljuga om det mesta och vill få sin sanning att vara det rätta. Jag tror att man måste få förklara händelser på detaljnivå och inte låta rätten gå på hans historier som ofta är vridna. Det har varit svårast hittills för mig att man inte kan bemöta det han sitter mitt emot och ljuger om. Detta hade jag problem med hela relationen igenom att han framförde påståenden om ett händelseförlopp som om att det var sanning och så skulle man svara honom utifrån hans resonemang som utgick från halvsanningar. Alltid blev ju "sanningen" till hans fördel också och mina tankar och känslor var aldrig viktiga. han kan heller inte be om ursäkt eller ställa något till rätta, för han har ju i sitt huvud aldrig gjort något fel!Mycket påfrestande! Kommentarer som; jag har VISST bett dig om förlåtelse, (aldrig hänt) men dig kan man ju aldrig då nöjd för du är ju så..... Bl.a. Bl.a. Och nu ( i och med detta resonemang) har jag bett om ursäkt igen men du nöjer dig aldrig! ARGT! Kontenta, mina känslor betyder inget. Han gör enligt sig själv sitt bästa, skyller ifrån sig. Han får mig att känna mig skyldig över något fel han begått. Är bara outhärdliga att leva med!!

Eller någon annan diagnos av något slag.   Tycker det är slappt att kategorisera sina medmänniskor med amatörmässiga diagnoser.

Ja,  det är trist.  Särskilt som barnen när de blir vuxna i värsta fall rabblar upp den andra förälderns version som  anklagelser.    Visst kan man ha polisförhör,  vårdnadsutredningar  etc som bevis att visa barnen hur det verkligen var -  vem vill hålla på med sånt?

Och det värsta är att jag har barn med honom och nu är det dom som lider av hans störning. Deras behov kommer alltid sist och hans resonemang är att om pappa mår bra då mår nog barnen bra också. Lämnar dom ensamma byter inte i deras sängar, tvättar inte deras kläder, osv.. Ska det däremot imponeras på tex någon ny flickvän blir det uppvisning i gott föräldraskap som bara finns när han har publik. Sen kan barnen vara utan mat en hel dag vid tex studiedagar och bli lämnade ensamma i 12 timmar. Kommer den nya flickvännen åker man och handlar kläder till barnen. ( för att visa hur duktig han är) Glömmer att skjutsa barnen till tex träningar. Råkar kasta barnens saker när han städar osv. Ett stort stort lidande för barnen.

Prata med ditt ombud om att du inte klarar att sitta mitt emot honom.  I sådana fall kan rätten ordna med medhörning:  att du/  din motpart får sitta i ett annat rum  medan du pratar.

Skulle nog tro att narcissister och psykopater samlar mycket "bevis" överlag för att kunna använda mot människor när det passar. Som motpart gäller det att börja göra likadant. Nya flickvänner tex får ju höra dessa historier om hur han är såååå oskyldig så de tror ju oftast på honom i något år innan de själva märker och drabbas. Jag själv har haft turen att ha levt med en normal man i många år och ser lätt skillnaden mellan sjukt och friskt beteende. Bara att hamna i vårdnadstvist säger en hel del om inblandade parter tycker jag!

Tyvärr handlar väldigt mycket i vårdnadstvister om att kunna visa upp att man är den som bäst kan samarbeta med den andre föräldern. Förlorar man inte på det??

Vem vet.  Medhörning är säkert vanligast i brottmål -  vet inte ens om det tillämpas i tvistemål.  Därför föreslog jag samtal med ombudet om det.

Det som fungerade bäst för mig var att behålla lugnet och fattningen. Hålla mig saklig och vara mig själv. Eftersom det är svårt för dom att hålla masken och lugnet en längre tid brukar det lösa sig av sig själv. Ifrågasätter man sedan en lögn i en saklig ton brukar det brista och rätten genomskådar lätt ett nät av lögner.

Så länge du inte ljuger, hetsar, ser till barnens bästa osv går det vägen.

som exet drog igång menar jag.   Plus en tvist om umgängesresor.  Plus lite polisanmälningar har roar sig med då och då.