• Anonym (?)

    vårdnadstvist med narcissist

    Det är knappast något någon brukar framhäva i sin presentation på nätdejtingsidan/  på arbetsplatsen om man träffats där eller på dansgolvet?

    Eller menar du att man som partner själv haft utbildning och möjlighet att sätta diagnos på sin före detta livskamrat?

  • Anonym (?)
    Anonym (orolig) skrev 2014-03-02 17:54:44 följande:
    Nu förstod jag dig inte riktigt.. önskar bara komma i kontakt med människor i samma situation.
    Och jag förstår inte din frågeställning.  De flesta har knappast tillgång till sin före detta partners psyk-journal?
  • Anonym (?)
    Anonym (IQ) skrev 2014-03-02 18:26:48 följande:
    Du menar att du stämplar personer som narcissister och psykopater UTAN att de har den diagnosen?
    Har haft tre vårdnadstvister som mitt ex,  av mina vänner allmänt kallad psykopat.   Jag skulle dock inte våga sätta den diagnosen på honom.
  • Anonym (?)
    Anonym (?) skrev 2014-03-02 18:40:53 följande:
    Har haft tre vårdnadstvister som mitt ex,  av mina vänner allmänt kallad psykopat.   Jag skulle dock inte våga sätta den diagnosen på honom.
    Eller någon annan diagnos av något slag.   Tycker det är slappt att kategorisera sina medmänniskor med amatörmässiga diagnoser.
  • Anonym (?)
    Tyra22 skrev 2014-03-02 18:53:57 följande:

    Min har redan ljugit i rätten ( vissa detaljer ) och det har kommit fram. Sen fortsätter han ljuga om det mesta och vill få sin sanning att vara det rätta. Jag tror att man måste få förklara händelser på detaljnivå och inte låta rätten gå på hans historier som ofta är vridna. Det har varit svårast hittills för mig att man inte kan bemöta det han sitter mitt emot och ljuger om. Detta hade jag problem med hela relationen igenom att han framförde påståenden om ett händelseförlopp som om att det var sanning och så skulle man svara honom utifrån hans resonemang som utgick från halvsanningar. Alltid blev ju "sanningen" till hans fördel också och mina tankar och känslor var aldrig viktiga. han kan heller inte be om ursäkt eller ställa något till rätta, för han har ju i sitt huvud aldrig gjort något fel!Mycket påfrestande! Kommentarer som; jag har VISST bett dig om förlåtelse, (aldrig hänt) men dig kan man ju aldrig då nöjd för du är ju så..... Bl.a. Bl.a. Och nu ( i och med detta resonemang) har jag bett om ursäkt igen men du nöjer dig aldrig! ARGT! Kontenta, mina känslor betyder inget. Han gör enligt sig själv sitt bästa, skyller ifrån sig. Han får mig att känna mig skyldig över något fel han begått. Är bara outhärdliga att leva med!!
    Ja,  det är trist.  Särskilt som barnen när de blir vuxna i värsta fall rabblar upp den andra förälderns version som  anklagelser.    Visst kan man ha polisförhör,  vårdnadsutredningar  etc som bevis att visa barnen hur det verkligen var -  vem vill hålla på med sånt?
  • Anonym (?)
    Anonym (?) skrev 2014-03-02 18:40:53 följande:
    Har haft tre vårdnadstvister som mitt ex,  av mina vänner allmänt kallad psykopat.   Jag skulle dock inte våga sätta den diagnosen på honom.

    som exet drog igång menar jag.   Plus en tvist om umgängesresor.  Plus lite polisanmälningar har roar sig med då och då.
  • Anonym (?)
    Anonym (Tess) skrev 2014-03-02 20:26:25 följande:
    Det som fungerade bäst för mig var att behålla lugnet och fattningen. Hålla mig saklig och vara mig själv. Eftersom det är svårt för dom att hålla masken och lugnet en längre tid brukar det lösa sig av sig själv. Ifrågasätter man sedan en lögn i en saklig ton brukar det brista och rätten genomskådar lätt ett nät av lögner.

    Så länge du inte ljuger, hetsar, ser till barnens bästa osv går det vägen.

    Att behålla lugnet i alla situationer;  mot vårdnadsutredarna,  i rätten etc fungerade bar för mig också.  Att gå in enskilda situationer där exet for med osanning behövde vi aldrig,
  • Anonym (?)
    Tyra22 skrev 2014-03-02 19:12:44 följande:
    Och det värsta är att jag har barn med honom och nu är det dom som lider av hans störning. Deras behov kommer alltid sist och hans resonemang är att om pappa mår bra då mår nog barnen bra också. Lämnar dom ensamma byter inte i deras sängar, tvättar inte deras kläder, osv.. Ska det däremot imponeras på tex någon ny flickvän blir det uppvisning i gott föräldraskap som bara finns när han har publik. Sen kan barnen vara utan mat en hel dag vid tex studiedagar och bli lämnade ensamma i 12 timmar. Kommer den nya flickvännen åker man och handlar kläder till barnen. ( för att visa hur duktig han är) Glömmer att skjutsa barnen till tex träningar. Råkar kasta barnens saker när han städar osv. Ett stort stort lidande för barnen.
    Visst skäms man att man inte lärde känna sin partner bättre innan man "startade bebisverkstaden".   Barn drabbas kanske av en förälder som ser till sina egna behov först och främst:  "Om det blir några pengar över när mina behov är tillgodosedda kanske jag kan skaffa någon julklapp/födelsedagspresent."

    Nya damer hela tiden behöver vissa karlar för att må bra   "Mår jag bra mår barnen bra..."    Lite rörigt kan det nog bli för barn som inte vet till vilket hem de fraktas vid umgängestillfället.
  • Anonym (?)
    Anonym (hypotes) skrev 2014-03-02 23:45:34 följande:
    Stämmer ju att man inte kan ställa nån diagnos. Lika lite som man kan med en alkoholist men man kan ändå konstaterar att vederbörande dricker för mycket - eller beter sig som en narcissist.

    Jag undvek vårdnadstvist med dylik person just genom att inte tvista. Att läsa på och förstå hur deras värld ser ut och se till att inte trigga. Kan om man är bekväm med engelska rekommendera två böcker, BIFF och Splitting. I dem får man hjälp att lära sig hantera "knepiga personer" och verktyg för att inte själv agera konfliktdrivande.

    www.adlibris.com/se/bok/biff-9781936268351

    Vad är problemet just med denna person? Varför tvist?
    OK,  de böckerna kanske inte ens var påtänkta när vi var mitt i cirkusen.

    Menar du att man bör ge gemensam vårdnad till en man som misshandlat en under graviditeten;  alltid acceptera hugskottsumgänge som gång på gång saborterar egna planer -  ja gå helt emot de råd handledare på familjerätt etc ger?
  • Anonym (?)
    Anonym (hypotes) skrev 2014-03-03 00:10:15 följande:
    Nja det beror ju på vad som är problemet med just denna person som sagt. Jag har gemensam och växelvist ja och bara kontakt på mail. Inga diskussioner, var och en sköter sitt. Parallel Parenting kallas det.

    daytodaywoman.com/2011/02/09/parallel-parenti.../

    Kan personen dock inte följa avtal från rätten och fortsätter hota och misshandla så spelar det ingen roll vad diagnosen är, föräldrabalken:

    "Vid bedömning av vad som är bäst för barnet skall det fästas avseende särskilt vid – risken för att barnet eller någon annan i familjen utsätts för övergrepp, olovligen förs bort eller hålls kvar eller annars far illa, och – barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna."..."Vid bedömning om vårdnaden skall vara gemensam eller anförtros åt en av föräldrarna skall rätten fästa avseende särskilt vid föräldrarnas förmåga att samarbeta i frågor som rör barnet."


    Alla fall är olika.  Har du hemliga telefonnummer eller hur kan du klara dig undan telefonkontakt?   Med plötsliga besked om ändringar;  inställd tid med den andra föräldern/  kvarhållande av barnet hos den andra föräldern etc etc?   Den andra förälderns förhinder på grund av plötslig sjukdom,  hemmavarande barns sjukdom,  plötsligt påkommen arbetsresa etc etc....   Barnets sjukdom så att han behåller barnet etc etc

    Hur mycket jag än använde fax  (skaffade fax enbart för detta ändamål -  exet hade fax automatiskt genom sina företag)   fick jag telefonsamtal.   Och jag ville faktiskt  att barnet skulle ha en möjlighet att kunna ringa mig under de månadslånga sommarvistelserna hos den andra föräldern   när det blev stort nog att klara det.

    Kan ni alltid växla barn via barnomsorg/skola så att ni slipper personlig kontakt?   Även under sommarloven?

    Tidigare ansågs förutsättningen  för växelvist boende vara att båda föräldrarna bodde nära varandra;  helst på gång-/cykelavstånd för barnen.   Hyfsat samarbetsklimat dem emellan ansågs också vara en förutsättning.

    Har förstått att det numer är möjligt att ha förskola i två olika kommuner.   Skola också?

    Såg själv ingen möjlighet att kunna flytta runt efter den andra föräldern som ena året kunde bo hos någon kvinna med radhus norr om stan  (Danderyd,  Täby etc)  för att plötsligt ha flyttat till Värmdö till en annan kvinna.   Jag hade inte råd att köpa bostäder där exet för tillfället bodde  (eller lust att ragga upp män jag kunde bo hos för att barnet skulle få nära till honom).

    Tre tingsrätter (tre olika kommuner  gjorde vårdnadsutredningar)  under olika tidsperioder bedömde att jag skulle behålla ensam vårdnad;  när barnet var fyra,  sex och fjorton år.  (inte heller boendetvisten betr.  en  tonåring  med en annan f d fru vann denne pappa).
  • Anonym (?)
    Tyra22 skrev 2014-03-04 01:55:15 följande:
    Dom som håller på sådär är antagligen narcissister själva. Ignorera så dör dom en smula av att inte bli sedda.
    Ja,  de som drar igång tvister om sina barn kan knappast bry som om barnens bästa.
  • Anonym (?)
    Muminsmart skrev 2014-03-04 13:33:53 följande:
    Trådstartaren, jag har gått igenom en sådan tvist och vunnit. Du får gärna inboxa mig om du vill. Jag vill inte skriva offentligt :)
    Bara en tvist...
Svar på tråden vårdnadstvist med narcissist