Vad man inte fick veta innan

Att det skulle göra så fruktansvärt ont så länge när man kissade (blev klippt), kissade i duschen med kallt vatten under 5 veckor eller nåt sånt. Hade ju såklart fattat innan att man skulle bli öm och ha ont därnere, men tänkte att det säkert skulle gå över snabbt och trodde inte alls att det skulle vara så smärtsamt som det var.

Jag blev förvånad också över att värkarna inte gjorde mer ont än de gjorde. Visserligen fick jag eda efter relativt kort tid på förlossningen, så jag vet ju inte om de hade blivit värre och mer intensiva ju längre tiden gick om jag varit utan edan.  

Hade inte trott att det skulle kännas så jobbigt i början att inte kunna göra det man ville när man ville för att bebis kunde börja skrika när man minst anade det och att man skulle bli så låst pga amningen. Hade illusioner om att alla bebisar sover jättemycket, men vår dotter var väldigt vaken. Visserligen sov hon ändå i ganska långa pass på natten, med ett par uppvak för amning/snuttande, så sömnbrist var det väl egentligen inte tal om även om man kan bli trött ändå av att bli väckt ett par gånger per natt.

Sen, baby blues, jag hade läst om det och att det bara skulle vara ett par dagar, men det tog en månad eller så innan jag slutade gråta för allt och inget.  

Just det. Jag var inte beredd på vad amningshormonerna skulle ställa till med heller. Jag var sjukt irriterad på min svärmor. hon ville hela tiden komma på besök eller att vi skulle komma hem till dem, och tillbringa sommaren på deras lantställe, respekterade inte vårt behov av att vara själva som familj, och hon skulle hela tiden hålla dottern och ta över skötseln av henne (utom amningen då), det kändes som att hon försökte ta över min roll som mamma. Gud, jag hade nästan lust att lämna min stackars sambo och fly långt bort med dottern. Men det verkar ha berott på hormonerna, för när jag slutade amma slutade jag även känna agg, tack och lov. Numera uppskattar jag henne verkligen, hon ställer upp när vi behöver hjälp och är en toppenfarmor.