Hur tänker en alkoholist?

Nu känner jag ju inte men generellt är det missbruket som talar och kontrollerar personen, därmed inte sagt att personen inte har ansvar för sina handlingar. Föräldrar super bort sina barn, super bort sin familj, super sig redlösa med sina småbarn mm och kan inte styra det då begäret är starkare, dock brukar inte personerna själva vara direkt stolta över det utan förtvivlade och ångestfyllda. Tycker absolut du kan sätta hårt mot hårt att hon inte går ha barnbarnet tills hon sökt hjälp för sitt drickande, dock bör du ha din sambo med dig på din sida. En annan sak är att hon kanske inte själv ännu erkänner att hon har problem med alkoholen, inte ens för sig själv så bli inte förvånad över en kraftig reaktion. Dock är första steget på väg att få insikt om att man har problem, ett steg som ofta är det svåraste.

En alkoholist har ett passionerat kärleksförhållande till alkohol. Tyvärr så slutar det ofta väldigt illa för för missbrukaren men även för nära och kära. Att vara medberoende anses den som möjliggör missbruket vara.
Det kan tex. vara någon som bistår med pengar, husrum och givetvis, köper dricka.

Försök och håll reda på när hon dricker och när hon är nykter. Ser du ett mönster? Försök attumgås när hon är nykter, om du vill umgås med henne.

Du kan vara hur hård som helst mot henne. Det är bara hon som kan driva sig till fördärv.

Du kan ha noll-tolerans i ditt eget hem. Eller hur du vill, du bestämmer. Vad kan du bestämma över? Vad är viktigt för dig? Tänk så och du kan få en bättre situation.

Jag har försökt hjälpa dig lite snabbt nu så du får igång tänket annars finns det kurser för medberoende och familjemedlemmar som jag hellre skulle rekommendera.
Lyckat till.

Du har rätt att dra gränsen där du vill, och rent moraliskt är du och din sambo SKYLDIGA att inte riskera att ert barn far illa! Dvs vill farmor umgås med barnbarnet, får hon hålla sig nykter åtminstone när de träffas. Och absolut inte vara barnvakt mer än möjligen kortare stunder.

Sen tycker jag att hon ska hållas kort om hon fortsätter att ljuga och stjäla. Umgås inte med henne mer än ni vill.
Det är tyvärr inte ovanligt att missbrukare drar ner inte bara sig själva, utan även den närmaste omgivningen i skiten. Man kan försöka hjälpa dem, men inte på bekostnad av sig själv. Och de måste själva inse att de behöver hjälp och ta emot den.

Din sambo mår säkert fruktansvärt dåligt över sin mammas beroende. Försök att stötta honom, utan att för den skull acceptera att farmor beter sig illa eller förstör era liv. 

Hon tänker bara själviskt och på sig själv. Hon bryr sig inte om andra, inte lika mycket som hon bryr sig om alkoholen i alla fall. Hon har valt att prioritera alkoholen först, det är svårt för utomstående att förstå varför, men är hon lycklig över det får man bara acceptera det.

Jag tycker du gör klokt i att inte lämna ditt barn ensam med en sådan människa. Helst hade jag velat råda dig att säga upp kontakten helt, men det kanske inte går om din sambo/man inte vill det.

På sig själv. Uteslutande och enbart. Det kan vara i grunden fantastiskt fina och varma personer men missbruket gör dessvärre detta med människor

Först och främst måste du tänka på detta som en sjukdom. 
Skulle du undra hur en cancersjuk tänker när den blir sjuk? Nej, du skulle klandra sjukdomen.. 
Det är samma med alkoholism och andra beroendesjukdomar. 

DOCK

Du har rätt att ställa krav. 
Så länge hon inte erkänner/ får behandling för sin sjukdom kan du inte lita på henne och hon har därmed ingen möjlighet att skapa en självständig relation till sitt barnbarn. 

Jag tycker att din partner ska vara rak mot sin mamma. 
Våga ställa sig upp och säga att drickandet har gått över styr, att det är ett beroende.. en sjukdom. 
Att ni stöttar henne om hon söker hjälp och vill bli frisk.. Men att ni inte tänker bli medberoende och definitivt inte tänker göra ert barn till det. 

En alkoholist är gift med flaskan. Det är beroendet som styr. Det är ingen ursäkt men det är en förklaring.

Sen bör du och din sambo vara överens om hur ni ska förhålla er till hans mamma och hennes drickande, men när det gäller dottern, är ni som sagt skyldiga att inte utsätta henne för fara eller skada. Där spelar det ingen större roll vad din sambo tycker eller vill. Ert barns hälsa och välmående är prio 1. Självklart är det önskvärt om hon kan umgås med sin farmor men bara om farmor är nykter då. Och du gör absolut klokt i att inte lämna farmor ensam med henne. 

Alkoholism är en sjukdom jo. Att du sen inte håller med om detta faktum är din sak, men det förändrar inte faktum. 

Du kan bli frisk från Cancer, och andra sjukdomar.. Eller så blir du inte frisk och sjukdomen driver dig i döden. 
På samma sätt är det med Alkoholism.. skillnaden är att du aldrig blir friskriven från din alkoholism som du kan bli från Cancer.