Hur tänker en alkoholist?

Mina föräldrar har alltid druckit för mycket. Som ung var det coolt. Vi hade de coolaste poolpartyna och alla älskade mina föräldrar. Jag växte upp men mina föräldrar körde på som vanligt. De är nära pension nu.
De sköter sig utåt sett (fint hus, pengar) men om kvällarna somnar de innan nyheterna, och oftast minns de inte samtal de fört efter klockan 19.00 på kvällen. De har knappt några vänner kvar.

Tragiskt 

För några år sen skrev jag ett långt brev och bad dem sluta. De hånade mig.

Nu när jag fick barn bad jag dem ärligt göra uppehåll med spriten en månad för annars vill vi inte komma på besök. De gjorde det. Vilken förändring. Hyn blev bättre. De blev socialare.
Prick en månad efter satte de igång igen med svaret "Men du sa ju en månad" (förstå vilken nivå vuxna människor fast i spriten ligger på)

Jag tror min mamma är för djupt inne i det. Inte ens när hon vaknar upp blåslagen för att hon ramlat illa på fyllan förändrar hon sig.

Pappa har bättre chans att slippa dö som aktiv alkoholist men han blir kuvad under min mors manipulativa jag.

Jag festande hårt som ung, så hårt att en vanlig människa nog hade trillat av pinn.
Var ganska aktiv i partylivet när jag sprang på en kille som inte drack.
Vilken jävla tråkigt kille.
Han förbjöd mig att dricka.
Jag blev rabiat.
Sen kom det fram att hans föräldrar också var alkoholister, hans mor dog av det.
Jag tog beslutet att inte sluta helt, men att bara ta nåt glas vin i månaden.
Vilken skillnad.
Jag avskyr numera fulla människor.
Avskyr det i mina föräldrar som styr dem - missbruket

Gällande mina föräldrar kommer jag alltid undra hur man som mor och far kan välja spriten före sina barn. Hur man kan strunta i om ens barn gör läxorna, eller ens kommer hem om kvällarna?

Jag ska bli så mycket bättre.

Min pappa är alkoholist och betedde sig som TS svärmor: Ljög, söp, slogs, försvann, gömde alkohol, och bara var ett jävla SVIN i kanske tio år. Han är inte parkalkis utan snarare företagsledartypen som lever med en vacker fasad.

Det vände när vi barn fick hans barnbarn väldigt tätt och tog ett (eller ja, ganska många) snack med honom: Nu får du skärpa dig eller så kan vi tyvärr inte ta hit barnen. Min mamma gick anhörigkurs för att lära sig mer om beroendet och för att kunna bemöta honom i hans missbruk.

Men det var inte vackert. Jag fick köra honom skakig och abstinent som ett jävla vrak till en läkare, stötta under avgiftningen och sedan långsamt se honom bli en annan människa: Min pappa. Han hade varit borta så länge och kom tillbaka, helt otroligt. Det trodde jag aldrig någonsin skulle hända faktiskt. Än sker mirakel.

Så TS, sätt hårt mot hårt för barnens skull. Gå inte på lögner, konfrontera, visa att du/ni ser vad som pågår. Min pappa pissade ner sig i sängen flera ggr och det skämdes han för såklart. Mamma städade. Men jag och mina syrror frågade honom rakt ut: Vad är det här? Har du kissat ner sängen?! Vad fasen ska MAMMA städa din skit för? Har det inte gått för långt nu? Varför ligger det spritflaskor i bilen? Du luktar sprit och klockan är 11 på förmiddagen? Vad fasen är det?! Tror du inte att vi förstår vad du håller på med? Osv osv.

Läs samtidigt på om vad det finns för hjälp: Hon kan få hjälp med avgiftning hemma, man behöver inte lägga in sig på behandlingshem. Ta kontakt med en beroendemottagning i er kommun! Man kan få läkemedel, Campral, Naltrexon, Antabus är de vanligaste för alkoholberoende. Man kan gå till AA, IOGT-NTO för kamratstöd. Berätta detta för henne, att hjälpen finns om hon vill ta emot den. Det GÅR att ändra sitt liv även om man inte just nu vet hur det ska gå till.

Precis så är det. Hon är en i grunden fin människa med mycket omtanke i sig, och därför känns det grymt att föreslå/kräva att vi ska bryta med henne. Min sambo älskar ju såklart sin mamma, den hon är när hon är nykter. Tyvärr har det nu visat sig att hon dricker mycket mer än vad vi haft en aning om.

Anledningen till att jag gärna skulle bryta är ju att detta tar så otroligt mycket energi. Energi som jag inte vill slösa på en person som ljuger oss rakt upp i ansiktet...
Ja han mår dåligt över det. Jag ser på honom att han skäms som en hund över hennes drickande trots att han absolut inte har någon skuld i det. Fy det är så hemskt att se och jag försöker förklara att min syn på honom inte förändras av vad hans mamma väljer att göra.

Hans (och hela familjens) sätt att hantera det är att inte hantera det. "Låter henne hållas" kan man kalla det, men ger henne inga pengar eller annat som skulle kunna underlätta hennes drickande. Förutom att det här med att låta henne hållas såklart underlättar... Men samtidigt, hur ska man orka bråka och hålla koll på en vuxen människa så att denne inte kan dricka lika enkelt? Finns andra härligare saker i livet att fokusera på, vårt nyfödda barn exempelvis. 

Men nu känner jag att vi antingen måste markera mycket kraftigare än tidigare eller helt enkelt bryta och det för vårt barns skull. Jag vill dock inte bli den "elaka svärdottern" som får bära hela bördan. Det känns inte OK att jag ska vara den enda som säger ifrån och nekar henne umgänge med dottern. Vet att min sambo också är mån om att dottern inte ska påverkas av hennes drickande men det är klart att det är svårare för honom än för mig.

Det känns viktigt att hennes drickande INTE ska få förstöra vår mycket fina relation. Jag och sambon har det jättebra och hennes missbruk ska F*n inte få komma mellan oss... Kanske måste bryta trots allt..

Tack för kloka och ärliga ord.

Fy vad hemskt.
Starkt av dig att du bestämt dig för att göra rätt och inte gå samma väg. Många ärver ju tyvärr sina föräldrars missbruk. Beundrar dig som likt min sambo visar sig starkare än de som i stort sett uppfostrat dem till att bli alkoholister...

Kan du lita på honom nu? Var det "bara" era snack som gjorde det eller fick han professionell behandling?

Svärmor varit "nykter alkoholist" i många år och hela sambons barndom gick hon på AA-möten. Vi trodde att hon också hade "kommit tillbaka" och nu har det uppdagats att hon dricker mer än vi vetat. Det är så lömskt att hon FUNGERAR i samhället, jobbar osv.

Förlåt, läste slarvigt om det med professionell hjälp, såg nu det om avgiftningen...
Fruktansvärt det du och dina nära fått gå igenom men fint att höra att man kan ha fina relationer med människor som varit som förbytta pga sitt missbruk.

En drogmissbrukare tänker på sitt nästa rus och gör ursäkter för att få det.
En dålig dag, en hög mobilräkning, regn eller någon som kanske lät otrevlig. Ja det räcka med att kudden i soffan låg på fel sida så finns där en ursäkt.
Vissa tror att de klarar av ett glas valfritt men i själva verket triggar det ett merintag som de aldrig i helvetet skulle erkänna. Vadå, ett glas vin är väl inget, när det i själva verket handlar om en till två flaskor.

Nej ts, du ska inte lämna ditt barn till någon du inte litar på. Ever.
För även om chanserna är små till att något händer ditt barn, så finns dom, och att ha en packad människa som sover igenom det och i värsta fall orsakar stor skada...
Du skulle inte överleva den skulden.

Är i vanliga fall en riktig MES som har väldigt svårt att säga nej, men när det kommer till att låta farmor vara barnvakt är det BIG NO NO! Kommer inte vika mig en tum när det gäller det, finns inte en chans. Känner mig som en riktig lejonhona när det gäller detta, haha!

Vi har många andra närstående som är fina barnvaktskandidater och som bara går och väntar på att få rå om vår godbit. Visst är det säkert frustrerande för farmor att hon inte ens är påtänkt som barnvakt men det är bara hänvisa till hennes drickande och att vi inte har någon möjlighet att lita på henne.

Bra där!
Skönt att höra.
Barn är ju det dyraste vi har och yadayada, men det är inte förräns det händer något som man blir varse och gud förbjude att det skulle ske under nåns fylla.

Min pappa var alkoholist och jag slutade umgås med honom när jag var ca 15 år. Han drack minst ett helrör vodka och ett 6-pack öl om dagen.
Han dog av prostatacancer men hade kunna leva om han hade fått behandling i tid vilket han valde bort för han pissade blod i 3 år innan han gick till läkaren för han visste att läkaren skulle säga åt han att ta bort spriten och då var det för sent. Jag var då 24 år.
Min mormor var alkoholist men det var först när hon var runt 70 år som det inte funkade längre och då drack hon två helrör gin på 5 dagar. Hon var trevlig hela tiden och väldigt social jobbade med mode tills hon var 67 år. Men ungefär runt 70 när min morfar dog så blev det för mycket för henne och det gick inte att prata med henne.
Jag och min syster dricker idag och tycker om det men under kontrollerande former. Vi har pratat om det och önskat att vi hade fått växa upp i ett sunt alkoholbeteende.