Hur tänker en alkoholist?

Tänker min dotters farmor på sitt barnbarn när hon skruvar upp korken och super sig redlös? Tänker hon på någon annan än sig själv när hon stjäl alkohol och stänger in sig för att dricka? Har verkligen ingen erfarenhet av beroende i en nära relation. I min uppväxt har vin alltid druckits i måttliga mängder fredag lördag men jag har aldrig sett mina föräldrar fulla och jag har inget minne av att jag någonsin förknippat deras alkoholintag med något skrämmande. De har helt enkelt haft en väldigt sund inställning till alkohol och en mycket god förmåga att bedöma vad som är lagom. Det är annorlunda för min sambo, eftersom min svärmor är periodare. Eller, är hon periodare? Hon kanske är heltidare, bara att hon lyckas dölja de flesta fyllor riktigt bra. Är så otroligt förvirrad. Alkoholen gör henne till en lögnare och till en tjuv men hon har en fungerande tillvaro med jobb och relativt socialt liv. Jag är så otroligt besviken och frustrerad. Hon kan häva ur sig saker som "snart ska du och jag dra iväg på egen hand och låta mamma och pappa hitta på nåt annat" när hon småpratar med min dotter (som vid tillfället hon sa det var ca 2 månader gammal -dvs inte aktuellt med barnvakt överhuvudtaget). Sen gör hon sig otillgänglig i flera dagar och super ner sig. Tror hon att hon kan dricka okontrollerat och fortfarande ha kvar möjligheten att bygga en självständig relation till sitt barnbarn? Finns inte en chans att jag lämnar henne ensam med mitt barn under några omständigheter. Förstår att hon inte är alkoholist för att hon vill vara det, men jag förstår verkligen inte vad som pågår i hennes hjärna i övrigt. Hur hård man ska vara? Vill markera att hennes agerande inte är acceptabelt samtidigt som jag inte vill driva henne längre in i fördärvet. Någon som kan hjälpa mig med lite tips på hur man kan hantera detta? Vill stötta min sambo framförallt men han försöker mest sopa det hela under mattan, han "vill bara att allt ska vara bra, vill hon supa ner sig så får hon väl göra det." Är det det som kallas medberoende? Tack på förhand och kram till alla som kan tänka sig att hjälpa mig.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2014-02-26 01:13
Ber om överseende för att det inte är nån styckeindelning, radbrytningarna försvann... Skriver från mobilen.

Anonym (Svärdottern) Trådstartaren

Äldre 26 Feb 23:11

#13

Anonym (Surra) skrev 2014-02-26 15:00:57 följande:

På sig själv. Uteslutande och enbart. Det kan vara i grunden fantastiskt fina och varma personer men missbruket gör dessvärre detta med människor

Precis så är det. Hon är en i grunden fin människa med mycket omtanke i sig, och därför känns det grymt att föreslå/kräva att vi ska bryta med henne. Min sambo älskar ju såklart sin mamma, den hon är när hon är nykter. Tyvärr har det nu visat sig att hon dricker mycket mer än vad vi haft en aning om.

Anledningen till att jag gärna skulle bryta är ju att detta tar så otroligt mycket energi. Energi som jag inte vill slösa på en person som ljuger oss rakt upp i ansiktet...

nyans skrev 2014-02-26 14:48:55 följande:

Din sambo mår säkert fruktansvärt dåligt över sin mammas beroende. Försök att stötta honom, utan att för den skull acceptera att farmor beter sig illa eller förstör era liv.

Ja han mår dåligt över det. Jag ser på honom att han skäms som en hund över hennes drickande trots att han absolut inte har någon skuld i det. Fy det är så hemskt att se och jag försöker förklara att min syn på honom inte förändras av vad hans mamma väljer att göra.

Hans (och hela familjens) sätt att hantera det är att inte hantera det. "Låter henne hållas" kan man kalla det, men ger henne inga pengar eller annat som skulle kunna underlätta hennes drickande. Förutom att det här med att låta henne hållas såklart underlättar... Men samtidigt, hur ska man orka bråka och hålla koll på en vuxen människa så att denne inte kan dricka lika enkelt? Finns andra härligare saker i livet att fokusera på, vårt nyfödda barn exempelvis.

Men nu känner jag att vi antingen måste markera mycket kraftigare än tidigare eller helt enkelt bryta och det för vårt barns skull. Jag vill dock inte bli den "elaka svärdottern" som får bära hela bördan. Det känns inte OK att jag ska vara den enda som säger ifrån och nekar henne umgänge med dottern. Vet att min sambo också är mån om att dottern inte ska påverkas av hennes drickande men det är klart att det är svårare för honom än för mig.

Det känns viktigt att hennes drickande INTE ska få förstöra vår mycket fina relation. Jag och sambon har det jättebra och hennes missbruk ska F*n inte få komma mellan oss... Kanske måste bryta trots allt..

Tack för kloka och ärliga ord.

Anonym (Svärdottern) Trådstartaren

Äldre 26 Feb 23:14

#14

Anonym (33årig tjej) skrev 2014-02-26 15:18:39 följande:

Mina föräldrar har alltid druckit för mycket. Som ung var det coolt. Vi hade de coolaste poolpartyna och alla älskade mina föräldrar. Jag växte upp men mina föräldrar körde på som vanligt. De är nära pension nu.
De sköter sig utåt sett (fint hus, pengar) men om kvällarna somnar de innan nyheterna, och oftast minns de inte samtal de fört efter klockan 19.00 på kvällen. De har knappt några vänner kvar.

Tragiskt

För några år sen skrev jag ett långt brev och bad dem sluta. De hånade mig.

Nu när jag fick barn bad jag dem ärligt göra uppehåll med spriten en månad för annars vill vi inte komma på besök. De gjorde det. Vilken förändring. Hyn blev bättre. De blev socialare.
Prick en månad efter satte de igång igen med svaret "Men du sa ju en månad" (förstå vilken nivå vuxna människor fast i spriten ligger på)

Jag tror min mamma är för djupt inne i det. Inte ens när hon vaknar upp blåslagen för att hon ramlat illa på fyllan förändrar hon sig.

Pappa har bättre chans att slippa dö som aktiv alkoholist men han blir kuvad under min mors manipulativa jag.

Jag festande hårt som ung, så hårt att en vanlig människa nog hade trillat av pinn.
Var ganska aktiv i partylivet när jag sprang på en kille som inte drack.
Vilken jävla tråkigt kille.
Han förbjöd mig att dricka.
Jag blev rabiat.
Sen kom det fram att hans föräldrar också var alkoholister, hans mor dog av det.
Jag tog beslutet att inte sluta helt, men att bara ta nåt glas vin i månaden.
Vilken skillnad.
Jag avskyr numera fulla människor.
Avskyr det i mina föräldrar som styr dem - missbruket

Gällande mina föräldrar kommer jag alltid undra hur man som mor och far kan välja spriten före sina barn. Hur man kan strunta i om ens barn gör läxorna, eller ens kommer hem om kvällarna?

Jag ska bli så mycket bättre.

Fy vad hemskt.
Starkt av dig att du bestämt dig för att göra rätt och inte gå samma väg. Många ärver ju tyvärr sina föräldrars missbruk. Beundrar dig som likt min sambo visar sig starkare än de som i stort sett uppfostrat dem till att bli alkoholister...

Anonym (Svärdottern) Trådstartaren

Äldre 26 Feb 23:39

#15

isolande skrev 2014-02-26 16:52:44 följande:

Min pappa är alkoholist och betedde sig som TS svärmor: Ljög, söp, slogs, försvann, gömde alkohol, och bara var ett jävla SVIN i kanske tio år. Han är inte parkalkis utan snarare företagsledartypen som lever med en vacker fasad.

Det vände när vi barn fick hans barnbarn väldigt tätt och tog ett (eller ja, ganska många) snack med honom: Nu får du skärpa dig eller så kan vi tyvärr inte ta hit barnen. Min mamma gick anhörigkurs för att lära sig mer om beroendet och för att kunna bemöta honom i hans missbruk.

Men det var inte vackert. Jag fick köra honom skakig och abstinent som ett jävla vrak till en läkare, stötta under avgiftningen och sedan långsamt se honom bli en annan människa: Min pappa. Han hade varit borta så länge och kom tillbaka, helt otroligt. Det trodde jag aldrig någonsin skulle hända faktiskt. Än sker mirakel.

Så TS, sätt hårt mot hårt för barnens skull. Gå inte på lögner, konfrontera, visa att du/ni ser vad som pågår. Min pappa pissade ner sig i sängen flera ggr och det skämdes han för såklart. Mamma städade. Men jag och mina syrror frågade honom rakt ut: Vad är det här? Har du kissat ner sängen?! Vad fasen ska MAMMA städa din skit för? Har det inte gått för långt nu? Varför ligger det spritflaskor i bilen? Du luktar sprit och klockan är 11 på förmiddagen? Vad fasen är det?! Tror du inte att vi förstår vad du håller på med? Osv osv.

Läs samtidigt på om vad det finns för hjälp: Hon kan få hjälp med avgiftning hemma, man behöver inte lägga in sig på behandlingshem. Ta kontakt med en beroendemottagning i er kommun! Man kan få läkemedel, Campral, Naltrexon, Antabus är de vanligaste för alkoholberoende. Man kan gå till AA, IOGT-NTO för kamratstöd. Berätta detta för henne, att hjälpen finns om hon vill ta emot den. Det GÅR att ändra sitt liv även om man inte just nu vet hur det ska gå till.

Kan du lita på honom nu? Var det "bara" era snack som gjorde det eller fick han professionell behandling?

Svärmor varit "nykter alkoholist" i många år och hela sambons barndom gick hon på AA-möten. Vi trodde att hon också hade "kommit tillbaka" och nu har det uppdagats att hon dricker mer än vi vetat. Det är så lömskt att hon FUNGERAR i samhället, jobbar osv.

Anonym (Svärdottern) Trådstartaren

Äldre 26 Feb 23:44

#16

isolande skrev 2014-02-26 16:52:44 följande:

Min pappa är alkoholist och betedde sig som TS svärmor: Ljög, söp, slogs, försvann, gömde alkohol, och bara var ett jävla SVIN i kanske tio år. Han är inte parkalkis utan snarare företagsledartypen som lever med en vacker fasad.

Det vände när vi barn fick hans barnbarn väldigt tätt och tog ett (eller ja, ganska många) snack med honom: Nu får du skärpa dig eller så kan vi tyvärr inte ta hit barnen. Min mamma gick anhörigkurs för att lära sig mer om beroendet och för att kunna bemöta honom i hans missbruk.

Men det var inte vackert. Jag fick köra honom skakig och abstinent som ett jävla vrak till en läkare, stötta under avgiftningen och sedan långsamt se honom bli en annan människa: Min pappa. Han hade varit borta så länge och kom tillbaka, helt otroligt. Det trodde jag aldrig någonsin skulle hända faktiskt. Än sker mirakel.

Så TS, sätt hårt mot hårt för barnens skull. Gå inte på lögner, konfrontera, visa att du/ni ser vad som pågår. Min pappa pissade ner sig i sängen flera ggr och det skämdes han för såklart. Mamma städade. Men jag och mina syrror frågade honom rakt ut: Vad är det här? Har du kissat ner sängen?! Vad fasen ska MAMMA städa din skit för? Har det inte gått för långt nu? Varför ligger det spritflaskor i bilen? Du luktar sprit och klockan är 11 på förmiddagen? Vad fasen är det?! Tror du inte att vi förstår vad du håller på med? Osv osv.

Läs samtidigt på om vad det finns för hjälp: Hon kan få hjälp med avgiftning hemma, man behöver inte lägga in sig på behandlingshem. Ta kontakt med en beroendemottagning i er kommun! Man kan få läkemedel, Campral, Naltrexon, Antabus är de vanligaste för alkoholberoende. Man kan gå till AA, IOGT-NTO för kamratstöd. Berätta detta för henne, att hjälpen finns om hon vill ta emot den. Det GÅR att ändra sitt liv även om man inte just nu vet hur det ska gå till.

Förlåt, läste slarvigt om det med professionell hjälp, såg nu det om avgiftningen...
Fruktansvärt det du och dina nära fått gå igenom men fint att höra att man kan ha fina relationer med människor som varit som förbytta pga sitt missbruk.

Anonym (Svärdottern) Trådstartaren

Äldre 27 Feb 00:17

#18

Orcha skrev 2014-02-27 00:04:09 följande:

En drogmissbrukare tänker på sitt nästa rus och gör ursäkter för att få det.
En dålig dag, en hög mobilräkning, regn eller någon som kanske lät otrevlig. Ja det räcka med att kudden i soffan låg på fel sida så finns där en ursäkt.
Vissa tror att de klarar av ett glas valfritt men i själva verket triggar det ett merintag som de aldrig i helvetet skulle erkänna. Vadå, ett glas vin är väl inget, när det i själva verket handlar om en till två flaskor.

Nej ts, du ska inte lämna ditt barn till någon du inte litar på. Ever.
För även om chanserna är små till att något händer ditt barn, så finns dom, och att ha en packad människa som sover igenom det och i värsta fall orsakar stor skada...
Du skulle inte överleva den skulden.

Är i vanliga fall en riktig MES som har väldigt svårt att säga nej, men när det kommer till att låta farmor vara barnvakt är det BIG NO NO! Kommer inte vika mig en tum när det gäller det, finns inte en chans. Känner mig som en riktig lejonhona när det gäller detta, haha!

Vi har många andra närstående som är fina barnvaktskandidater och som bara går och väntar på att få rå om vår godbit. Visst är det säkert frustrerande för farmor att hon inte ens är påtänkt som barnvakt men det är bara hänvisa till hennes drickande och att vi inte har någon möjlighet att lita på henne.

Anonym (Svärdottern) Trådstartaren

Äldre 27 Feb 16:37

#31

Påven Johanna skrev 2014-02-27 12:13:24 följande:

Jag tycker inte att du har med det att göra mer än så till vida att du förstås inte behöver gå med på att lämna ert barn till henne. Men att du som svärdotter ska driva igenom att inte heller din sambo ska få träffa henne tycker jag är vansinnigt. Och att umgås med henne när hon är nykter förstår jag inte varför det skulle vara ett problem för någon av er, men om det ändå är det för dig så kan du ju själv avstå.

Har jag inte med det att göra för att jag är svärdottern eller menar du mer generellt så att ingen har att göra med alkoholistens alkoholism?
Ska man låtsas som ingenting när denne är nykter även fast personen ljugit, sårat och stulit saker för att kunna dricka?
Och om det övergår till att någon såras fysiskt, låt säga att alkoholisten sätter sig i bilen och kör ihjäl en oskyldig, är det fortfarande bara dennes ensak? Hur långt ska det få gå innan man får lägga sig i?

Jag bedriver ingen kampanj mot henne där sambon jättegärna vill träffa henne och jag försöker neka honom, även om det kanske uppfattades så av min text. Men att man instinktivt känner att man vill avstånd från någon/något som får en att må dåligt är väl inget annan än en ren försvarsmekanism? Så är det inte bara jag som känner, även han.

Anonym (Svärdottern) Trådstartaren

Äldre 27 Feb 17:55

#33

Påven Johanna skrev 2014-02-27 17:01:16 följande:

I det här fallet skulle jag säga att du inte har med det att göra för att du är svärdottern och för att jag inte av din text kan utläsa att du drabbas i någon högre grad av hennes val. Hon kan inte ha hand om din dotter, men det verkar också vara allt.

Jag tycker inte att man nödvändigtvis behöver låtsas som ingenting (om något inträffat som har med ens person att göra), å andra sidan tycker jag inte heller att man nödvändigtvis behöver söka konfrontation eller aktivt ta upp saken med henne heller. Varför skulle du göra det? Du vet inte ens i vilken utsträckning hon dricker. Du spekulerar i om hon är "heltidare" som lyckas följa sina fyllor väl. Hon kanske inte är "heltidare", det är väl lika troligt det. Du kallar henne lögnare men tar sedan upp ett fjantigt exempel på något hon sa till din tvåmånaders dotter. En sak som de flesta far- och morföräldrar med lätthet kunnat säga.

Hon kanske är en lögnare och en tjuv. Det vet inte jag. Men hur det drabbat dig går du inte in på. Och har det inte gjort det så ser jag inte varför du känner att du ska vara den som "gör något åt saken". Vill inte hennes barn - som jag kan tycka har större rätt att lägga sig - arrangera en intervention så är det min åsikt att du bör låta bli.

Du frågar hur hård du ska vara. Inte alls är mitt svar. Det ligger inte på dig.
Du skriver i inlägget jag citerar här att din man vill ta avstånd, medan du i ursprungsinlägget menade att han önskar förminska problemet (du kanske förstorar det, det vet inte jag) snarare än att "ta tag i det" på det sätt du verkar sugen på att göra.

Ja du kan ha helt rätt, vet varken ut eller in och därför startade jag tråden från början.
Sambon är också väldigt kluven - ena stunden vill han låta henne supa bäst hon vill men när vi träffar henne är han tydligt obekväm och vill aldrig ta initiativet att träffas. Tanken på "när ska hon supa till nästa gång och vad ska hända då" osv. finns alltid där.

Kan inte påstå att jag drabbats mer än att jag och övriga är besviken (men det kanske inte räcker?) på henne och framförallt rädd att något hemskt ska inträffa när hon dricker. Att hon ska skada sig själv och/eller andra. Är mån om henne också och vill att hon ska ta sig ur det - vet ju att hon inte heller mår bra som det är nu.

Du har rätt i att de flesta skulle kunna säga en sådan sak men de flesta far och morföräldrar kan man också lita på med sitt barnbarn själv men inte henne anser jag. Det upprörande för mig är att hon tror att hon kan äta kakan och ha den kvar. Dricka och samtidigt tro sig ha kvar möjligheten att vara med barnbarnet själv på samma sätt som andra farmödrar får.

Jag kanske gör saken större än vad den är och jag som svärdotter kanske inte heller har lika stor rätt som barnen att lägga mig i. Det var därför jag skrev i trådstarten efter tips om hur jag framförallt kan stötta sambon i detta. Han och övriga syskon har ju trots allt växt upp med till skillnad från mig. Kan vara därför som jag tänker att man måste agera (eftersom att situationen är ny för mig) medan är mer passiva (kanske av erfarenhet eller nåt liknande).

Och ja, kanske blir det så att jag avstår att träffa henne men betyder inte att jag kan tvinga någon annan att göra detsamma. Ser att jag skrev "vi" i ett tidigare inlägg och det var felformulerat av mig. Det enda jag har rätt att påverka är att hon inte får vara själv med sitt barnbarn.

Hennes lögner består bland annat i att hon säger att hon åkt iväg på jobb, åkt bort till väninnor och istället är hon kvar hemma och super i flera dagar i sträck.

Hur tänker en alkoholist?

INNEHÅLL