Blir missbrukare någonsin helt friska??

Jag lämnade min man för lite på ett år sedan, för att jag i princip blev "utkastad". Han var trött på mej, vårt förhållande, allt och ville i princip leva singelliv. Detta bottnade antagligen i hans långvariga psykiska problem. han har ingen diagnos, men nåt är nog åt helvete med honom. Orkar inte gå in på det. Psykiska problem i alla fall, problem å incidenter i barndomen blablablaaa

Jag stack, tog vårt då 1½-åriga barn med oss och blev ensamstående mamma (som tur var gick han med på ensamvårdnad åt mej). Direkt började han "leva loppan", söp, festade, ställde till med sjuhelvetes massa skit (slog bland annat sönder vårat gemensamma hus som jag flyttat från.

Misstänkte att han började använda droger förra våren. han blånekade. Sa att han inte får träffa vårt barn om han knarkar. Han bedyrade att han inte gjorde det.
Men... även om jag inte längre levde med honom var jag nog ändå hans medberoende. Han började missbruka värkmedicin och drack. Det hela spårade ur nu för ett tag sedan då jag fick reda på att han är en regelrätt blandmissbrukare. Knark, receptbelagda mediciner han köper på "gatan" och antagligen en hel del alkohol. Han påstår att han inte druckit mkt. men det skiter jag i. Han ljuger antagligen. Och även om han mot förmodan inte druckit en massa så har han knaprat å injicerat tillräckligt med annan skit för att det ska räcka.

Som säkert många andra missbrukare så ljög han massor och lyckades hålla fasaden uppe rätt länge. Herregud, tänk att jag trodde på vad han sa!?! Hur kunde jag vara så naiv? Efteråt ser jag ju själv att alla tecken fanns där. Och honom har jag förlitat med vårt barn!!! Skulle jag börja fundera på saken skulle jag säkert må rent fysiskt illa vid tanken på allt vad som kunnat hända då han ensam haft vårt barn! men det får jag inte tänka på...
Han svor på att han inte tagit ngt då han haft vårt barn. Jag tror honom inte (överraskning, överraskning...)

Hur som helst så sa jag att jag ville att han skulle in på behandlingshem. Och berättade lite fakta åt honom. Vet att man inte får pressa på sånt, valet om behandling måste komma av missbrukaren själv. Men som sagt var, jag lade fram fakta. Han kan inte mer ha vårt barn ensam, för då jag bevisligen är medveten om vad han sysslar med så kan JAG bli anmäld till barnomsorge, om jag för vårt barn till honom. Han kommer antagligen att mista jobbet snart om detta fortsätter etc. etc. etc.
Han valde att lägga in sig för behandling och åker in denna vecka.

Han säger att han inte tagit droger eller mediciner på snart två veckor. jag vet inte om jag tror honom. Å andra sidan har han regelbundet drogtestats sedan hans missbruk uppdagades för, ja... två veckor sen. Lite på.

Men han dricker istället. Ringde honom angående vårt barn ikväll. Han lät helt borta. Ville först inte säga nåt, men fick till sist urklämt ur honom att han druckit (åtminstone! han ljög väl antagligen) 2 öl, 1 whiskey och "ett stort vinglas" (läs "stop")...

Skulle det bara vara han och jag det var frågan om, så skulle jag göra mitt allra bästa för att glömma honom totalt och få honom ur mitt liv. Fastän det är svårt. Det är svårt att se på då en människa som stått en SÅ nära (vi var tillsammans i över 10 år) förstör sig själv på det där sättet. Men han är mitt barns far.

Jag kan inte tillåta att han förstör mitt barns liv, gör mitt barn faderslös, för att han förstör sitt eget liv. Lyckas få livet av sig själv. Överdos, olycka i fyllan eller blir en mega-äcklig pundare/alkis som vårt barn inte vill träffa.

Han har ju tagit ett steg i rätt riktning. men gud, varför sitter han å dricker ikväll, han ska ju in på behandlingshem om några dar!!! Tänk om dom inte tar emot honom för att han druckit? Har hört att åtminstone drogtesten måste vara rena, annars blir det till att svänga i dörren...

Jag vet att missbruk å alkoholism är en sjukdom man aldrig blir helt frisk från. Aldrig. Den finns alltid med och spökar i bakgrunden på ett eller annat sätt. Men... kan missbrukarna bli rena? Kan de rycka upp sig själv och leva ett normalt liv? Finns det hopp för mitt barns far?
Känns som att alla fall av alkoholism eller missbruk jag sett, inte många men i några under mitt liv, så har det aldrig slutat helt lyckligt. Alkoholisterna kan leva OK liv, men alltid nu som då faller de tillbaka, spårar ur å måste in på behandling igen. Eller som tyvärr i några fall, så blir de äckelpäckelalkisar vars barn inte vill veta av dom mer.

Kan man vara en fungerande person, en lycklig person, en förälder till sitt barn, trots att man blandmissbrukat?

Givetvis kan man bli helt friska.

Det finns de som även kan dricka alkohol på ett ansvarsfullt sätt och bara vid valda tillfällen.

Det senare är kontroversiellt, men existerar.

Sen när det kommer till andra droger, så gäller olika saker för olika droger.

Där vissa är nästan helt omöjliga, medan andra är enkla.

Detta är väldigt kontroversiellt för vissa.

Men man kan lära sig att dricka/konsumera droger igen, på ett ansvarsfullt sätt.

Dom som är svårast att hantera igen(i mitt tycke) efter ett missbruk.
Är alkohol, benzo, opiater/opioioder, niktoin, koffein och socker.

Socker uppfyller inte alla parametrar för kallas drog, men bra nära.

Och är svårhanterat för den som missbrukat socker.