Blir missbrukare någonsin helt friska??

Jo... dom är väl nog det. Tror dock att denna anhörig-kurs är till mer för att hjälpa de anhöriga (vilket jag tyvärr är, oberoende om jag vill eller inte, eftersom jag är mamma till hans barn), än vad den är till för att hjälpa missbrukarna.

Men, får väl antagligen veta det imorgon, då jag ska hälsa på honom, så han får träffa sitt barn, å barnet sin pappa.

Jag är inte en sån människa som kan låta bli att hjälpa, om jag vet att jag KAN hjälpa. Men, ja... känns som att jag ibland kan glömma att hjälpa mej själv. Och mm... Visst får jag göra saker för min egen skull rätt ofta. Tränar en hel del och under den tiden så har min mamma skött barnet. Men ja... sen ska man hämta, sköta alla kvällsbestyr osv. Hela denhär episoden har nog varit väldigt tung för mej. Känns som att jag verkligen skulle behöva få denhär tiden för mej själv. Inte bara över den helgen, utan det att jag vet att jag har nåt riktigt kul att se fram emot. Vill inte ta det ifrån mej själv, just kanske mest det att ha nåt verkligen kul att se fram emot. Man orkar kämpa bättre då.
Och att behöva skippa det, för nåt som är "hans fel", ja... det känns verkligen inte motiverande alls just nu. Tyvärr. Och egoistiskt känner jag mej då också. Men nä, jag vill inte skippa detta för en kurs på hans rehab. Men ja... vad ska man liksom göra...

Tramal? = Tramadol?, är en opiat.

Uppenbart han har ett mycket komplicerat förhållande till droger.

Har han en psykisk sjukdom eller åkomma, eller en misstänkt sådan?
Det är väldigt vanligt bland missbrukarna av denna typen, där de tar allt som kommer i deras väg.
Just för de mår kasst och vill få känna sig "normala".

Tramal heter det här...

Jo, han har absolut psykiska problem bakom. Har vetat länge att han har psykiska problem. Har försökt få honom att söka hjälp i över 10 år. men eftersom han då (vi var tillsammans) mådde helt OK/riktigt bra så var det väl inte så kul att börja gräva i gammal skit. Men... det hade nog varit bra. Nu exploderade skiten istället.

Aldrig sett tramadol under detta namn innan, men tramal är tramadol och en opioid.

Problemen med psykiska sjukdomar och missbruk.

Är om man inte har en lösning på dessa psykiska problem, så är det extremt svårt att lösa missbrukar problemen.

Lösning
på psykiska problem är oftast olika narkotiska preparat, som missbrukare vägrar man eller mycket ogärna skriver ut dessa.

Vilket gör så att personen vill inte må så dåligt, och hamnar tillbaka i ekorrhjulet igen med droger.

Ett moment22 för denna patientgrupp.

Nu tänker säkert en del att vi har ju SSRI och liknande mediciner, det kanske hjälper en del.

Men låångt ifrån alla.

Har ni misstanke på vilken typ av psykisk sjukdom/åkomma han har?

Ett sätt att skademinimera och minska destruktiviteten, är att man ser till att det bara är cannabis han tar.

Den är sen lättare att kontrollera och fasa ut.

Ok. Vet, kan och minns inte alla saker han sagt att han tagit. Men jag vet att han tagit nån typ av benzon också, minns bara inte vad. Kanske han inte ens sagt namnet.

Nej. Han har, mig veterligen, ingen diagnos för sina psykiska problem ännu. Får se hur det löser sig med mediciner vs. droger. Hoppas de hittar ngn passlig lösning. Vet att det kan vara svårt för honom eftersom han nog är i rätt stort behov av smärtstillande, eftersom han har diskbråck. Det var där hans opiatmissbruk startade.

Han är, som sagt var på behandlingshem nu, och där är det nog nolltolerans på drogerna. Tror att mitt ex är en sådan person som inte ens skulle klara av att "bara" använda cannabis och sedan minska i. Tror han är en allt-eller-inget-person. Både vad gäller droger och alkohol, ja.. mediciner också...

Men, han får terapi på behandlingshemmet också, inte bara medicinsk hjälp mot drogerna. Hoppas verkligen att han kommer till botten med sina problem, så detta får ett slut- Är, och har alltid varit, helt övertygad om att så länge han inte får bort roten till det onda ur sig så kommer han alltid att ha problem. Vet att han fyller ngt slags "hål" med sina missbruk. Spelmissbruk, alkohol osv. Visste att han haft en "osund" inställning till spel förr. Visste att han spelat en del innan vi träffades. Det jag inte visste, som jag fick reda på idag, är att hans spelproblem var mkt större. Innan vi träffades så spelade han bort stora summor pengar, lånade pengar och t.o.m. stal stora summor av sina föräldrar för att finansiera sitt beroende.

Det är så tungt, för det känns som att hela mitt liv varit en fasad, en teater.
Vem har jag egentligen levt med i över 10 år? Visst, vi lever inte med varandra längre, men jag är för alltid kopplad till honom via vårt barn.

Jag visste att han hade en hel del problem innan vi träffades. Men jag trodde faktiskt att han rett upp det mesta. Jag visste att han kunde vara kapabel till detta, det känner man ju på sig, även om det är undermedvetet. Men ändå, länge, länge trodde jag att han var bra, OK. Visst hade han barndomsspöken i garderoben osv. Men jag trodde ändå att han var okej. En "normal" människa. En god äkta man, en bra pappa osv.
Och hur snabbt spårade allt ur sen. Och så får jag bara höra mer och mer saker. Saker han gjort nu, mer och mer. Saker han gjort innan vi träffades, mer och mer. När kommer han att börja berätta åt mej om en massa skit han gjort i hemlighet under vår tid tillsammans? Kan han faktiskt ha levt utan missbruk i över tio år, fastän han missbrukat både före och efter?

Vad är det han ännu inte berättat.
Mitt liv känns som en lögn.
Även om jag inte lever det livet mer, så är det tungt att konstatera att det liv som man trodde var ens allt, ens framtid, "såhär ska det vara" var ett spel. En lögn.

På vissa behandlingshem, så finns det droger i överflöd tyvärr.

Fördelen med att "bara" använda cannabis, är att skadeverkningarna är låga.

Och bra mycket enklare att sluta med än alkohol, benzo och opiater/opioider är att sluta med.
Det bästa är ju givetvis att sluta med allt, när man har ett så avancerat missbruk.

Så cannabisen är pest eller kolera, men alternativen är värre än pest eller kolera.

Om man inte har tillräckligt starkt psyke så tror jag inte man tar sig ur beroendet..

Min mamma är alkolist/narkoman sen 19 år tillbaka och kommer nog tyvärr dö sån också..
Hon har psykiska besvär också på det..

Jag hoppas verkligen att du "offrar" din helg på att hjälpa dina barns pappa och dig själv. Såna helger kan du ha hur många gånger som helst, men just nu är han på behandling - äntligen antar jag att du känner?

Ta vara på detta, för era barns skull.