gillar inte att amma:(

Om han skriker så och kan känna obehag med amningen kanske det har något med magen att göra? Obalans, gaser etc. Miniform kanske kan vara bra i så fall. Eller massage. Annars kan det ju vara allergi. Min dotter skrek mycket kring amningen innan vi upptäckte hennes äggallergi. När jag slutade äta ägg blev det bra.
Eller om det bara kom helt plötsligt kanske det har med sjukdom att göra. Bebisar som har ont i öronen kan tycka att det är obehagligt att suga och äta. Är det en intensiv utvecklingsperiod kan det ju också bli mycket skrik.

Är det bara det att han inte vill amma när han inte är hungrig så ha honom i annan position än som när du ammar. Kanske funkar att ha honom högt uppe på axeln istället?

Här är en till som avskyr amningen. Men jag ser fördelarna. Det ger tröst åt orolig bebis, man slipper göra iordning maten och koka flaskor mm. Dessutom är mjölken det bästa för barnet med antikroppar och perfekt sammansatt näring. Jag ammade min dotter 6 månader och planerar samma med sonen. Jag tycker amningen är jobbig eftersom det alltid hänger på mig att göra bebisen nöjd, jag måste vakna på nätterna. Dessutom har man aldrig kroppen ifred. Man måste tänka på vad man äter och dricker. Man får tänka på att ta på amningsvänliga kläder. Det rinner mjölk och man känner sig ständigt lite sunkig. Som tur är går 6 månader fort och det är verkligen en befrielse att börja med mat och välling. Skulle inte vilja vara utan amningen då den räddar många kvällar när Lillen är orolig. Man köper sig lite lugn och ro med bröstet.

De flesta spädbarn har sådana där perioder. Och det är jobbigt och frustrerande. Men det går över. Ofta är det gaser och knip i magen.
Det är bättre att ta Sempers magdroppar om han har ont i magen. Det är bara probiotika, d.v.s. bra bakteriekultur, och behöver bara tas en gång om dagen. Det lugnade vår sons mage i samma ålder, i alla fall. Och magmassage.

TV ska du nog undvika. Kan ha stressande effekt på så små barn.
Bättre att bära honom lite och låta honom titta på lugnare saker i huset/lägenheten. Kanske prova att läsa för honom? Kan kännas fånigt att läsa för ett spädbarn, men vi började "läsa" för vår son när han var 2-3 månader. Tittade i pekböcker och pratade om bilderna. Han älskade det, och blev alltid lugn av det.

Sonen gillade också att man gick runt och "guppade" honom, och då var en ergonomisk bärsele oumbärlig. Har du något sånt? Med en sån kan man ju både laga mat, äta, städa, tvätta och gå och handla och bebisen bara hänger med och är nöjd. Många använder ju bärsjal också.

Ang. "bebis-TV" så läste jag någon forskningsrapport om det, och att man inte har funnit några som helst bevis för att små barn drar någon som helst nytta av TV under sina två första år. Hittar den dock inte nu, tyvärr.

Jag minns att jag tyckte att det var ganska jobbigt med sonen runt 2 månader. Men vid 3 månader så blev det mycket bättre.

Känner igen mig i dig TS. Inget av mina barn har någonsin velat bli tröstade med mina bröst, de vill ha sina snuttefiltar och napp. Amma som tröst blev bara värre skrik och gap, jag var MAT, inget annat.

Se tiden an, man behöver inte älska att amma och man kan fasa ut det så småningom när man känner att man fått nog. Jag ammade första till 6 månader, andra till 5 månader, sen blev det ersättning. Stod inte ut längre själv, och barnen blev glada och nöjda ist för kinkiga och skrikiga.

Så var jag med första barnet. Ville inte göra något då jag ville skapa rutiner för min dotter. Men som du skriver byter så små barn rutiner från dag till dag så det är ingen ide. Nu med barn nr två gör jag allt jag känner för. Åker och träffar folk mm. Han är mycket lugnare än barn nummer ett och somnar där han är. Han har också börjat strula rejält vid amning. Han börjar bli för stor för att ligga och mysa då han är så nyfiken på omgivningen. Men han tar inte napp tyvärr så bröstet är ändå bra att ha när han är orolig och har sugbehov. Det är väldigt många kvinnor som har en rosa bild kring amningen att det ska vara sååå mysigt och härligt. Men det är allt annat än ett rosa skimmer. Jag kan ärligt säga att jag räknar ner tills jag ska få slippa det. För varje dag som går tänker jag att jag är ett steg närmare att få sluta. Sedan TS blir det lättare efter 4-5 mån när man börjar med smakpotioner då kan man ge lite gröt och mosad banan samt lite mat och då ammar man ju mindre. Jag kommer börja med smakisar om typ 2 v. Började när dottern var 3,5 månader också förr började man ju vid 3 månader. Allt kommer bli bättre och rutiner kommer du få på bebisen runt 4-6 mån.

Vi gav alltid droppar för sig innan och inte i samband med måltid så det inte skulle orsaka obehag. Gällande magen så vet inte alltid BVC vad de snackar om. Har han extra ont i magen en dag så tänk efter vad du ätit under dagen och kanske gårdagen och prova utesluta själv. Han ska ju inte behöva ha ont bara för att din bvc-sköterska verkar lite långsam.
 

Känner du dig otillräcklig så blir du kanske stressad? Han känner nog av det och det smittar över på honom. Jag vet att det är lättare sagt än gjort, men försök hantera stressen. Eller testa någon gång bara att ge på flaska och se om det blir skillnad. Och om det blir skillnad med ersättning. Någon gång här och där stör inte amningen om du skulle vilja fortsätta sen.

Jaha, på bvc sa de innan amningen med droppar.. Hm.. Jag har faktist försökt utesluta fler saker än lök. Jag har själv känslig mage så äter mycket laktosfritt och milt. Vet inte vad jag ska utesluta:s och stress har jag svårt för men har lärt mig kontrollera det efter en lite utbränd historia ( men ack så lätt det är) jag vet att det kan smitta av sig och klarar de bra att hålla lugnet för det mesta, men när oron smyger på blir de svårt..

Han är som sagt vanligen lätthanterad vid gråt, sällan är det otröstligt! De va nog första gången igår. Det är inte de jag vill hänga upp mig på, utan just amningen. Förstår inte varför han ibland får sånna bryt när man lägger han till bröstet, han måste ju inte äta om han inte är hungrig.. Och ibland har de ändå vart så att han vart hungrig, men då har man fått "lura " honom och lugna skriket med napp och sen byta innan han har hunnit börja skrika igen:s

Jag tyckte också det var hemskt att amma. Att jag ammade i nästan 20månader förstår jag inte. Antagligen för att det var praktiskt och att sonen verkligen verkligen ville det. Samtidigt så förstår jag om en vill lägga av. Man måste ju inte amma om en inte tycker om det.

Just med att barnet inte vill ibland, bara skriker. Det upplevde jag bara i perioder. När han var runt 3-4månder var det värst. Kanske är det bara en fas ditt barn går igenom? Sedan var det helt ok tills han började få ordentlig kraft i nyporna och nöp mig hårt varje gång han ammades. Usch så många märken en hade jämnt. Kunde vakna mitt i natten av att han nöp mig, och aldrig att jag ammade utan att "bråka" om att det inte skulle nypas. :P

Sammanfattningsvis så är du inte ensam om att inte tycka det är mysigt att amma, och känn ingen skuld för det.

har du mycket mjölk? Väldigt mycket magont beror på att de sväljer luft och dt gör det ofta när man har överproduktion. Då får de heller inte i sig den feta mot slutet som är lugnande för magen. 

Ringde amningsmottagmingen idag pga smärtor i bröstet. Hon frågade om min bebis strulat vid bröstet. Jo tjenare sa jag. Sedan 2,5 mån har han slitit och dragit i bröstet. Släppt och tagit det igen. Hon sa att det är typiskt för åldern det är en slags frustration hos barnet som går över igen. Han har ätit fint och lungt sedan i söndags och han är 3 månader nu så det du upplever TS är normalt och det går över. Mina smärtor i bröstet berodde på det. Att han misshandlat mina bröst.

Min pojkes mage har blivit mkt bättre men jag utsätter mig inte för broccoli eller taccos. Jag tycker det är en magisk gräns vid 3 mån. Barnet blir mer vaket och man kan planera lite. Och nu har detta gruvliga strul med bröstet slutat också. Han skrek och släppte och drog. Har sjukt ont i brösten. Ett under att man stått ut!!!