Grubblan skrev 2014-02-24 20:32:57 följande:
Hej. Har varit passiv här de senaste åren, barnen tog all tid men nu så... ;) Tänkte höra om nån ha nåt bra tips, såhär är läget:
MIn äldsta ska börja skolan i höst (snart 6 år), lillebror är 4 och pappan och jag är skilda. Jag flyttade för flera år sedan till en stad 6 mil bort (där jag hade och har mitt jobb), pappan bor långt ut i bushen.
Vi har kunnat lösa de här åren genom att dela på veckorna (så barnen varit halva tiden var) och det har funkat hyfsat tack vare mina speciella arbetstider-/dagar samt nu på senare tid tack vare att jag har en ny underbar kille som kan täcka upp när jag måste jobba. Nu är kruxet att när skolan börjar (må-fre) funkar detta inte längre och pappan vägrar flytta till staden (som har nästan lovade att vi skulle göra på den tiden vi levde ihop.)
Jag är verkligen inte sugen på att flytta dit igen, men förstår att barnens bästa måste vara prio, och därför tänkte jag höra med er- hur har ni löst det? Helst vill jag ha barnen i skola här må-fre men det går han inte med på då han bara får helger (och jag tycker eg heller inte att det är riktigt bra om den ene föräldern får bara glassig ledig tid med barnen och den andra vardagsslitet, det blir ojämnt och ingen av tillvaron är helt bra.) Varannan vecka skulle det helst vara,för det känns som att min stora behöver en vecka i taget nu åtminstone, för att hinna landa mellan bytena, men utan flytt blir det såååå mycket skjutsning, och det känns för mycket för barnen, med upp till 1,5 tim i bilen varje dag totalt (samt det dubbla för mig och/eller sambon, som sedan måste vända för att åka til/från jobbet.) Att flytta nånstans halvvägs skulle kanske vara ok med tanke på skjutsning och jobbresor, men då får ju barnen inga kompisar från skolan där de bor när de är hos oss, då blir de liksom utanför och det känns ju inte så bra... Eller tänker jag fel?
Dessutom får vi en liten i höst, så det hade varit gött om det gick att lösa på nåt smart sätt.
Ni som har erfarnehet av detta, hur långt skjutsar ni till och från skolan? Jag måste ju räkna in att jag har en bebis med mig i bilen i såna fall också...
Tacksam för enbart snälla svar, är rätt bekymrad över detta och dödstrött av att försöka grubbla fram den bästa lösningen (samt att vara gravid i v 11),så inga påhopp tack att "det var minsann du som flyttade så..." etc...
Ha en bra kväll!
Jag vill bara säga att 'glassig tid med lediga helgdagar' är värdelöst jämfört med vardagsslit.
Om ni båda kan flytta närmare varandra och det finns en skola i närheten vore det kanske det bästa för barnen.
När min dotter flyttade med sin mamma var dottern deprimerad en och en halv termin - att skjutsa henne till mamman på söndagar tog mycket kraft då hon berättade hur det kändes, hur armar och ben domnade bort och hur hur tunga de kändes, hon somnade ofta och de första dagarna hos mamman var hon arg och ledsen över sin förlust, förlorade kompisar, förlorad tid med mig.
Jag pendlade till jobbet åt andra hållet men åkte ofta till dottern och hade henne i princip alla helger utom en i månaden under flera år. Som mest åkte jag 85-90 mil i veckan för att vi skulle få vår tid och lite till. Men vartefter tiden gått har hon ju fått kompisar där hon går i skolan och tyvärr har hon förlorat den enkla självklara umgänget med sina gamla kompisar då de inte träffas under vardagarna.
Tyvärr blir det ju lite samma med den förälder som sätter sig i rollen som helgförälder - med förlorad omsorg och de vardagliga bekymren så förlorar man närhet och kontakt. Vi har fortfarande en bra och bra nära relation - hon växte ju upp med mig som den huvudsakliga vårdnadshavaren fram till att jag och mamman separerade - men det är inte alls samma sak att vara helgförälder som att ha den vardagliga omvårdnaden.
Nu har det gått så lång tid att varannan vecka inte längre är aktuellt - jag kan inte komma nu efter 4 år och ändra allt igen. Det vill inte dottern. Jag har sökt och fått jobb men olika skäl gjorde att det för dottern var bättre att sluta och börja jobba och pendla åt andra hållet istället. Min arbetsgivare där krävde att jag skulle jobba de helger jag hade dottern - självklart fanns det inget alternativ till att sluta där.
Jag har ett kontor i staden där dottern bor som min nya arbetsgivare ordnat så jag är i krokarna halva veckan och en period sågs vi mycket under veckorna, men ibland i långa perioder blir det mindre. Mamman tycker inte alltid att vi ska träffas... tyvärr...
Kompisar och andra aktiviteter drar ju också, så nu har jag henne varannan helg, blir kanske 85 dagar i år plus att vi ses en eller kanske två dagar extra i månaden. Förra året och året innan var det ca 100 dagar per år plus att vi träffades en gång varje vecka.
Jag skulle byta det mot vardagens slit utan att blinka om möjligheten fanns. 85 dagar eller 280 dagar...
