Bo ganska trångt i innerstan eller bo större i förorten? vad valde ni?

Jag skulle absolut bosätta mig i en förort eller på landet om jag fick välja mellan det och att bo trångt i en lägenhet inne i stan.
Jag skulle aldrig klara av att bo trångt med flera människor, skulle ge mig panik om jag inte hade något ställe där jag känner att jag kan gå och "vara själv" och jag tror det skulle påverka våra liv negativt.
Dessutom tycker jag att barn ska ha tillgång till egna sovrum och inte behöva dela!

Slödder och bilbränder? Räknar du bara fattiga kommuner som förorter eller ser du många bilbränder i de dyra villaområdena utan för stan?

Jag skulle absolut välja större i förorten, om det var ett bra område. Annars skulle jag bo kvar i stan.

Men tror du inte det är bättre för barnen att bo i något lummigt och trevligt ytterområde? Som du själv skriver: Uteplats eller trädgård, bättre luft, mindre avgaser...

Vi jobbar och bor i Stockholms innerstad, har promenadavstånd mellan jobb, hem och fsk/skola så för oss är det inte ovanligt med en tur på museum/ bio eller att äta ute en vardag. Vi gör också ofta ärenden då det är mindre folk i butikerna än vad det är på helgerna.

Hej TS, har inget svar på din fråga (än) men är i nästan exakt samma sits och med samma funderingar. Det växlar från dag till dag men just nu lutar vi (framför allt jag) mot att stanna i stan, om något år köpa en lite större lgh så vi i alla fall har varsitt rum till barnen och så småningom också ett litet lantställe om ekonomin tillåter det.

Jag älskar stadsdelen vi bor i och här vet jag i alla fall att skolorna är riktigt bra. Det är också en hög social nivå här, det jag kan tycka är jobbigt är avgaser, trafik, det faktum att det är så centralt (det är jättesmidigt ofta men det leder också till att visst konstigt folk dyker upp då och då, tiggare sitter i vissa gathörn etc.)  Och jag kan gå till jobbet! Hus lockar ibland, framför allt när vädret är vackert, och vi skulle ha råd att bo i en av de bättre förorterna (om än inte i det största huset), men hela iden med att flytta ut i villaförort och pendla till jobbet gör så att jag får lite ångest, vet inte varför.

Dessutom har jag en fördom om att befolkningen i villaförorten är mer homogen än i innerstan, men det kanske inte stämmer?

Vi har väl valt ett mellanting. Bor i en 3:a (med 1 barn och ska inte ha fler) 2 km utanför innerstan. Så vi har 5 minuter med tunnelbana till stan (eller 25 min promenad) men ändå skogen runt hörnet och det går bra att släppa ut dottern själv.

Nu förstår jag inte? Det är med glädje ni belånar er upp över öronen för överprisade smålyor i avgas-storstaden? Strax före bubblan kollapsar? Tja, då kan jag bara säga grattis...I dag kan de väldigt många arbeta på distans - lösningen heter internet.

Hur kom du fram till den slutsatsen? Jag svarade på din fråga i ett tidigare inlägg, och har inte nämnt ett ord om huruvida det är roligt att ha bolån eller inte, eller hur stora sådana vi har.

Vi bor två vuxna och tre barn i en trea på 80 i innerstan. Det funkar jättebra och vi tänker inte flytta.

Skönt att du är nöjd, men nog kan väl även du förstå att radhus/villalivet inte är för alla? Har provat på det och hatade varje sekund, trädgård vore för mig ett straff om jag ska vara ärlig.

Nej, för mig vore det en veritabel mardröm att behöva bo så som du beskriver, tur att vi tycker olika!

...och i en hr blir det inte dyrare att bo i en sekelskifteslägenhet här än i nyproducerat i förorten. :)