EnBoll: jag känner också igen dina tankar. Är inne i vårt tredje försök nu och det känns jättemycket och som en never ending story. Vi kommer få ha ett break över jul och nyår, men det kanske är nyttigt också?! Jag vet inte. Jag försöker tänka att det känns som att det tar så mycket längre tid för oss eftersom vi behandlar enda från mensens start med sprutor (dag två i mitt fall). Vi får ju aldrig något lugn i försöken. Jag kan tänka mig att en normal fertil människa inte ens tänker på det här med ägglossning och det förrän någon dag det är dags ca 14 dagar efter mens. Vi tänker och oroa oss över om äggblåsan växer, eventuella biverkningar på sprutan och springa på VUL. Jag tänker också på det som vattenliljan skrev, att vi faktiskt bara försökt tre ägglossningar, det är ju ingenting egentligen!
Vattenliljan: förstår att du är rädd för missfall. Det är jag med. Först ett jäkla problem att BLI gravid och sen oron över om man får behålla det. Ksn det inte bara vara så att man faktiskt ÄR gravid, PUNKT!?
Men nu väntat du ju faktiskt barn, inte missfall, inte sant?! Önskar dig verkligen lycka till och hoppas att du hänger kvar hör som ett ljus för oss! Det är inte alls jobbigt på något vis för mig, när någon av er blivit gravid, det är betydligt jobbigare då en vän eller så blir det. Nu känner jag bara stor lycka och hopp.