"Det som jag mest blir arg och ledsen på, det är att vi inte kan planera vår framtid som "alla" andra. Jag kan inte själv få bestämma storleken på min familj."
PRECIS så känner jag! Spot on!
Idag fyller jag 27. Och det enda jag kan tänka på är att jag ville ha typ 3-4 barn när jag är 30. Och att jag har BIM om två dagar. Snälla universum, ge mig en graviditet i födelsedagspresent! I'll be a good girl, I promise! xD
Jag känner inte direkt nåt som känns som gravidsymptom så jag försöker att inte hoppas för mycket. Men det gör man ju ändå, förstås.
Jag skulle precis fylla 23 när vi började försöka. Blev gravid (IVF) när jag var 25 och har en kille på drygt ett år nu. Tänk att jag trodde, när vi försökte då, att om jag bara kunde få ett barn, så skulle jag vsra nöjd och glad sen. När jag väl hade fått ett barn skulle jag ju aldrig ha sån ångest inför fertilitet och sånt mer, allt skulle bli annorlunda och det skulle inte spela så stor roll längre. Ja tjosan... Boy was I wrong. :p
Tittade tillbaka lite på min förra graviditet, som slutade i tidigt missfall (februari i år). Där fick jag mina första symptom (som jag tror var graviditetssymptom) 13 dagar efter ÄL. Idag är jag på 12 dagar efter ÄL. Nu vet jag inte om symptom kanske brukar komma tidigare eller senare eller så när man gjort IVF, men om det INTE är någon skillnad finns det ju lite hopp. Kanske kommer det en drös med symptom imorgon? xD
Idag har jag mått illa från och till och det har blivit lite bättre när jag ätit... Nu börjar det där farliga hoppet komma! :S
Åh, vad tråkigt. :( Men hoppas att det kanske är gravidsmärtor och inte menssmärtor! Hos vissa känns de ju ganska lika.
Jag har inte testat ännu. Har BIM idag så rekommendationen är väl att testa först om en vecka typ. Men jag tror inte jag kommer klara det, för nu inbillar jag mig att jag har ännu fler symptom. Har haft vita flytningar i över en vecka. Minns inte att jag haft det inför mens förut, men är inte säker. Igår mådde jag illa från och till och har gjort det lite idag också. Har haft ont i huvudet lite varje dag hela helgen (huvudvärk hade jag innan jag plussade förra gången också). Och idag kom halsbrännan. Den var det absolut tydligaste grav.tecknet när jag var gravid med min son. Så nu går huvudet på högvarv och jag är SÅ rädd att jag ska få mens nu för jag kommer bli så extra besviken bara för att jag börjat våga hoppas. Om jag inte får mens inatt eller imorgon kommer jag nog köpa ett test så att jag kan ta det onsdag morgon.
Det gick inte vägen för oss heller. Kunde inte hålla mig, så jag skyndade mig till Hemköp i morse och köpte ett test, men det var definitivt negativt. Jag är så arg på mig själv att jag hade börjat hoppas. Hade verkligen börjat tro att jag var gravid så nu är jag oerhört besviken. Men bättre lycka i augusti helt enkelt!
Som tur är går ju sommarmånaderna rätt fort. Helt plötsligt är det höst och kallt. Men jo, drt är jäkligt jobbigt att gå och bara vänta, och hela tiden hoppas på att man på något mirakulöst sätt ska ägglossa naturligt.
Jag ägglossar inte heller naturligt, så vitt vi vet. Kan ju säkert ha hänt någon gång, men i så fall är det inte ofta. Har bara mens 1-3 ggr/år. I mitt fall är det pga. PCO. Har fortfarande inte fått nån mens. Vill bara att den ska komma nu så jag kan sluta hoppas att grav.testet hade fel!
Det är inte ofta man hör om någon annan som har mens SÅ sällan! Många tycker att de har en lång/oregelbunden menscykel när den är typ 35-40 dagar och då känner man sig ju lite extra udda... :P
Jag försöker också gå ner i vikt, har börjat träna Zumba hemma i vardagsrummet varannan dag. Min vikt är inom normalspannet (om man ser till BMI i alla fall), men skulle ändå vilja bli av med 7-8 kg till.
När jag fått min mens tänker jag ringa till min klinik och be att få Provera utskrivet redan nu, så att jag kan ta det i början på augusti. Så gjorde vi förra året så jag hoppas på att kunna göra det även nu. Känns som att allt drar ut på tiden när man måste börja med den där jäkla Proverakuren.