Inlägg från: VeronikaK |Visa alla inlägg
  • VeronikaK

    Längtan efter fler barn

    Jag fyller snart 40 och längtar efter fler barn (har två sedan innan). Min man är tveksam och själv känner jag att hans tvekan påverkar mig också. Det kanske är egoistiskt av mig att vilja ha fler barn när jag nästan är 40? Jag känner mig inte direkt gammal och är i bra fysisk form. Har haft lätta graviditeter och lätta förlossningar (de första månaderna har iofs varit jobbiga med kolik).

    Hur känner ni som har fått barn eller planerar barn och är i 40-årsåldern eller äldre? Oroar ni er för saker som har med åldern att göra? Risker för barnet? Att inte orka med? Att barnet för äldre föräldrar? Omgivingens synpunkter? Vore intressant att höar lite hur ni tänker?

  • Svar på tråden Längtan efter fler barn
  • VeronikaK
    Anna74a skrev 2014-02-12 09:27:59 följande:
    Jag fick mitt barn när jag var 38 och han blir två år i höst.
    Tycker att det känns skönt med ett barn vad det gäller ork och fokus ex.
    Brukar fundera över ifall jag skulle orka med ett till men känner nog att detta är lagom.
    Men ifall jag ville ha ett till skulle jag köra på det utan att tveka.
    Det finns inga garantier för någonting tänker jag.

    Så det är mer det faktum att du känner dig nöjd med ett barn och att du vill ge din ork och fokus helt på det barn du redan har, snarare än åldern i sig som avgjort för dig?

    Jag önskar att jag kunde ta bort önskan om fler barn. Det hade varit det absolut bästa egentligen.
  • VeronikaK
    Lindsey Egot the only one skrev 2014-02-12 09:44:48 följande:
    Jag väntar mitt sjätte barn. Blir 38 i år och min man blir 42 år. Vår äldsta blir nitton så vi har en bra spridning på barnen. Vår femte blir fyra år i år så vi har inga blöjbarn längre så som jag hade med de två första då vi hade två samtidigt. Och som vi hade med trean och fyran samtidigt.

    Har du märkt att du blivit mer sliten av nattvak och annat med de senare barnen?

    Jag tänker att det mentala spelar stor roll också när det gäller att klara av lite sömn osv. Jag tycker att det var stor skillnad på hur jag haneterade sömnproblem emd första resp andra barnet. Med andra barnet hade jag fler strategier och var mer förberedd.
  • VeronikaK

    Jag är egentligen rätt säker på att jag orkar ha tre, men om min man bara ger med sig för att jag vill det så är jag rädd att vårt förhållande kommer att bli lidande av det. Det känns inte som att han vill vara småbarnsförälder mer och då är det ju bara så.

    Men vart ska min längtan ta vägen? Jag är ju också rädd att den här frågan ska ligga och gnaga i mig hela livet sen. Och samtidigt vill jag ju inte riskera att bryta isär familjen för de barn vi redan har.

  • VeronikaK
    Indianica skrev 2014-03-01 23:29:00 följande:
    Exakt varför tvekar din man?

    Jag har själv haft kolikbarn och kan därför tveka ibland. Jag var 26 när jag fick min kolikbebbe och nu är jag 38 och som du skriver det, man känner sig knappast lastgammal nu och jag tror därför inte det är stor skillnad på orken vad gäller att klara av en ev. kolik igen. Det är en relativt kort koliperiod (som känns lång) man genomlider med barnet och har man kunnat hantera det förr utan att bryta ihop totalt, kan man säkert göra det igen...

    Vi har två barn sedan tidigare och de är nu 11 och 12 och en fördel är att de kommer kunna ta lite ansvar för ev. småsyskon om det nu blir så framöver...kanske hämta på förskola ibland och så

    Han är ganska bekväm av sig och är nog helt enkelt inte så sugen på att leva med småbarn igen. Annars är han väldigt barnkär. Men mest är det nog att han är ärdd för sextorka och slitningar i förhållandet. Och det finns det ju risk för naturligtvis. Men sedan tror jag också att mycket beror på hur man fungerar ihop som par, om man hjälps åt, avlastar varandra, har en bra kommunikation. Vi har så mycket att arbeta med i relationen som borde funka bättre först. Problemet är att jag inte har den tiden, rent biologiskt, och jag längtar ju även om vårt förhållande inte är det bästa nu. Och det sliter ju också på förhållandet. Det är som en ond cirkel...
  • VeronikaK
    Wilmersmamma skrev 2014-03-19 14:49:00 följande:
    Hej,

    Jag är 40 i maj och väntar vårt andra barn till 23:e september. Har en son som fyller 9 i december.

    Vi längtar så- har kämpat att bli gravid i ett år! Jag skulle kunna vänta längre med barn men det är ju inte säkert jag kommer att bli gravid då. Jag är inte alls orolig att det skall bli jobbigt. Med första barnet så flyttade vi, renoverade ett hus mm. Jag var nervös och orolig. Det var skitjobbigt. Nu känner jag mig lugn, trygg och förberedd.

    Denna gången har vi hus- bra jobb och kommer att bara njuta. Jag skall vara hemma länge och jag skall ta det lugnt. Självklart kommer det säkert att bli jobbiga dagar/nätter men jag har jobbiga dagar på jobbet också- det är liksom livet. Nu är far/morföräldrar pensionerade och har tid och vi har en stor kille som kan hjälpa till ibland (bara så enkelt som att tex. göra frukost när de blir större) och vi kommer att ha kompisar med stora barn som gärna vill vara barnvakter.

    Barn är en gåva och det är väl värt jobbiga stunder för det man får tillbaks är så mycket mer värt.

    Lycka till i beslutet. Du skall bara följa ditt hjärta- inte någons här!
    Låter härligt! Det största problemet för mig är nog att mitt hjärta inte säger samma sak som min mans. ;)
Svar på tråden Längtan efter fler barn