Idag har det hänt något med magen, den tar mycket mer plats i byxorna 
.
Var på inskrivning idag, alla värden såg jättebra ut, så det känns skönt att höra. Tog blodprov för KUB också, UL i slutet på mars/början på april. Har samma barnmorska som förra gången så det känns tryggt.
Nu ska jag försöka slappna av och bara njuta av graviditeten
Lycka till på UL idag!
Åh nej! Jag är så ledsen för er skull. Naturen är nyckfull och grym ibland. Jag håller tummarna för er.
Jag har tänkt jättemycket på dig idag. Idag fick jag en blödning, och även om jag vet att det kan vara normalt så kan jag inte sluta oroa mig.
Jag ska på ultraljud den 2 april för KUB. Ser fram mot den dagen med både förväntan och rädsla.
Har inte haft några mer blödningar. Igår var jag i upplösningstillstånd ett tag, men sen lyckades jag intala mig själv att om det händer något och grav avbryts är det inget jag kan förhindra. Försöker att inte tolka in mer i det som händer (och inte händer) än vad det är. Nu ska jag försöka tänka positivt och så får vi se om en vecka om det är ett liv i magen eller inte. Men visst skulle man önska att kunna göra UL varje dag, bara för att se att det är litet pyre vid liv.
Hoppas att du repar dig snart och att kroppen gör vad den ska. Sen försöka att ladda om och tänka framåt. Nästa gång måste det gå vägen! Skickar lite styrkekramar!
Blödningarna har börjat igen, visserligen bara väldigt lite. Har ringt och pratat med en BM (tyvärr har min semester), hon tyckte avvakta till redan inbokat UL den 2 april. Om det ökar så är den gynakuten som gäller. Har också som mensvärk av och till. Känslan just nu är inget vidare. Men hoppet är det sista som överger människan.
Har inga symtom kvar heller. Så magkänslan är inte så bra. 
Hur går det för dig? Hur mår du?
Jag velar fortfarande hur jag ska göra. Det är så lite blod (syns bara lite på pappret när jag varit på toa) inga andra illavarslande tecken. Ingen värk eller så. Jag försöker tänka positivt och inväntar kanske UL på onsdag. Jag tror att om jag åker in till akuten så kommer jag att börja tänka det värsta direkt och stressa upp mig. Sen vet jag inte hur länge man får vänta heller där.
Tack, nu är det så nära så jag inväntar morgondagens UL. Då får vi se om det är något liv. Försöker också få tag i "min" BM för att fråga. Börjar bli nervös nu...
Tack 
Idag på ultraljudet konstaterades missfall, som jag misstänkte. Fostret slutade växa någon gång i vecka 7. Just nu känns det lite tungt. Har under dagen fått kraftiga blödningar och kramper. Så kroppen gör nog sitt nu. Ska försöka smälta och sörja lite och sen får vi se om vi gör nytt försök.
Nä, kul är det inte.
Låter jobbigt att det inte kommer ut. När man väl accepterat faktum vill man att kroppen ska göra sitt så man kan börja se framåt igen.
Jag har fått återbesök på måndag för att se att det kommit ut. Har haft hiskeliga krampanfall hela em och kvällen med väldigt mkt blödningar. Det har nu avtagit, så jag hoppas att kroppen har rensat ut det mesta.
Håller tummarna för mig själv och er också. Sköt om dig!
Hoppas att det går bra efter den medicinska behandlingen. Förresten, hur kollar de om det finns något kvar vid ÅB? Med UL eller?
Jag mår inte så bra, men faktiskt mest beroende på att jag fått en förkylning med riktigt besvärlig hosta. Nästan inga smärtor idag, blöder bara väldigt lite. Hoppas det är ett gott tecken. Igår däremot - hua.
Så fysiskt har jag nog återhämtat mig ganska bra efter MF, men ff så tänker jag ibland att det finns ett litet liv i magen. Men jag har ju en redan en son som jag är så otroligt tacksam för.
Tack din medkänsla, det är ett stöd i återhämtningen. Vi kan väl fortsätta uppdatera ibland under återhämtning och förhoppningsvis mot ett nytt plus i framtiden. Jag håller tummarna och tänker på er.
Oj, nä det låter inte kul. Hoppas det lugnar ner sig omgående. Det är jobbigt när det känns som om det går överstyr. Man vet ju inte heller riktigt vad som är "normalt"
MIna tankar är hos dig idag och hoppas det lugnar ner sig.
Skönt att du är hemma igen.
Skönt att det börjar lugna sig för dig. Hoppas det blir bättre för var dag.
Själv känner jag mig fysiskt återhämtad. Blöder i stort sett ingenting längre. Hoppas det är ett bra tecken. Får se på återbesöket i morgon. Själsligt gör det fortfarande ont. Men det är ju inte så konstigt. Det hjälper att prata om det, både med mannen och med min mamma. Har inte berättat för någon annan ännu. Är fortfarande mycket förkyld och hostar jättemycket. Vi är mitt uppe i renovering av ett sovrum så just nu är det kaosartat här hemma av många orsaker.
Sköt om dig!
Djur är fantastiska på att känna på sig saker och ställer inte så mycket krav. Det är skönt med sådan kärlek ibland.
Det är tufft med vänner som inte vill se att man behöver deras tid. Tror inte alltid det är medvetet, ibland tror jag de har skygglappar på eller så är de så uppe i sitt eget.
Har idag varit på återbesök och allt såg bra ut. Bara lite rester kvar, men det tar kroppen hand om. Så jag slipper tack och lov medicinsk behandling.
Om du vill så ses jag gärna på en fika eller så. Kanske vi kan stötta varandra i detta mera, då vi i stort varit med om samma sak.
Sköt om dig
Jag har skickat ett sms till dig med mitt telnr.
Vi hörs!