Vi som äntligen är gravida efter IVF/ÄD 2014/2015

Jag ville ju också må illa och känna alla symtom för att lättare kunna ta till mig att jag verkligen var gravid, även om det sen är rätt jobbigt och begränsande när väl illamåendet kommer. Men innan jag började känna sparkar var ju det det enda jag kunde gå efter för att det skulle kännas verkligt. Hade jag haft lätt att bli gravid hade jag nog inte "behövt" symptomen på samma sätt... Förstår ni hur jag menar?

Just nu är jag inne i en riktig svacka. Jag gillar att vara gravid och jag älskar att sitta/ligga med händerna på magen när barnet sparkar. Varje gång jag känner en rörelse blir jag både glad och tacksam. Tänk att jag får vara med om detta en gång till trots allt! Men samtidigt är jag så trött och orkeslös, har ingen energi alls. Orkar egentligen bara ta hand om mig själv och det nödvändigaste här hemma men har förutom det även en tvååring och ett heltidsjobb. Min man och jag har dessutom väldigt olika arbetstider så vi har båda två mycket ensamtid med dottern. Han avlastar så mycket han kan men tja, med de här arbetstiderna är det rent praktiskt väldigt svårt... Och jag vill verkligen inte bli sjukskriven så här tidigt, är bara i v 24. Dessutom börjar det rent fysiskt bli tungt. Jag har redan gått upp tio kg. Jag gick upp mycket förra gången också, 20 kg, och gick ner allt plus lite till snabbt så det borde inte vara något problem. Jag är bara orolig att det ska bli ännu mer och att det frestar på kroppen för mycket. Jag väger inte så mycket från början så 20 kg är en ganska stor del av min ursprungliga vikt, jag är orolig för knän och leder. Har börjat få ont i ryggen och känner mig allmänt värdelös som mamma för att jag inte orkar nåt...

Alla kliniker har ju olika avtal men vad som verkar gälla för de flesta är en hög summa för första försöket, en summa för att förvara embryon i frysen och sedan ytterligare en summa för frysförsök. I första försöket betalar man för donatorns behandling och medicinering också, utöver sin egen. I frysförsöken är det ju bara ens egna mediciner som tillkommer. Jag har svårt att tro att du skulle få mer än ett försök för 50 000. I de här sammanhangen är det dessutom ett väldigt bra pris om det är en bra och pålitlig klinik.

Usch vad tråkigt Lantlollan!

Det var både sorg och glädje här nu. Grattis till ett rul med bra resultat lisodan!

Kelsson: Tack för ditt svar. Skönt med någon som vet hur det känns. Rent logiskt vet jag ju att det inte går någon nöd på henne. Hon har mat och rena kläder varje dag och jag är med henne hela tiden, bara att det inte blir så aktiva dagar. Det får hon å andra sidan med sin pappa och på förskolan. Det blir mycket barn-TV. Som hon älskar. Så det är mitt samvete som lider bara. Jag sitter ofta med henne i soffan och tittar så hon får mycket närhet. Det är liksom det bästa jag kan just nu, jag måste ta hand om barnet i magen också och det gör jag bäst med vila.

Jag önskar att jag vore en sån där människa som kunde hålla igång hela graviditeten. Jobba fram till två veckor innan bf, som jag hade tänkt göra förra gången. Istället var jag sjukskriven de tre sista månaderna. Det hänger ju naturligtvis även på vilket jobb man har och jag har ett jobb där jag inte själv kan styra över arbetsbelastningen, jag kan inte flexa eller ta långlunch. Hade jag kunnat styra mer själv hade det förmodligen varit lättare.

Jaja, det är som det är och det är under en begränsad tid. Trots allt är jag ändå mest glad över att det faktiskt gick en gång till även om tråkiga känslor ibland tar över.

Kelsson och Villsågärna: Tack. Det känns skönt att jag inte är ensam med de här tankarna och känslorna. Och det går ju upp och ner. Ibland känner jag mig helt värdelös, orkeslös, har dåligt samvete och gråter för att jag inte orkar med. Ibland orkar jag mer, har tålamod, energi och är glad. Men det tar ju på kroppen att vara gravid helt klart!

Moolie: Jag förstår verkligen inte varför de inte kan sätta igång dig när du är så långt gången! Och de vet ju att du är så långt gången "på riktigt", ni har ju gjort ivf!

Moolie: Jag förstår verkligen att du är less men, jag googlade lite snabbt. Det verkar ganska farligt att försöka sätta igång en förlossning med ricinolja... Jag skulle absolut avråda från det. Ring läkaren och hota med det om de inte ger dig igångsättning så att de förstår att du är desperat och behöver få hjälp nu!

Hoppas att du är på förlossningen nu Moolie!

Jag var hos bm igår, dock inte min ordinarie som vabbade utan jag fick komma till en annan. Kan säga att hade jag haft henne som ordinarie hade jag bytt! Tyckte hon sa lite märkliga saker. Jag tog upp att jag var lite orolig över att gå upp mycket i vikt den här gången också. Förra gången gick jag upp 20 kg vilket kanske inte är så förfärligt mycket i kg räknat men för mig innebär det en viktökning på 40 % vilket jag tycker är mycket och jag är orolig över hur det påverkar kroppen. Knän, leder, rygg osv. Hon tyckte då att jag skulle tänka mer på vad jag äter och sluta med potatis, ris och pasta. "Socker behöver inte kroppen ändå!" Jag känner bara att graviditeten kanske inte är rätt tillfälle att börja med någon diet? När jag dessutom startade den här graviditeten med ett bmi på 18 (vilket är något lägre än jag brukar ligga på annars) så borde vem som helst inse att jag liksom inte sitter och moffar kanelbullar hela dagarna utan äter hyfsat nyttigt för det mesta och rör på mig en del. Jag tycker inte själv att jag äter för mycket även om jag rör mig ca hälften mot i vanliga fall, jag äter när jag är hungrig och slutar när jag är mätt. När kläderna passar dåligt (alltså inte nu då... ) ändrar jag balansen mellan mat och motion precis som jag antar att de flesta gör... Det är inte antalet kg i sig jag oroar mig över utan just påverkan det har på kroppen. Nu varken har jag eller har haft ätstörningar men tänk om jag hade haft det och hon säger sånt? Jag tror att jag behöver lägga på mig en del för att ha reserver till amningen sen men hon verkade inte förstå det utan rekommenderade mer eller mindre bantning även om hon inte sa det rakt ut... Jag var ju mer ute efter hur jag ska göra för att kroppen ska klara den extra belastningen, inte egentligen hur jag ska göra för att undvika att gå upp så mycket i vikt. Jag lät det gå in genom ena örat och ut genom andra... Ska försöka tänka mer på hållning och så istället...

Moolie: Ja, det där är ju så olika. Två personer kan ju se lika "lagom" ut och så skiljer det ändå rätt många kilon beroende på kroppstyp och hur kilona är fördelade. Jag har smala armar och ben och lägger i princip bara på mig på magen när jag går upp i vikt. Det gör att jag ganska snabbt ser osund och plufsig ut medan någon som fördelar det bättre över kroppen bara får fina kurvor. Hursomhelst tycker jag inte graviditeten är rätt tid att fokusera på vikten då det skiljer sig så väldigt mycket åt och inte riktigt går att jämföra med normala förhållanden. Jag tror att en kropp som vill gå upp mycket då gör det även på nyttig mat. Sen är det ju såklart alltid bra att inte äta alltför mycket godis och kakor, gravid eller ej men graviditetskilon är liksom inte vanliga kilon... De är lite svårare att styra över...

Mot slutet förra gången hade jag nog ett par liter extra vätska i kroppen. Benen kändes som elefantben, ringarna fick jag ta av mig och bara sista veckan gick jag upp tre kilo och det måste ju varit mest vätska. Den här gången har jag redan börjat få lite märken efter strumpresåren. Efter förlossningen kissade jag jättemycket i flera dagar, vilket min bm hade förberett mig på att jag skulle göra.