Vi som äntligen är gravida efter IVF/ÄD 2014/2015

Jag är så trött på att vänta och inte ha en aning om hur det går på insidan. Det är ju huuuur långt kvar som helst till nästa ultraljud. Jag vill ju veta om båda knoddarna är kvar och mår bra!! NU! Det är ju helt fantastiskt hur långsamt tiden går. Och snart måste jag berätta för chefen. Nya uppdrag är kanske inte helt smart att bli satt på när man inte vet när/om man kommer bli sjukskriven.

I går skulle jag byta till sommardäck på bilen och blev riktigt besviken på mig själv när jag upptäckte att jag hade en skruv i ett av bakdäcken som jag hade "glömt" att åtgärda i höstas. Så nu har jag två sommardäck fram och två vinterdäck bak. Förbannat! 

Jag ska undvika det där med att klaga. Mår ju oförskämt bra annars så det är säkert andra som har bättre nytta av tiderna som finns. Om det blir för outhärdligt så köper jag en tid i stället.Fast jag var ju inte gravid när jag la undan däcket. Då var jag bara helt vanligt lat  Ta ta och åka förbi macken på vägen hem och lämna in det.

Vad trevligt att vara saknad! Jag läser här flera gånger varje dag men jag har just inte så mycket att skriva om eftersom jag mår bra och inte är speciellt orolig ändå. Jag försöker undvika allt negativt för tillfället och bara koncentrerar mig på det roliga och bra. Jag tror det ger mindre stress helt enkelt. (Jag ber om ursäkt för att jag är dålig på att stötta dem som är oroliga just nu. Jag har ju själv heller ingen tidigare erfarenhet av varken missfall eller graviditeter.) Det jag tänker mest på är om båda är kvar. Men så fort jag börjar tänka på det så försöker jag distrahera mig med nåt annat. Jag kan ju ändå inte göra något åt det om något skulle hända. Och så är jag så trött. Somnar mellan åtta och nio på kvällarna. Sover middag trekvart på dagen men går också upp halv sex för då är fåglarna utanför så högljudda att man vill hämta hagelbössan. Men när man väl stigit upp är man på så bra humör att man helt glömmer bort det där med bössan och njuter av att det är vår i stället. 

Nu går jag bara och funderar på hur jag ska kunna dölja det här i två och en halv vecka till. Jag har alltid varit smal och om jag börjar få en kula så kommer folk på jobbet att undra. Korsett kanske?

känner igen humörsvängningar. Skällde ut en polare efter noter i går nästan helt utan orsak. Överreagerade på minsta lilla. 

Jag försöker fortfarande dölja graviditeten för kollegor och chef. Räknar ner dagarna till nästa ultraljud och efter det ska chefen få veta. Jag vet ju inte mycket själv om vad som händer där inne än. Men dagarna släpar sig verkligen fram. 

Idag är första dagen på länge som jag inte känner mig trött efter lunchen. Kanske klarar mig från att somna ifrån jobbet en stund på eftermiddagen idag.

Så ska det låta! Grattis :)

Första gången jag kännt mig gravid var nu i helgen. Tjock på kvällarna och lite tung. Även tungt att göra saker. Hoppas det är kallt fram till helgen så att jag kan fortsätta gömma mig i tjockare kläder.  Härligt med sol idag :) 

Jag vet inte om tung kanske var rätt beskrivning. Uttänjd kanske är mer passande. Nåt som syns av fler än mig. plastfarsan sa att jag såg ut att vara i femte månaden. Jag vet inte riktigt vad han i sitt minne jämför mig med :)

Jag är i vecka tretton nu. Nästa vecka ska jag på ultraljud och KUB.

Är det förresten någon som vet hur mödravården är i Linköping. Jag är nyfiken på om man får gå på kontroll varannan vecka för att kunna upptäcka TTTS på tvillingar tidigt. Jag visste inte att jag skulle fråga om det sist jag var där. Den barnmorskan var inte så upplagd för att svara på de få frågor jag hade så hon gav inget bra intryck.

Senast dom tittade så var det två. Men det kan ju ha ändrats sedan dess men jag hoppas båda biter sig kvar.

Jag har problem att sova på mage, som jag älskar, för brösten gör så förbenat ont.