Vi som äntligen är gravida efter IVF/ÄD 2014/2015

En liten fråga från mig igen. Undrar om några av er fått svullna äggstockar lite längre in i graviditeten? Alltså inte direkt efter hormonbehandling och äggplock, men att det kommit senare. Jag är idag i v. 6 (5+3) och tycker att jag senaste dagarna fått svårare att föra upp vagitorier. Annars ingen smärta eller så mer att det är "trångt".

Moolie och lisodan: Oj vilket tufft 2014 ni haft! Hoppas verkligen att 2015 blir bättre för er båda.

Skrattade lite när jag läste det du skrev om SeaBanden, lisodan. Förstår hur du menar. Själv mår jag illa, tack och lov utan att kräkas, hela tiden så mina SeaBand är på dygnet runt och jag äter Postafen också. Behöver inte ta av mig armbanden för att känna efter... Men hade det tagit bort illamåendet helt hade jag nog gjort som du.

Moolie: Nej, det är inte för mycket begärt. Jag känner verkligen med dig.

Jag har förstått mer och mer nu i efterhand att jag hade mycket svårare att knyta an till barnet i magen än vad jag förstod när jag var gravid. Min första tanke när vi fick ett positivt test var att det var värt att fortsätta försöka eftersom jag tydligen kunde bli gravid, inte att vi skulle få barn. Inte förrän runt v 30 vågade jag tro att det skulle gå bra, för då säger statistiken att 90 % av de som föds då klarar sig. Och det dröjde ända till vecka 38 (!) innan jag liksom förstod att vi verkligen skulle ha ett barn på utsidan. Ändå var jag ju glad under graviditeten och gillade ändå att vara gravid. Men jag tog hela tiden bara en dag i taget och vågade inte se längre fram. Var helt oengagerad när vi köpte vagn för jag kunde inte tro att vi skulle få använda den. När hon föddes trodde jag hela tiden att hon skulle tas ifrån oss för att det var för bra för att vara sant att hon skulle överleva. Lite sorgligt så här i efterhand. Jag är lite lugnare den här gången. Jag vet att det kan gå bra och att det mest troligt också gör det.

Vilka bra mål! Nej, det är inte för mycket begärt! Vi har väl ungefär samma mål. Vill att mamma inte ska hinna bli så dålig att hon inte kommer känna igen oss eller sitt nya barnbarn. Trots att det har tagit tid att vara bara glad för att lillasyster lyckades bli gravid så snabbt (och ej haft några som helst svårigheter) är jag nu tacksam att mamma iaf kommer förstå lite av innebörden av att hon blivit mormor - när systers bebis kommer om runt en vecka! Nä, du. 2015 bara måste vara vårt år!

Kan hälsa och meddela att jag nog inte kommer ta bort seabanden på ett tag. Rejält illamående nu. Så här kändes det aldrig förra året, så hoppas nu verkligen att är ett gott tecken!

Villsågärna: Nja, jag vet inte. Postafen känns lite mildare. Förmodligen bara för att det är receptfritt... Men jag vet inte om jag vill ta starkare grejer. Även om det är jobbigt är det ändå hanterbart. Men jag har inte inskrivning förrän om en och en halv vecka så jag har lite tid att fundera. Tack ändå!

Moolie: Känns det likadant efter förlossningen så gå och prata med någon. Det hjälpte mig att få lite perspektiv på saker och ting. Två månader efter förlossningen fick jag fylla i ett papper hos BVC om hur jag mådde. Det är för att fånga upp de med förlossningsdepression. Nu var det inte så illa för mig men jag behövde ett par samtal ändå och det var faktiskt skönt att prata om det med psykologen där.

Hej!

Hoppar gärna in i denna tråd. Är gravid i v. 7 på sjätte insättningen, mår bra mentalt men illamåendet börjar blir rätt jobbigt, kräktes både igår och idag! Ser att ni provat lite postafen och seaband, har det hjälpt för er?

Tack så mycket för er input, det verkar ju som att det är värt att prova åksjukeband och postafen. Har en dålig dag idag, mår pyton, ska försöka ta mig till apoteket så snart som möjligt!

Bara MÅSTE dela med mig. Vilken natt. Vaknade vid 00.30 av att jag var jätte kallsvettig, reste mig och var yr och mådde illa. Har haft ganska ont av och till senaste veckan samt illaluktande flytningar. Evt bakteriell vaginos. Så vi bestämde oss för att åka till gynakuten. Lång väntetid såklart och somnade nog bara till en tio min. Fick träffa läkaren vid 6.30. Under ultraljudet tycker han att det är svårt att se något inne i graviditetssäcken. Han mäter lite och säger att det borde vara större vid detta laget. Han ser inget tickande hjärta. :( :( Han konstaterar också att jag har en polyp vid livmoderhalsen. Vill konferera med IVF läkarna, som kommer vid 8.00, om den ska tas bort eller inte ~så han ber mig vänta kvar. Vi blir såklart helt upprivna. Det var precis så här vi fick reda på MAt förra året. Inget tickande hjärta och för litet embryo.

Lyckas på nåt sätt ändå somna till lite. Vid 9.30 tiden cirka kommer en ny läkare in. Hon gör ett nytt test och tycker inte det verkar som jag har bakteriell vaginos. Polypen vill man ej göra något åt just nu pga blödningsrisk och det är onödigt att oroa i onödan. Och håll i hatten, hon tycker embryot har perfekt storlek!!! Efter ett litet tag hittar hon även hjärtat! Hon hittar hjärtat!! En liten pulserande rytmisk prick i kanten av graviditetssäcken! Och jag får se det med egna ögon!!!

Vi är överlyckliga! Förhoppningsvis tickar det även på bra i nästa vecka på UL på IVF kliniken. Idag är vi bara i 6+0 så vi vet ju att mycket kan hända! Men sååå mycket bättre nyheter än det den första läkaren sa till oss. (Inkompetenta fanskap). Grrr...vilken vånda i tre timmar. Hann fälla en del tårar!

Nu ska jag försöka sova ikapp lite. Ikväll blir det skaldjur o alkoholfritt vin.

Vilken vecka är du i nu? Jag är i v 34 och ibland gör det riktigt ont när han rör sig. Han ligger med huvudet neråt men är inte fixerad. Känns inte alltid skönt när han kör upp sitt knä och armbåge i revbenen, men ändå är smärtan lätt att ta för nu är det bara 49 dagar till han kommer ut till oss.