Vi som äntligen är gravida efter IVF/ÄD 2014/2015
Kelsson1 skrev 2014-10-29 12:26:48 följande:
Kramar till er alla.
Blev sjukskriven en månad, förhoppningsvis ger illamåendet med sig till dess.
Inlägg från: Bell13
|
-
Vad skönt för dig. Hoppas att du snart är bättre och har mer ork. Stackare att må så där dåligt :(
-
Har fått pris på bugaboo camelion 3 Classic idag. 929 euro alltså 8700 kr för bara vagnen. Med tillbehör blir det 9000 kr. Det är 4000 kr billigare än Sverige. Känner mig hur nöjd som helst
-
Absolut inte jobbigt :)villsågärna38 skrev 2014-10-30 08:40:32 följande:Man kan ju lägga en under medlemsgrupper. Det gjorde vi förra gången då jag var gravid men sist vi frågade ville ju många här ha kvar oss gamla i tråden. Vad säger ni gravida? Om det är jobbigt att läsa om tiden efter bebben kommit så lägger vi upp en fortsättningstråd för de som hängt här och fått sin bebbe. Kram
-
Jag vann en på tradera häromdagen för 1500 kr alltså halva priset. Jag ska hämta den i morgon :)villsågärna38 skrev 2014-10-30 18:42:07 följande:
Bell - efter gårdagskvällen blir det nog en sån här ny iaf.
www.babyland.se/4-moms-mamaroo-svart
Hittar inte nån begagnad.
När var det din bebis var beräknad? Du kan ju köpa den begagnad av oss sen om det passar i tid
Kram
Tack för erbjudandet i alla fall :) -
Vi gjorde kub. På trisomi 21 fick jag 1/13000 och på de andra fick jag 1/20000 alltså väldigt låg risk.Lokattis skrev 2014-10-31 08:11:38 följande:
Nu behöver jag lite hjälp... Vi måste snart bestämma oss för om vi ska göra KUB eller inte och det är så svåååårt... Jag var först nästan helt inställd på att inte göra det, men så visade det sig att maken ville att vi skulle göra så att vi så tidigt som möjligt får veta om det skulle vara nåt allvarligt fel. Men det känns så läskigt att behöva göra MKP eller FVP, som jag isf nästan räknar med att få göra eftersom jag är 37 år. Hur tänker/tänkte ni? Gjorde ni nåt av detta? Hur gick det?
Jag är 40 år gammal kan jag tillägga. Det finns ett blodprov man kan göra istället för fvp det heter nipt tror jag. Man får bekosta det själv ca 7000 kr men det medför ingen risk för missfall.
Jag var säker på att jag skulle få höga risksiffror men de allra flesta får ju inte det. -
Jag känner igen det du skriver. Jag kände samma sak med mina döttrar och deras pappa. Han levde precis som vanligt, gick till jobbet, träffade ibland kompisar efter jobbet eller kom hem och gullade lite med bebisen och tyckte livet var toppen.glader skrev 2014-10-30 19:00:14 följande:
Det verkar som det går lite i vågor för oss alla, ena dagen för man sova bra och livet känns rätt schysst sen blir det en helvetesnatt och en gnällig dag och så känns det som om man vill bryta ihop...
Dags för mig att gnälla lite, sluta läs här om du vill slippa läsa elänet
Jag tycker det är svårt att få det att kännas okej med sambon med den nya situationen, tycker inte han förstår hur jag har det och hur mycket jag faktiskt gör. Han jobbar ju heltid nu och är borta från 07 till 18.30 så jag väcker inte honom alls på nätterna, dels eftersom han inte kan göra så mycket och för att jag tycker han måste få sova när han ska jobba. Han märker inte hur jag sliter på nätterna, hur jag kämpar och lipar när Hedda ska amma en sjätte gång på två timmar. Han vet inte att jag inte får en sekund över på dagen eftersom jag även tvättar, lagar mat och försöker hålla en någorlunda ordning här hemma. Han är en jättebra pappa och tar sig mycket tid med tjejen när han är hemma, byter blöjor, tröstar, badar osv och det märks hur mycket han älskar henne men han förstår liksom inte min frustration och enorma trötthet. I måndags klagade han över att jag var väldigt otrevlig, vilket jag säkert var eftersom jag bara sovit knappt två timmar den natten och hade tid på neonatal som jag fick stressa för att släpa mig till, men man kanske får vara lite otrevlig under de omständigheterna kan jag tycka..?
I måndags var han iväg hos en kompis på kvällen och idag skulle han ut med en annan kompis och ta en öl och jag sitter här och är totalt slut och känner mig eländig och ledsen. Jag unnar honom verkligen att göra de där roliga sakerna och tycker det är bra att han gör det eftersom han tidigare haft en tendens att mest bli sittande framför tv:n och inte socialisera så mycket, men jag kan ändå inte hjälpa att jag känner mig lite övergiven och ensam.
Överdriver jag kanske? Jag är ju väldigt känslig just nu och inatt satt jag och lipade när jag ammade för jag kände mig så orättvist behandlad när han sagt att jag var otrevlig när jag verkligen sliter för att göra allt så bra som möjligt. Sen säger han ofta att han älskar mig och att han är stolt över mig, att jag är världens bästa mamma men det känns ändå inte så.
Sådär, färdiggnällt för tillfället! Om ni vill, dela gärna hur ni har det eller hur ni löser den nya situationen hemma, alla tips mottages tacksamt!
Kram
Han hade ingen förståelse alls för att det inte var diskat, tvätten var inte tvättad och det var ostädat och rörigt. Jag hade ju ammat hela dagen och kanske inte kunnat lägga ner henne mer än en kvart. Jag kände det som att han tyckte att jag inte gjorde någonting, att jag satt i soffan och drack latte hela dagarna.
Du är absolut inte ensam om att känna som du gör. Tror att början på en lösning är kommunikation. Det är inte det lättaste att hitta tid men nog så viktigt att sätta ord på känslorna. -
Jag känner igen det du skriver. Jag kände samma sak med mina döttrar och deras pappa. Han levde precis som vanligt, gick till jobbet, träffade ibland kompisar efter jobbet eller kom hem och gullade lite med bebisen och tyckte livet var toppen.glader skrev 2014-10-30 19:00:14 följande:
Det verkar som det går lite i vågor för oss alla, ena dagen för man sova bra och livet känns rätt schysst sen blir det en helvetesnatt och en gnällig dag och så känns det som om man vill bryta ihop...
Dags för mig att gnälla lite, sluta läs här om du vill slippa läsa elänet
Jag tycker det är svårt att få det att kännas okej med sambon med den nya situationen, tycker inte han förstår hur jag har det och hur mycket jag faktiskt gör. Han jobbar ju heltid nu och är borta från 07 till 18.30 så jag väcker inte honom alls på nätterna, dels eftersom han inte kan göra så mycket och för att jag tycker han måste få sova när han ska jobba. Han märker inte hur jag sliter på nätterna, hur jag kämpar och lipar när Hedda ska amma en sjätte gång på två timmar. Han vet inte att jag inte får en sekund över på dagen eftersom jag även tvättar, lagar mat och försöker hålla en någorlunda ordning här hemma. Han är en jättebra pappa och tar sig mycket tid med tjejen när han är hemma, byter blöjor, tröstar, badar osv och det märks hur mycket han älskar henne men han förstår liksom inte min frustration och enorma trötthet. I måndags klagade han över att jag var väldigt otrevlig, vilket jag säkert var eftersom jag bara sovit knappt två timmar den natten och hade tid på neonatal som jag fick stressa för att släpa mig till, men man kanske får vara lite otrevlig under de omständigheterna kan jag tycka..?
I måndags var han iväg hos en kompis på kvällen och idag skulle han ut med en annan kompis och ta en öl och jag sitter här och är totalt slut och känner mig eländig och ledsen. Jag unnar honom verkligen att göra de där roliga sakerna och tycker det är bra att han gör det eftersom han tidigare haft en tendens att mest bli sittande framför tv:n och inte socialisera så mycket, men jag kan ändå inte hjälpa att jag känner mig lite övergiven och ensam.
Överdriver jag kanske? Jag är ju väldigt känslig just nu och inatt satt jag och lipade när jag ammade för jag kände mig så orättvist behandlad när han sagt att jag var otrevlig när jag verkligen sliter för att göra allt så bra som möjligt. Sen säger han ofta att han älskar mig och att han är stolt över mig, att jag är världens bästa mamma men det känns ändå inte så.
Sådär, färdiggnällt för tillfället! Om ni vill, dela gärna hur ni har det eller hur ni löser den nya situationen hemma, alla tips mottages tacksamt!
Kram
Han hade ingen förståelse alls för att det inte var diskat, tvätten var inte tvättad och det var ostädat och rörigt. Jag hade ju ammat hela dagen och kanske inte kunnat lägga ner henne mer än en kvart. Jag kände det som att han tyckte att jag inte gjorde någonting, att jag satt i soffan och drack latte hela dagarna.
Du är absolut inte ensam om att känna som du gör. Tror att början på en lösning är kommunikation. Det är inte det lättaste att hitta tid men nog så viktigt att sätta ord på känslorna. -
Nej inte ivf vi blev gravida spontant den här gången. Om du säger till att du gjort ivf lägger de nog till den parametern.Lokattis skrev 2014-10-31 09:18:14 följande:
Bell13: ja, jag har också hört om nipt, men då mest som ett alternativ till KUB. Och om man får negativa besked via det testet så rekommenderar man ändå fvp eller liknande. Men det låter som ett mycket bättre alternativ än kub. Synd att det inte är rutin ännu
Skönt att höra att det inte behöver bli dåliga siffror på kub bara för att man inte är 25 längre! Hade du gjort IVF när du fick de siffrorna? Har ju hört att hormonerna kan sabba blodprovet på kub? Men det ska ju gå att kompensera för i beräkningarna säger de.
Nipt är ett alternativ till kub men du får ingen risksiffra utan ett definitivt besked. Risksiffror kanske också levereras, jag har inte så bra koll det är ju relativt nytt.
Gällande kub så kan det ju vara bra att bestämma i förväg vad man ska göra om siffrorna inte blir som man tänkt. Vi hade bestämt att göra ett nipt om vi fick höga risksiffror. -
Tror du att hon är hungrig eller att det är behovet att suga? Jag började med napp efter nån vecka. Vet inte när de flesta börjar med napp, har hört att amning ska vara etablerad i alla fall.glader skrev 2014-10-31 08:03:06 följande:
Vad härligt Danisen, tänk att hon är här och er alldeles egna prinsessa! Hoppas det går bra trots skenan, låter knepigt.
Katastrofnatt här
Sov mellan 23-00 sen har jag knappt blundat faktiskt och ammar nu också... Hedda har gnällt och skrikit i princip hela natten. Så fort man slutar amma börjar hon vrida sig och knorra ( i famnen sover hon som en gris) och strax därpå börjar hon skrika och inget annat än amning hjälper. Hoppas få nån timme sömn under fm.
Inatt var sambon med ganska mycket, vi hade ett jättebra samtal igår! Tyvärr kunde inte han heller göra så mycket inatt men som sagt, bara amning fick tyst på henne...
-
Exakt så resonerade vi också. Vi ville veta oavsett svar.Lillebrorsfaster skrev 2014-10-31 10:44:00 följande:
Jag hoppas att jag inte provocerar någon nu, men det var så vi kände och fortfarande känner.