-
grattis Vecka 10 för migjohjen skrev 2014-03-14 08:58:52 följande:Vecka 11 idag!!!
-
Jag blev erbjuden, jag är 28 år...mammsen 2012 skrev 2014-03-14 10:01:13 följande:Ni som gjort KUB, är det nåt ni blivit erbjuden att göra el måste man själv begära det? Det är ingen bm som ens nämnt nåt sånt för mig varken denna graviditet eller förra. Beror riskerna på ens ålder el äggdonatorns ålder eller hur funkar det? Lite nyfiken blir man ju då det verkar som om de flesta gör det eller?
-
Kram till dig, Vilken vecka är du i nu, Kan det inte vara så att man har tittat för tidigt? Kramhean123 skrev 2014-03-14 11:57:16 följande:Gick inge bra på vul... Inget hjärta som slog och det var för litet.. Kom ut lite blod med ultraljudsstaven... Så nu är det bara att vänta på den riktiga blödningen... .. varför ska det vara så himla svårt??? Har iallafall sju i frysen så vi får hoppas på någon av dem:/ men just nu känns allt hopplöst!
-
GRATTISHoppfulla Fia skrev 2014-03-14 14:04:04 följande:Nu har vi fått säga hej till ett litet frö på dryga centimetern med ett perfekt litet tickande hjärta??
-
Grattis jullan
-
Välkommen glader och grattis vilken kämpe!!
HLC: har oxå mindre symtom är ungefär där du är 9+1 brösten ömmar inte lika mycket men känns fortfarande konstiga. Illamåendet e helt väck och de övriga symtomen e inte lika starka. Läste dock ganska mycket om det e o det e tydligen ganska vanligt att symtomen försvinner runt dessa veckor. Och för vissa kommer dom tillbaka och för andra inte. Jag blev oxå väldigt nojig häromdagen -
Spökveckor finns det något som heter. Kan komma allt mellan vecka 9-15
-
Johjen. Jag känner mig oxå trött och tung. När jag går har jag som en träningsvärk i vaderna eller lite som känslan efter att foten krampat. Är trött redan innan kl 9 men kan oxå bero på att jag vaknar tidigt. Blir oxå andfådd av minsta lilla. Kan bli andfådd av att äta men i övrigt har symtomen minskat en aning vilket jag tror e vanligt ju längre in i graviditeten man kommer.
-
Ja precis, passa på medan man kan
Konstigt det här att jag känner att jag gärna vill må illa och ha halsbränna!! vill liksom hela tiden ha en bekräftelse på att allt e ok -
Kommer vi någonsin att sluta oroa oss? Jag tror inte det! Vi var först nervösa inför VUL och ville bara se ett hjärta slå. Vissa hade turen att göra det, andra inte...
Sen en vecka eller ett par dagar efter VUL tycker i princip dom flesta att symtomen har minskat. Och tvivlar på om liven lever. Och oroar sig över det
Nästa milstolpe för en del är KUB eller RUL och då kommer vi vara nervösa alla dagar fram tills dess. varför kan man inte bara slappna av!?!?
Jag försöker tänka positivt fast än att jag tycker att mina symtom minskat nu i vecka 10 men jag försöker tänka på att jag faktiskt väntar barn och inte missfall.
Jag tycker att det är otroligt frustrerande att vi inte riktigt får/kan slappna av nu när vi äntligen lyckats bli med barn. Kanske kan vi göra det när de små liven börjar sprattla en aning så att man verkligen känner att det händer något, eller när våra magar börjar växa till sig
Kan lugna mig själv och kanske er andra genom att säga att symtomen faktiskt kan komma och gå vilket inte alla gånger är lätt ta till sig. Har själv svårt för dom dagar då jag inte känner mycket men det är vanligare än vad man tror. Men jag vet oxå att mf minskar väldigt mycket för dom flesta om man fått se hjärtat slå...
Mina tankar går även till er som lever i ovissheten om embryot lever eller inte och som inte riktigt vet hur det kommer att bli.
Glader är då ett ypperligt bra exempel på att det trots allt kan gå!
Massa kramar till er mina vänner!!