Vi som äntligen är gravida efter IVF/ÄD 2014/2015

Jag hoppas att du förstår att du inte blivit utesluten pga av dig eller din personlighet utan för att de är avundsjuka.

Det finns dessvärre människor som inte kan vara glada för andra. Det är inte ditt fel att du lyckats bli gravid före dem.

Förstår att du blir ledsen. Har en kompis som uteslutit mig för jag blivit gravid så jag kan relatera till hur det känns

Moolie, dessa människor är inte värda din vänskap, bara att inse. Precis som du skriver så mår de bra av andra misslyckande och även om det gör ont nu så i längden vinner du på att inte umgås med den typen av energi tjuv. 

IVF och ÄD är en lotteri, för vissa kommer vinsten efter första försök och för andra tar det många år och vägen är full av hinder. Att jag till exempel skulle utesluta att svara i tråden till en person för att den har lyckats på första försök medan det tog 6 år för mig är så långt ifrån vem jag är att jag inte ens kan förstå det.

Jag kan absolut förstå din besvikelse och att du blir sårad, men försök verkligen tänka på din bebis och det som väntar. Får jag fråga varför du har svårt att acceptera din graviditet?

Kram.

Jag är likadan. Jag lyssnar med min doppler varje kväll. Det känns bättre nu när jag känner henne sparka varje dag. Jag tar en dag i taget och är glad för varje dag jag fortfarande är gravid och hoppas att hon fortsätter att växa varje dag.

  

Som någon annan redan sa så känns det lite ibland att vi som genomgått IVF får ursäkta oss om vi inte är sprudlande glada över graviditeten. Kan vara som du som mår psykiskt dåligt på grund av tidigare händelser som självklart är svåra att släppa eller sådana som jag som mår fysiskt illa. Känns som varje mening måste avslutas med "men jag är överlycklig av graviditeten" om man har mage att klaga över sitt mående. Tycker att det är helt galet, vi är väl inte övermänniskor på något vis. Varför skulle vi inte ha samma rätt som alla andra att må dåligt när vi är gravida? Betyder väl inte att vi inte kommer att älska våra små underverk när de väl är här!

Ditt mående är viktigt och för min del får du ta så stor plats som du behöver, det är därför vi är här!

Då och då är det alltid någon som dominerar i tråden med sina "problem" eller funderingar och det är helt OK! Det är ju som någon skriver, därför vi är här! För att stötta varann.

Sånt vi bär med oss från tidigare försökt spökar helt klart och så kommer gärna andra saker upp som kanske varit tufft i livet när man är gravid eller nyss fått barn. Det är bra att du är medveten och har sökt hjälp!

Jag har också ätit antidepp under mina grav. Den här grav. ville jag vara helt utan och det klarade jag (knappt) av de första 15 veckorna. Sedan var jag ett totalt vrak... Det tog säkert två månader innan jag var som folk igen och det var det nog inte värt... Fast det vet man inte, då jag ville vara utan för att vara helt lugn att jag verkligen gjort allt för att undvika missbildningar.

Har ju en dotter som jag fick föda fram i v. 21 p.g.a. en grav hjärtmissbildning... Det har såklart att sina spår i denna grav. också.

Peppkram!

Vad har ni för babyskydd? Vår tös kasar inte o vårt alls nämligen.

Någon av era bebisar som fått torsk i munnen?

Har varit på Ikea idag under några timmar. När jag gick omkring där kände jag av foglossningen en del när jag drog vagnen. Jag köpte ett badrumsskåp och lite lampor och en hatthylla så medeltunga saker.

När jag kom hem fick jag sammandragningar och har haft det sedan dess och det var 3 h sedan det började. Jag är sängliggande orkar ingenting. Sammandragningarna känns som kraftig mensvärk och kommer ca var femte minut och varar i 20 sekunder.

Är det här stress pga mitt Ikeabesök och en signal att jag inte ska anstränga mig eller är det bara helt normalt.

Känner mig orolig men vill inte kontakta sjukvården eller borde jag det?