• Jenkis

    Vi som äntligen är gravida efter IVF/ÄD 2014/2015

    Oj, oj. Nu händer det mycket här!

    Först var det bara upp i den här tråden, men nu är det bergochdalbana....

    Kramar till er som har det jobbigt nu. Oavsett om ni vet eller inte vet helt säkert. Vi är flera här som haft det tungt på barnfronten med flera bakslag och konstigt nog så kommer man igen förr eller senare. Att sörja är som rening för kropp och själ. Var inte rädda för era känslor. Låt de finnas oavsett om de är trevliga eller ej.

    Grattis till er som befinner er på toppen av "åkturen". Njut!!!

    Fick en mindre blödning igen i natt. Men mår ju illa och känner i brösten, så ännu är jag inte särskilt nervös. Om jag får ont/ondare med mer blod kommer jag bli skitnervös.... Förvånad

    Tycker magen har sjunkit ihop lite och blivit mer dallrig. Om det beror på min diet (fetma) eller att den kanske är mindre svullen/spänd helt enkelt återstår ju att se. Hörde ju att vi MA blir magen mer mjuk även om den fortfarande växer... Nej, nu skall jag försöka vara positiv!

  • Jenkis
    glader skrev 2014-03-14 21:38:05 följande:
    Smyger in här, högst ödmjukt då jag testat plus efter 9 IVF:er och 12 års försök... Skam den som ger sig. Man vet ju inte om pyrena (2 st) stannar kvar...

    lisodan - vill bara säga att jag varit igenom precis det där du går igenom nu. Det är så otroligt tungt och smärtsamt. Men ge inte upp, jag är ett levande exempel på att det kan lyckas ändå!
    Hej veteran!

    Välkommen!

    Det är ju på gott och ont att vi alla har så blandade erfarenheter och tidsåtgång för detta projekt... Men utbyte av varann har vi oavsett.

    Är det ditt första plus på 12 år?
  • Jenkis
    Pluttemor skrev 2014-03-15 16:09:24 följande:
    Kommer vi någonsin att sluta oroa oss? Jag tror inte det! Vi var först nervösa inför VUL och ville bara se ett hjärta slå. Vissa hade turen att göra det, andra inte...

    Sen en vecka eller ett par dagar efter VUL tycker i princip dom flesta att symtomen har minskat. Och tvivlar på om liven lever. Och oroar sig över det

    Nästa milstolpe för en del är KUB eller RUL och då kommer vi vara nervösa alla dagar fram tills dess. varför kan man inte bara slappna av!?!?

    Jag försöker tänka positivt fast än att jag tycker att mina symtom minskat nu i vecka 10 men jag försöker tänka på att jag faktiskt väntar barn och inte missfall.

    Jag tycker att det är otroligt frustrerande att vi inte riktigt får/kan slappna av nu när vi äntligen lyckats bli med barn. Kanske kan vi göra det när de små liven börjar sprattla en aning så att man verkligen känner att det händer något, eller när våra magar börjar växa till sig

    Kan lugna mig själv och kanske er andra genom att säga att symtomen faktiskt kan komma och gå vilket inte alla gånger är lätt ta till sig. Har själv svårt för dom dagar då jag inte känner mycket men det är vanligare än vad man tror. Men jag vet oxå att mf minskar väldigt mycket för dom flesta om man fått se hjärtat slå...

    Mina tankar går även till er som lever i ovissheten om embryot lever eller inte och som inte riktigt vet hur det kommer att bli.
    Glader är då ett ypperligt bra exempel på att det trots allt kan gå!

    Massa kramar till er mina vänner!!
    Bra skrivet!

    Det är ju skönt att vi alla verkar vara lika alla fall...

    Det man tidigare varit med om, oroar man sig för mest. Är det mf så är det det man tänker på, ma, så tänker man på det, missbildning, ja då tänker man på det. o.s.v.

    Förra graviditeten kunde jag inte fatta de där käcka utropen att blir det missfall/ma så är det lika bra! Jag tyckte det var hemskt att höra. Var så rädd om min lilla bebis, även om jag förstod resonemanget.

    Med facit i handen och dagens grav. så kan jag hålla med ovanstående. Det är klart att det är "lättare" om naturen sköter sitt tidigare än att man får se saker på RUL. Så skulle det bli mf eller ma så kan jag ta det på ett annat sätt med den erfarenhet jag har.
  • Jenkis
    Pluttemor skrev 2014-03-17 21:41:35 följande:
    Danisen: vecka 7+0, 1 cm
    7+0, 0,98 cm. Men det var UL och inte VUL.. Som sagt, de skall vara väldigt lika samma dag i graviditeten och om din var 1 cm och min 0,98 så är de ju det
  • Jenkis
    MrsCecilia skrev 2014-03-17 15:25:55 följande:
    Linblå! Är vi tre med tvillingar?  Vad roligt! Hur mår ni och hur långt gågna är ni?

    Tack alla för era fina välkomnande!

    Lillebrorfaster: Det går upp och ner hela tiden, vissa dagar känner jag inte mig heller gravid och har inga symptom alls, i början skiftade det från vecka till vecka.

    I höstas när jag var gravid kände jag ingenting knappt och då gick jag ända till vecka 21. 
    Kul att se dig!!!

    Jag känner också mer den här graviditeten än förra. Det känns tyngre nu på något sätt. Går inte riktigt att förklara...
  • Jenkis
    Danisen skrev 2014-03-17 21:59:50 följande:
    Jag gjorde i v.7+1 och den var 11,4 mm kändes litet men läkaren sa att det var normalt. Får lita på honom
    Låter perfekt tycker jag! Inte litet alls!
  • Jenkis
    glader skrev 2014-03-18 09:40:06 följande:
    Tror inte gravad lax är okej, den är ju rå...? Sjukt mycket man inte får äta har jag kommit på! Salami, parmaskinka, ostar, vildfångad fisk, rött kött.. vad KAN man äta egentligen??
    Salami och parmaskinka går utmärkt att äta om den varit fryst i tre dygn. Jag älskar salami när jag är gravid (läs Lindösalami med torkad tomat)! Så här fryser jag flera paket och tar fram vart efter.
  • Jenkis
    villsågärna38 skrev 2014-03-18 11:39:08 följande:

    Precis!! Nu har iofs jag levt på kolhydrater några veckor då jag mått illa men i vanliga fall så undviker jag socker och snabba kolhydrater. Tänkte försöka äta lite nyttigare sen när illamåendet ger med sig men som min bm sa. Så länge du mår illa får du äta det du får i dig. Bebisen klarar sig bra ändå och det är ju för en kort period (förhoppningsvis). Kram
    Var på första besöket hos BM idag och hon bara skrattade när jag berättade om ångesten inför mina matvanor. Hon sa något liknande som din, typ ät det du tycker om. Det ordnar sig. Dessutom har jag ett BMI på 20, så hon tyckte inte att det gjorde något om jag unnande mig en glass då och då. Även om socker givetvis inte är så bra, så är det just glass man får i sig för stunden, så ät det då.

    Kändes lite skönt att inte få en massa pekpinnar...
  • Jenkis
    callimero skrev 2014-03-18 13:52:05 följande:
    Om man har blödningar har det tydligen en sammandragande verkan och kan minska, stoppa blödningarna. Har inte heller hört talas om detta under de år vi gjorde ivf i Sverige.
    Nej, Sverige råder ingen till det. Alltså jag menar att rådet inte förekommer inom svensk sjukvård . Har läst om det på FL och denna grav. har jag varje gång jag fått en blödning, tagit en C-vitamin och peppar, peppar har blödningen aldrig hållit i sig mer än några timmar.

    C-vitamin har även den effekten att hejda immunförsvaret att angripa kroppen (graviditeten) själv, så jag tror även det kan ha en bidragande effekt att blödningen mattas av. Kroppen blir mindre aggressiv mot graviditeten liksom.
  • Jenkis
    Pärla84 skrev 2014-03-18 13:40:19 följande:
    Idag har vi varit på vul är i v 8 (7+5) hjärtat slog fint och bönan var 14 mm.
    GRATTIS!
Svar på tråden Vi som äntligen är gravida efter IVF/ÄD 2014/2015