Moolie skrev 2015-02-06 09:41:39 följande:
Jag fick också en infektion då allt inte kom ut... De fick skrapa mig och så. Blev sjukskriven en månad direkt men stannade inte kvar på sjukhuset. Kände mig otroligt ensam och ville bara umgås med min familj.
Just nu går jag på medicin för depression pga rädsla för en misslyckad graviditet. Nu har det börjat gå över och jag ska snart börja trappa ner på den låga dosen (1/4 av vad som är "normalt") så förlossningen får ha en naturlig gång med hormoner. Går till en psykolog som jag just nu bara har telefonkontakt med.
Mitt delmål var KUB och RUL. Sen slutade jag använda dopplern. Så nu har jag varit utan den i över 10 veckor. Och nu känner jag sparkar HELA tiden, ungefär. Så några UL är inte på kartan. Min BM vill att jag själv ska säga till när jag är orolig så bokar vi in något extra då istället.
Hur har du det annars?
Kram
Usch, vad jobbigt du också verkar ha haft det! Skönt att allt verkar gå bra och att du mår bättre! Skulle du rekommendera doppler om vi nu kommer så långt? Får du betala för extra UL?
Ett av problemen för mig var nog att de inte skrapade, så det blev så himla segdraget. Sen funkade inte antibiotikan och mina infektionsvärden gick upp istället för ner. Kunde inte få i mig nån mat för magen ballade ur av Flagylen också, så var nog ganska uttorkad när jag kom till sjukhuset. Hade jag bara lyssnat på kroppen och inte på 1177 eller blivit hemskickad från gynakuten hade det nog ej blivit så farligt. Låg med total dödsångest på sjukhuset i hög feber och enorma smärtor. Kanske det värsta jag varit med om. Och sen hade vi ju även det sorgliga MA:t att bearbeta. Helt sjukt!
Och sedan har jag endometrios som blivit värre efter allt detta också. Så jag blev aldrig helt fysiskt frisk innan detta försök. Däremot har jag sakta börjat må mycket bättre psykiskt.
Gick och pratade med en psykolog ganska länge, och det var bra. Funderar på att boka in samtal igen för att prata om min oro.
Sen har 2014 varit jobbigt på andra sätt också. En mamma som blir mer och mer sjuk i sin Alzheimers och en syster som blev gravid på första försöket efter att ha slutat med p-piller. Konflikter på jobbet. Kan säga att jag gråtit mycket under året! Men det tror jag också är bra! UT med ilskan, oron och ledsamheten!
Usch, så mycket negativt jag skriver om, men det är så 2014 har varit. Vi tänker på ett sätt att det KAN ju inte vara så fördjäkligt att vi ska misslyckas även denna gång. Vi försöker ha ett mantra om att 2015 ska bli bra! Just nu är jag dock dunderförkyld och varit hemma hela veckan, så har kanske lite för mycket tid att fundera och känna efter...Vad händer om vi får MA igen, eller nåt annat går fel? Hur reagerar min kropp och psyke då? Jag blir 40 i år också vilket ökar på oron. Men som sagt, 2015 bara måste ju bli bra efter all denna skiT!
Oj, vad långt det blev. Hade nog behov av att skriva av mig lite...