jag hatar barn.

Är även lite fobisk för att föräldrar ska ha hållt på med ungen utan att tvätta sig ordentligt med tvål efteråt. Tex hjälpa ungen på toa, torka arslet eller vad det kan vara *ryser*

En gång hoppa ungen upp i mitt knä och gapade munnen framför ansiktet på mig så det luktade gammal mat, jag vände bort och sa något - typ att det var otrevligt, och mamman fattade inte alls att jag kunde tycka det var otrevligt... herregud

För mig är det inte mer fördomsfullt att hata ungar som skriker och bråkar än att hata skrikiga spritluktande a-lagare. Det finns också hur många trådar som helst om att svärmor är en jävla satkärring som kan dra åt helvete, men det väcker aldrig lika starka reaktioner som att tycka illa om odrägliga ungar. Jag undrar varför.

Nej men många och det räcker med att man klagar på barn som skriker och lever rövare för att föräldrar ska bli förbannade och gapa om att "barn är såna och måste få vara barn", samma föräldrar som tycker att det är så hemskt att generalisera om barn för "barn är lika olika varann som vuxna", mycket inkonsekvent enligt min åsikt.

Det är det här som jag tycker är inkonsekvent, att man inte får tycka illa om barns beteende för att det är fördomsfullt och barn är individer, samtidigt som man ska ha högre tolerans för barn än för vuxna som grupp för att de är just barn.