jag hatar barn.

Hata skulle jag väl inte säga, men jag tycker verkligen inte om barn jag heller. Stått starkt vid att jag aldrig ska ha barn sen jag själv var barn och det sitter i än, precis lika starkt. De är äckliga, pillar i näsan och sen ska de klättra på en o sprida skiten, de spyr, skriker, tjuter för skitsaker, tar evigheter att gå nånstanns så man blir precis genomfrusen vid kalla årstider, blöjor och amning är jag totalt allergisk emot, de är fula, spädbarn luktar illa... etc.
Jag har sluppit detta sen jag blev vuxen men nu har jag en vän som har barn och ungen är asjobbig, men jag får ju spela trevlig och gillandes mot henne (och konstigt nog tycker ungen jättemycket om mig). Däremot har jag varit öppen om att jag inte tycker om barn i allmänhet o aldrig ska skaffa. Tur att ungen lämnat blöj-och-amningstiden. Ja just det, barn är super-äckliga vid matbordet också. Tappar aptiten när de halvt spottar ut skiten, kladdar och viftar med besticken fulla med mat, ansiktet full med gammal mat...

Folk, som min pappa, hoppas ju på att jag ska ändra mig sen jag blev vuxen men nu när jag är vuxen börjar han inse att jag faktiskt inte vill ha barn och att det inte bara var en idé jag hade som yngre. Det jobbiga är väl att man förväntas tycka om barn, man förväntas säga grattis när nån fått unge/blivit gravid och får man ett sms från bästisen där hon säger att åh hon gosar med en nyfödd så tänker jag "uh okej... du vet att jag inte tycker om barn, vad förväntar du dig att jag ska säga egentligen?"

Jag ser inte fram emot när man inte kan träffa en vän utan att det kommer en unge i släptåg, o ingen kan göra något kul för den inte har barnvakt etc.

Är även lite fobisk för att föräldrar ska ha hållt på med ungen utan att tvätta sig ordentligt med tvål efteråt. Tex hjälpa ungen på toa, torka arslet eller vad det kan vara *ryser*

En gång hoppa ungen upp i mitt knä och gapade munnen framför ansiktet på mig så det luktade gammal mat, jag vände bort och sa något - typ att det var otrevligt, och mamman fattade inte alls att jag kunde tycka det var otrevligt... herregud

Bra det för jag kommer inte ändra mig ;) Bortsett från det jag redan skrivit så har jag inget intresse för att ta hand om barn, orkar inte med dom och kan inte tänka mig som mamma. Det går emot allt jag är typ... pedant och renlig, mycket egentid och lugn o ro t.ex. Lite självisk också. Haft många småsyskon och aldrig gått i närheten av deras blöjor och sånt, jag har aldrig bytt en blöja och kommer aldrig göra det. Många verkar tro att jag ska ha gjort såna grejer bara för att jag haft småsyskon under hela min uppväxt.

 

Ja det är väl inte så konstigt o tycka det är äckligt även om man själv vill ha barn. Hade jag velat ha barn hade jag också legat på hårt om såna saker.

Jo jag har nog blivit avskräckt av att ha småsyskon. Jag har ju sett allt liksom och känt att detdär vill inte jag göra/ha när jag blir vuxen.
Ja en del verkar ju inte tänka efter alls nästan... och sen några år senare kan de säga att de ångrar att de inte väntade lite till.

Jao, tycker inte man ska behöva försvara sig. Men blir jag ifrågasatt så förklarar jag, ibland (eller oftast) är det irriterande att folk inte fattar hur många gånger man än sagt att man inte vill ha barn. Då känner man till slut ltie som ts faktiskt... och blir ännu mer irriterad på barn och alla oförstoende barnälskande personer..

Nädå jag går inte runt och är ilsk mot alla barn eller något. Jag är snäll mot dom och dom gillar mig faktiskt... t.o.m. mina småsyskon som vet hur jag är. Men när det kommer till blöjor och amning går jag undan, och skriker de på kafét så irriterar och stör det mig inombords. Och jag tycker inte om att sitta till bords och äta med småbarn, för det förstör ju min aptit... inte ungens fel men så är jag, jag har alltid varit pryd och varit över-renlig, av mig så då blir det ju äckligt. Även om en vuxen skulle sitta o kladda och rapa.

jag är väldigt glad över att leva i Sverige och inte behöva gifta mig och skaffa barn om jag inte vill, för jag vill inget av detta :). Gifta mig kanske man vill i framtiden om det skulle dyka upp någon... det får jag se.