Jag är 38 år och vill inte heller ha barn. Jag ser inte det positiva i att ha barn utan det är enligt mig bara besvär och bekymmer. Jag vill ha tid att göra vad jag vill, jag vill ha lugn och ro och tid med min partner. Så inga barn här heller!
Idag var jag en tur på stan och min motvilja mot att ha egna barn bara förstärks. Det är ganska skönt...jag kommer aldrig att ändra mig angående att jag skulle vilja ha barn i mitt liv. Skrikiga barn, trotsiga ungar, barn som inte gör som föräldrarna säger, som skriker och tjuter. Mysigt sätt att tillbringa helgen på! Eller så inte. Nej, istället för att släpa på små skrikande tyranner så får jag handla min mat i fred, jag får komma hem till mitt eget hem i lugn och ro, göra precis vad jag vill hela helgen utan att vara tvungen att sätta varenda vaken minut av helgen på någon unge. På natten får jag sova i fred och jag kan därför vara uppe så länge jag vill. Jag får sova tills jag vaknar och jag får ägna dagen åt precis det jag önskar. Livet är underbart utan barn! Njuter...!
Visst är det underbart med frihet?
Jag tror att agget mot föräldrar baserar sig på att de tillåter sina barn att bete sig hur som helst och att det är ok bara för att de är barn. Jag anser att sätter man barn till världen får man se till att lära dem bete sig korrekt också och lyckas man inte med det ska man avlägsna sig från platser där de stör (restauranger, tågvagnar, bussar med mera). Ett flertal föräldrar uppvisar nonchalans mot sin omgivning och det är irriterande. Ibland rinner det över. Överlag gillar jag människor som beter sig uppfostrat och korrekt, de som inte beter sig så är det svårare att tycka om. Barn överlag beter sig inte korrekt och det gör att jag mestadels uppfattar de som väldigt jobbiga att ha at göras med.
Jag festar aldrig inte ens då jag var yngre. Så nej, det finns annat i livet än festande och barn. Finns det inte det för er som påstår att vi skulle önska bo på krogen? Går ert liv endast ut på familj alternativt supande?