• Anonym (Förvirrad)

    Medberoende?

    Min sambo röker på i smyg. Han döljer det för mig och håller mig utanför sin umgängeskrets. Han har hållt på länge. Sedan han var mycket ung. Han har alltid tränat mycket så tidigare var det något som han gjorde i bland Men för ca 2 år sedan började han förändras. Han började umgås med enbart folk som röker, Ofta o höll mig utanför detta. Han började skita i mig o vår barn tyckte jag, men han tyckte inte det. Han skyller alltid över det på mig. Att det är fel på mig eller min familj. Han har gjort sig ovän med hela min familj. Jag skäms över hans betende. Ingen förstår varför jag stannar kvar.Han sårar mig alltid djupt med att säga sårande saker när jag försöker prata om problemen. Han menar att jag överdriver. o är för kontrollerande.Det värsta är smusslandet  och att han prioriterar att sitta och röka på före att hitta på saker med mig eller sina barn. Jag har försökt prata om det och vill att han är helt ärlig om vad han gör. Men han tar inte till sig något alls av vad jag säger, bryr sig inte om mina känslor. Sen är han varm o mjuk o ber om ursäkt och lovar att ändra sig. Han har förmågan att låtsas som ingenting efteråt. Jag blir förvirrad. Han växlar i humör o lovar saker som oftast inte blir av sen.Han går ofta ut utan att säga vart han ska eller när han kommer tillbaka. Han ska få röra sig hur han vill anser han så länge han inte gör något fel där ute? Han har nya vänner som dyker upp på facebook, bakom mig? Han tycker att jag ska låta honom ha sin grej, jag ska inte bry mig om det. Men det funkar inte för mig att ha de så här. Jag litar inte på honom pga av hans lögner o historier han hittar på för att kunna sitta där o puffa? Enligt honom har han inget problem, han gör det bara i ibland? Han är personlighetförändrad. När han är hög är han lugn o avtrubbad. Men dagen efter är ha jätte labil. Han har svängigt humör över lag kan det bero på haschet? Han har känts hotfull o höjer rösten går hastigt emot mig när han är på det labila humöret. Han klarar inte att höra det när jag försöker reda ut problemen. Han skrämmer mig för att jag ska vara tyst. Det är väldigt skrämmande o jag har bett honom flytta ut pga jag inte tycker att han är lämplig runt barnen. Jag har även kopplat in soc. Men han kommer aldrig erkänna något så jag vet inte hur jag ska nå fram till honom. Däremot har det varit skönt att få prata med någon utomstående. Han har kunnat prata på en lugn nivå när de varit med, men drog delen vill han inte prata om. Hur ska man veta vad som är problemet? Jag tror att det största problemet är hans missbruk? o det som hör till lögner, besvikelse. Dålig ekonomi. Eller kan det vara våra kommunikationsproblem o hans eventuella missbruk eller hans ego? Eller en kombination. Man kan inte förändra en människa. Men är det helt hopplöst? Om jag lämnar honom helt o inte hör av mig alls kanske han inser vad han förlorat? Vad tror ni?

  • Svar på tråden Medberoende?
  • frappa

    Får mixade signaler i hur mycket han röker, lite då och då, var och varannan dag, eller dygnet om?

    Sen att träna mycket har ungefär samma effekter som att röka på, sen beror det givetvis på hur mycket mer cannabis man tar.

    Vad har gjort så han döljer sin konsumtion från dig?
    Är du super anti och blir rasande på han, okey inom rimliga gränser eller tillåtande?
    Jag berättade allt för min sambo, när jag börja medicinera mot min smärta.
    Det gnisslades en del i början, men hon insåg snabbt att det inte var någon negativ skillnad.

  • miikamina

    Jag har varit ganska  anti tidigare. Men jag ser hellre att han är ärlig än att ljuga om det. Jag avskyr att han gör det skulle helst vilja att han slutar, men det lär han aldrig göra. Det som gör mig förvirrad nu är att han går ut så mycket, är det rökat som drar? Prioriterar han det före sin familj? Då är det definitivt inte ok. Jag gillar inte att han blir så av

  • frappa
    miikamina skrev 2014-01-29 22:37:55 följande:
    Jag har varit ganska  anti tidigare. Men jag ser hellre att han är ärlig än att ljuga om det. Jag avskyr att han gör det skulle helst vilja att han slutar, men det lär han aldrig göra. Det som gör mig förvirrad nu är att han går ut så mycket, är det rökat som drar? Prioriterar han det före sin familj? Då är det definitivt inte ok. Jag gillar inte att han blir så av

    Risken är att han är kvar i den tiden som du var anti.
    Få tillbaka han och sluta ljuga och springa iväg, krävs att man pratar.
    Säga att man behöver han hemma lite mer.

    Känner du är lite i en balansgång, där ni har en del relationsproblem.
    Och problem med att hand drar iväg och är med vänner och rökar på.

    Synd att han valde vägen att ljuga än köra med öppna kort.


    Personligen funderade på vad jag skulle göra när det blev uppenbart att sjukvården inte kund hjälpa mig i min smärta på ett bra sätt.
    Enda de gjorde var att göra mig gravt beroende kan man säga lite elakt.


    Att jag körde med öppna kort gjorde så att jag slapp en hel del problem i relationen.


    Hon var väldigt anti mot droger och är, men insåg snabbt att ha sin kille sova en hel natt, gjorde han snällare och omtänksam igen.

    Frågar ofta detta med droger och misstänkt hög konsumtion alternativt missbruk.


    Har han eventuella psykisk sjukdom/åkomma eller en misstänkt sådan?


    Detta brukar vara en indikation vilket håll man är på väg, och hur man ska tackla de problem som existerar.

    Om det inte finns någon sånt, så borde kommunikation funka.
    Gör det inte svart eller vitt, antingen eller, utan försök att få han inse att du vill ha en liten kaka av hans tid tillbaka.
    Ställ ALDRIG ultimatum du inte är beredd att genomföra.


    Och ställer man ultimatum, så ska dom vara utstakade i små steg.


    Så de är överkomliga att ta, utan han känner sig överkörd ELLER du känner detta.
    Om det blir pinsamt uppenbart att ultimatumet är krossat, så finns det bara ett sätt och verkställa.


    Gör du inte detta, så kommer du bli 100% hunsad resten av er tid.


    Just pga respekten från honom och vad du vill och "hotar" med, är inget han behöver bry sig om.

  • Anonym (medberoende)

    Jag har varit tillsammans med en alkoholist. Jag kämpade länge för att få honom nykter men det spelade ingen roll om jag lämnade honom, om hans barn avskydde honom pga drickandet eller att han förlorat alla vänner. Han gav några halvhjärtade försök men i slutändan var den där jävla ölen mer viktig än allt annat.
    Han måste själv vilja sluta, vill han inte det finns det inget på denna jord som du kan göra för att få honom dit. Mitt råd är att lämna honom om han inte lägger av och stå fast vid det beslutet. Dina barn ska inte behöva leva i detta. Om han väljer att lägga av och söka hjälp så har ni kanske en framtid annars så kommer du sitta fast med en knarkare och du kommer bli mer och mer medberoende. Jag önskar ingen det. Ditt liv kommer till slut att kretsa runt honom och om han är hög eller inte. Utsätt inte dina barn för det.
    Jag valde att lämna min livs kärlek på grund av att jag kunde inte vara med honom eftersom det blev destruktivt för mig själv och mina barn. Jag blev en dålig mamma för allt cirkulerade runt hans drickande eller ickedrickande. Det tog lång tid att lämna honom för han är ju världens finaste människa. Men så här i efterhand mår jag bättre och jag försöker skapa ett eget liv utan honom även om det gör ont. Men alternativet att leva med honom är värre än att vara utan honom.
    Hoppas han inser sina problem och att det löser sig.
    Kram

Svar på tråden Medberoende?