Bostad och bostadspolitik - Hur kommer det sig...?
Vad händer om den privata marknaden utefter ovanstående exempel bygger 100 000 bostäder och allmännyttiga bolag bygger 50 000-150 000 bostäder till? Skulle den privata fastighetsmarknaden ens vara intresserade av att finansiera de 100 000 bostäderna om de på förhand vet att det kommer att byggas fler?
Vi måste ta tillbaka tankesättet där man bygger bostäder för samhällets behov.
Fel! Om fri hyressättning råder kan man alltid ta ut full marknadshyra.
En marknadshyra är aldrig fast utan ligger där tillräckligt många är beredda att betala nivån i förhållande till läge, standard, storlek och inte minst tillgången.
Så det är bara snittlönetagare som lägst och av minst två per hushåll som ska ha råd med en bostad? Vad gör vi av resten?
Eller så vaknar man upp och lever i verkligheten som den ser ut, där det finns de som tjänar under snittlön och inte lever i tvåsamhet.
En annan sak du kan fundera över... Om en marknadshyra för en nybyggd tvåa i Stockholm hamnar på 15 000 i månaden, var hamnar då hyran på om huset istället byggs i Malmös eller Göteborgs förorter, eller i en mindre stad, kanske i Norrland? Vilka konsekvenser kan det få för marknadens val av regioner för sitt byggande?
- Ingen har sagt att marknadshyran är statisk. Jag skrev att den i praktiken nästan existerar på en svart andra- och tredjehandsmarknad.
- De som tjänar mindre får naturligtvis ta en mindre och billigare lägenhet. Men fakum kvarstår. En lägenhet för 15000 i månaden är fullt görbart för en normal svensk familj. Och tjänar familjen 25000 netto så kan de ta en lägenhet för en 9000. Och så vidare.
Men folk är snåla och vill inte betala vad det kostar att bo om det samtidigt går ut över semesterresan. Istället ropar man efter "billigare lägenheter" som inte kommer att komma med mindre än att vi subventionerar dem med skattemedel.
Här kommer det att värka fram ett nytt synsätt, under smärta. Så småningom kommer folk att behöva vänja sig vid att betala avsevärt mer för boendet än idag.