Ni som haft MA och efter det genomgått en lyckad graviditet!

ÅH vilken bra tråd, haft 1 missfall och ett MA, nu planerar vi att bli gravida igen och hoppas på en bättre lycka denna gången, är sjukt orolig redan och jag är inte ens gravid..
Tyvärr är missfall så vanligt och de drabbar fler än vad man tror men man känner sig sjukt ensam...
Trevlig helg 

Det är nog sällan det är något fel på en, utan handlar väl mest om otur. Men tyvärr drabbas vissa många gånger och andra aldrig. Känns väldigt orättvist när man är en av dem som drabbas medan kompisarna bara verkar pluppa ut sina barn utan problem. :( Men sedan är det ju ett tabu-ämne också. Man känner sig misslyckad och ledsen och vill inte bli ömkad, så man håller tyst om det och lider i ensamhet.

även jag har haft ett MA o det e mitt första... har två lyckade graviditeter sen innan.... blöder just nu så har precis fått mitt:(

rädd för o bli gravid igen men vi ska försöka så fort blödning  e slut o som mens kommer igång, hoppas d inte dröjer- rädd för MA igen.......  men tror ju inte d e nå fel på mig utan d va helt enkelt otur o nå fel på fostret?

Upptäcktes på ultraljud v.12 dött v. 6 misstänkte inget, var jättetufft! Men blev gravid på andra försöket sen och är nu i v. 39 hade nästan inga symtom vid någon av graviditeteran

Jag hade ett MA mellan barn nr 2 och 3. Hjärtat slog i 7+1 men i 9+6 slog det inte mer,  hade stannat i v 8+1 typ. Kände på ngt sätt att allt inte stod rätt till, kändes så ända från plusset.

Blev skrapad 2 dagar efter att jag fått veta (egen önskan). Två månader efter skrapningen plussade jag igen och fick en dotter. Borde egentligen inte ha kunnat plussa med henne på egen hand då nr 2 var ivf men ibland har man tur 

Jag förstår din oro, har själv varit orolig alla mina graviditeter (och ju fler graviditeter desto större oro). men det är värt det i slutändan 

Lycka till!

Min första graviditet slutade med MA i vecka 14. Fostret hade varit dött sedan vecka 10 ungefär och jag hade inte misstänkt någonting. Kräktes fortfarande dagligen ända till jag skrapades (två dagar efter att MA:t konstaterats).

Efter det fick jag ett tidigt MF i vecka 6, men tredje graviditeten gick bra.

Det är nog så.. Ju äldre man blir desto mer vet man vad som kan hända (spec jag som är bm) och vad man mister. Iaf jag tog det bara som en självklarhet att det skulle gå bra när jag väntade första barnet. Visst tänkte jag lite på missfall (då i form av blödning, MA existerade inte i min tankevärld) men inte alls i samma utsträckning som med de andra graviditeterna. Och ju fler barn desto större oro för att fostret ska ha ngt allvarigt fel. 

För egen del kan det hända att det är bra att mannen inte vill ha fler barn, även om jag själv är aningen ambivalent och ev kan tänka mig ett sladdbarn.

Hade ett MA mellan barnen. Konstaterat i v10 men antagligen dött i v 6. Kände mig aldrig gravid. Inte en tillstymmelse till illamående eller växtvärk så jag borde väl fattat men jag trodde missfall var en blödning...

En mens senare och jag var gravid igen. Mådde lika pissilla som med ettan så jag var säker på att det skulle gå bra o det gjorde det.

I min första graviditet upphörde alla symptom i v 8 så jag hade på känn att något var fel. Bokade tid för vul och fick konstaterat ma. Andra graviditeten hann jag inte mycket mer än att plussa, ett tidigt mf i v 5. Tredje graviditeten är idag en tvåårig pojke :) Nu är jag gravid i v 9 och hoppas allt ska gå bra, har varit på ul och sett hjärtat ticka iaf och det ökar ju chansen.

Min första graviditet slutade i MA. Det upptäcktes i v.14 när vi var på MVC för första gången. Kände på mig att något inte stämde varför vi gjorde ett ultraljud. Jag blev inlagd och skrapad eftersom det inte kom ut av sig självt.

Efter det tog det ungefär 3 månader innan jag blev gravid igen. Den graviditeten blödde jag fram till vecka 16. Varav 3 större blödningar och resten mellanblödningar. Gissa om jag var orolig. Dock kom det ut en envis liten helskinnad dam. Blödningarna berodde på att moderkakan från början låg neråt och den flyttade på sig uppåt så blodkärl brast när moderkakan flyttade på sig.

Har fått en till efter det, inga som helst problem. Och nu är jag gravid med trean i v.9 nånting.

Här verkar det med kunna gå vägen denna gången. Har varit på kub och blev nästan mer chockad att få se en levande, frisk bebis än vad jag tror jag blivit om det varit tvärtom! Är i v 16 nu, men känns ändå inte helt som jag kan slappna av förrän efter RUL.

Så tacksam att ni vill dela med er! Finns ett stort behov av att prata om det tror jag.