Svenskar i England? :)

Superkul att läsa alla era berättelser! Och lycka till Londonkarin som flyttar hem! Vet vad du menar med hemlängtan! Själv flyttade jag hit med min man och våran 9 månaders son för ca 3 1/2 år sedan. Tiden går så otroligt snabbt! Min man är alltså också svensk, så vår son pratar flytande svenska och engelska. Vår son fyllde 4 i september, så han missade skolan precis (vilket jag uppskattar). Han går nu på ett privatdagis, som jag tycker mycket bra om. Jag jobbar på ett svenskt cafe/restaurang som heter Svea, uppskattar det jobbet så mycket, då ägaren, som också är svenska, har blivit lite som en slags moster för mig :) jag saknar min familj där hemma så mycket, så det känns tryggt att ha henne på något sätt. Vi väntar vårt andra barn, som är beräknad att Komma i aug. Längtar så mycket, men har lite panik över att ej ha familjen runt om när man kanske behöver dom som mest, T ex när det är dags att föda. LndMamma, hur långt gången är du? :) grattis!!

Jag bor i London sedan tio år tillbaka och är numera gift med engelsk man som jag väntar mitt första barn med. Flyttade till London med drömmar om att bli kock och det gick inget vidare men upptäckte istället att jag hade talang för PR och började studera på universitet och blev kvar. Vi har nyligen köpt och flyttat in i ett townhouse i ett centralt beläget område, som vi nu håller på att renovera. Spenderar ganska lite tid i Sverige även om vi åker hem någon/några veckor varje år men det är vanligare att mina föräldrar och vänner kommer hit.

Hej! Flyttade i januari från Stockholm till Horsham, West Sussex, tillsammans med min familj och 2 barn (5 och 7 år gamla). De går i en engelsk statlig skola. Anledningen till flytten var att min man fick jobb i Crawley. Själv är jag hemma. Det är inte lätt att få ihop tillvaron med två heltidsarbetande föräldrar. På vår skola lämnar man kl 8.45 och hämtar kl 15.15. Det finns inget fritids. Alternativet är barnflicka eller Childminder, som kostar ca 5£ per barn och timme. Just nu känns det inte som ett alternativ eftersom barnen måste etablera sig först och lära sig engelska...
Vilken rolig tråd, roligt att läsa om era erfarenheter. Hoppas att fler hittar tråden och berättar om sin erfarenhet.

Hejsan! Intressant att lasa om er andra i England.

Jag ar 32 ar gammal och bor i Hertforshire strax utanfor London med min man, som ar fran Grekland. Jag har varit i UK sedan 2000 ungefar, bade pluggat och jobbat. Vi vantar vart forsta barn i Oktober! 

Vi flyttade fran London till Hertforshire forra sommaren och jag kanner mig lite mer 'ovanlig' som utlanning har an jag gjorde i multikulturella London och ibland saknar jag det... Kanner mig inte ett dugg 'Engelsk'.

Ser fram emot att fa en tresprakig familj, da jag kommer att tala enbart Svenska med barnet och min man enbart Grekiska. Engelska talar vi med varandra och det kommer nog att absorberas passivt.

Ett och annat har man väl hunnit lära sig.  3:e oktober.

Hur trivs du och vart bor ni? Det är fördelen med London, oavsett om man har barn eller inte, det finns alltid saker att göra. Parkhäng med barn ser jag också fram emot, vi kommer bo i närheten av en stor och superfin park.

Tack, och grattis till dig ocksa! Det ar verkligen spannande. Vi flyttade fran London for att fa mer plats, battre tillgang till gronomraden, och sa har vi hort bra saker om skolorna har. Det ar en 'commuter-town' 45 minuter fran Liverpool Street, sa man kanner sig ju inte helt isolerad. Vi jobbar ocksa bada i stan. (Fast just nu jobbar jag hemfran pga. ganska kraftigt illamaende...)

Fyra sprak var - det var inte daligt! Har ni rotter i andra lander, eller ar ni bara sprak-begavade? :) For oss ar det viktigt att barnet far en nara relation med sina far- och morforaldrar, och sina kusiner, och da behover han eller hon kunna tala vara respektive modersmal. Jag hoppas att det kommer att fungera. Jag har en nara van fran Sverige som ar sambo med en Irlandare, och deras dotter vagrar tala ett ord svenska, trots att hon forstar allt som sags. Mamman talar enbart svenska med henne, men dottern svarar alltid pa engelska... Det maste vara lite frustrerande. V kommer att forsoka hitta foreningar och klubbar dar barnen kan ova sina sprak.

Det är första barnet öht. Vi får nästan kunglig behandling på vårt sjukhus och av vår BM, min svärfars bror är en big shot på sjukhuset. Svågerpolitik när den är som bäst. Vi bor i västra London och trivs superbra. Hur kommer det sig att ni hamnade i London?

Jag har bara traffat en barnmorska hittills eftersom jag bara ar i 11:e veckan just nu, men sjukhuset vi har valt ser fint ut i alla fall! Sedan har jag ju inget att jamfora med eftersom detta ar forsta barnet och jag har inte bott i Sverige pa nastan 14 ar. Men generellt sa tycker jag att NHS gor ett jattebra jobb.

Vad galler sprak och aktiviteter sa kommer jag att ta kontakt med svenska kyrkan i stan - jag tror att de har lite aktiviteter dar for barn och foraldrar. Sedan kommer jag se till att det blir mycket svenska bocker hemma. Det finns aven en Grekisk skola i London och en svensk i Barnes, sa det ar mojligt att vi flyttar tillbaka till stan nar barnet blir storre om det blir aktuellt att ga pa nagon av dem. 

Kanske skulle skriva i tråden också

Bor i London sen -97 och har två kiillar i skolan här med Brittisk make. Mina barn är nu 7 och snart 5, går i Y2 och Reception. De går i en jättegullig liten Church of England skola och trivs jättebra, idag är sista dagen innan påsklov

Hej! Vi flyttade hit (Cambridge området) för 1,5 år sen (ovetandes om att jag var gravid) och jag vantris något fruktansvärt. Det är då sjukt dyrt och svårt med barnomsorg, lönerna är låga och flexibiliteten när man har barn är usel. Samhället verkar tycka att kvinnan ska vara hemma vid spisen när man fått barn. Det är dyrt att hyra och husen är i riktigt dåligt skick. Alla är så fattiga och lever på kredit. Etc etc. Jag hatar att jag blivit så bitter! Vad är bra med UK?? - hjälp! Varför bor ni här och vad är fördelarna? Jag är typ fast här pga jobb och min partner är från UK.

Det är härligt. Kul, modigt att hoppa på tåget också! Det är en stor omställning och många saker man tar för givet i Sverige är inte alls självklara här.

Ja, det verkar vara nagot darikring.

"Full-time childcare costs working parents across Britain £722 a month, with prices lowest in the north-west (where childminders typically charge £630 a month for 45 hours a week), and highest in London (where £1,010 a month is the norm)." (www.theguardian.com/money/2013/jan/29/how-cut...)

Visst, det gar val att klara av, men det ar ju fortfarande en ganska stor utgift, inte alls jamforbar med situationen i Sverige, dar (vad jag kan forsta) barnomsorg ar en sa liten kostnad att man knappt behover reflektera over det.

Det handlar val inte om att kvinnan "betalar" (de flesta har val gemensam ekonomi), men det brukar ju vara hon som ar hemma med barnen (speciellt i England), och darmed blir det val ofta sa att mammor stannar hemma langre istallet for att borja jobba igen och lagga X% av lonen pa barnomsorg. Man betalar ju for att lamna sitt barn sa att man kan jobba - en ganska absurd situation. Pappor ar ju generellt inte hemma med barn i UK sa det paverkar ju inte dem lika mkt. Men nej, det ar ju inte sa problematiskt om bada jobbar heltid, har bra lon och man bara har ett barn.

För oss har det jobbiga inte bara varit kostnaden utan också pusslet att hitta någon lokalt, som verkar bra, som kan hämta från skolan mm. Vi började med dagmamma och hon var jättebramed små barn men sen när jag fick mitt andra och han också skulle börja så trivdes inte stora alls. Efter det har vi kört med svenska nannys. Det har varit jättebra men problemet där att vi inte har hittat någon som har stannat längre än 6-12 månader.

Nu har jag valt att jobba halvtid så jag hämtar barnen efter skolan så nu är loven och klämdagar problemet, min makes familj bor i nord irland så vi har inte heller mågon familj som hjälper till vardags

Men det blir lättare ju äldre de blir

Hej!

Här är en till Londonmamma.. Jag flyttade hit med min man och två barn i höstas. Allt flyter på bra med förskola och sånt praktiskt men det blir lite ensamt! Jag trodde inte att jag skulle sakna att umgås med svenskar men även om min engelska är bra så gör språket att det blir lite av en barriär tycker jag. Kul att läsa om hur ni andra har det! Och är det någon som befinner sig i Richmond/Twickenham området så tar jag väldigt gärna en kaffe

Nja det känns nog lättare nu än när de var på dagis, vi hade bara skoldagiset och det är ju bara 3h per dag utan möjlighet att betala för fler timmar. Vår skola är tyvärr ganska dålig på 'afterschool' aktiviteter. Finns inget fritids eller något utan då är det nanny eller dagmamma som gäller

Tack! Det var i slutet av oktober som vi flyttade hit men det känns som om vi har bott här längre än så Det tog ett bra tag att få tag på förskoleplats till vår äldsta, jag tror vi var och besökte 5 ställen innan det blev klart. Min man fick ett erbjudande om att komma hit och jobba och eftersom jag är mammaledig så passade vi på. Nu har jag dock sagt upp mig från mitt jobb i Stockholm och vi planerar att stanna i alla fall 2 år. 

Hur mår du så här i slutet av graviditeten? Spännande, snart dags va?

Vad roligt, jag ses jättegärna! I Kingston eller Twickenham eller Richmond Vad passar dig?

Jag har bott i London i >15 år. Flyttade hit och jobbade ett år innan jag utbildade mig och blev kvar. Har en flicka på 9 år. Trivs utmärkt även om det finns en del nackdelar gentemot Sverige men sett till helheten är England ohotat.