När lär sig barn läsa?

Problemet med din frågeställning är att den inte är möjlig att svara på. För att vara en god läsare (goda läsare presterar bra akademiskt vanligtvis eller har i alla fall lättare att prestera akademiskt om de vill) så krävs så mycket mer än att rent tekniskt kunna avkoda.En god läsare behärskar en massa olika lässtrategier. Hur väl man hanterar lässtrategier är det som avgör den egna läsförmågan. Övning ger ju alltid färdighet, men om man lär sig läsa tidigt men ändå inte tillägnar sig och greppar lässtrategier så kommer du aldrig att utvecklas särskilt mycket som läsare. Någon som knäcker den formella läskoden senare kan snabbt och ypperligt tillägna sig lässtrategier. Det handlar inte minst om andra språkliga färdigheter man har i bagaget. Ordförråd, kognition, förståelse för det implicita i språket är inte bundet till skriftspråket.

Man kan ju jämföra olika utbildningssystem med resultat i läsning senare i åldrarna. I många länder så börjar man skolan och lär sig läsa vid olika åldrar. I Finland presterar eleverna i topp vad gäller läsning i PISA exempelvis och där börjar man skolan och därmed den grundläggande lästräningen vid 7 år precis som i Sverige. Andra länder presterar mycket sämre trots tidigare skolstart och normalt sett tidigare läsning. Så nej, någon direkt korrelation mellan när åldersmässigt man börjar läsa och hur god läsare man blir finns inte. Det handlar alltså snarare om hur man arbetar med läsning när man väl lärt sig det tekniska med läsningen. Det rent tekniska med läsning är egentligen inte det svåra med läsning. Det kan snarare vara så att det tar onödigt mycket energi för ett litet barn att lära sig själva avkodandet och att det nog kan vara mer läsinlärningseffektivt att arbeta med förståelse och språk muntligt och sedan med lite mer mognad och lättare för abstrakt tänkande lära sig det formella/tekniska. Samtidigt behöver man självklart lära sig att avkoda rent tekniskt för att kunna arbeta lässtrategiskt med egenlästa texter. Inte helt lätt det här . 

Ja, håller helt och hållet med dig om att små barn har fantastiskt lätt för att lära. Min äldsta knäckte läskoden strax efter han fyllt 3 år och läser relativt obehindrat nu som nybliven 6-åring, men ändå verkar det inte finnas någon stark korrelelation mellan tidig läsning och läsförmåga senare i åldrarna. Som sagt så ligger Finland i topp resultatmässigt när barnen blir äldre på de flesta områden (inklusive läsförmåga) ändå har man lika "sen" skolstart och "sen" läsinlärning som i Sverige. Storbritannien är liksom Sverige inte i närheten av de finska barnens kunskaper. Läsning är som sagt så mycket mer än den fallra första läsinlärningen med avkodning.

Det är lurigt att haka upp sig på det formella. När jag t.ex. högläser för mina äldsta barn (nyligen fyllda 6 år respektive 4,5 år) och jag ställer lite frågor till det jag läst så är det ofta den yngsta som har förstått mest. Han förstår mer av det implicita än vad hans äldre bror gör. Ändå är det så att storebror är den som läser (relativt obehindrat) och knäckte läskoden strax efter 3, och 4,5-åringen som precis börjat ljuda ihop enkla ord, som bara känner igen stora bokstäver och inte alls kan alla i alfabetet. Den yngre har inget jätteintresse ännu heller, så kanske om ett år eller så. Min äldsta har så klart ändå glädje av sin färdighet men om man ska vara ärlig så är nog redan nu hans lillebror en bättre "läsare", fast han ännu inte formellt kan läsa .

Ja och nej, skulle jag säga. Min äldsta har alltid varit superintresserad av siffror, bokstäver, form, färg, system, kartor, modeller, ritningar, tabeller etc etc. Han suger åt sig som en svamp allt som har med sådant att göra. Han knäckte som sagt läskoden strax efter 3 års ålder. Han äldsta lillebror har varit fullkomligt ointresserad. Han har en helt annan personlighet. Han har alltid älskat färger och att måla men lärde sig namnet på färgerna sent för att han inte såg någon vits med det. Trots att han har sin läsande, siffergalna storebror runt sig mest hela dagarna så kan han idag som snart 5-åring kanske hälften av alfabetets bokstäver (bara stora och de har trillat ner bara sista halvåret om ens det). Det har inte spelat någon roll hur mycket vi lekt med siffror och bokstäver han är fortfarande nästan helt ointresserad. 16 månader äldre storebror räknar, fattar tiokompisar, jämna och udda tal, delar etc. medan han fortfarande inte kan se skillnaden mellan 6 och 9 och efter tjugo så blir det tjugotio, tjugo elva etc. Han har andra intressen men just det har han inget intresse av. För utom storebror så har han även en lärare till mamma, moster, mormor och morfar som lägger vikt vid läsning och räknar deciliter när lagar pannkakor, steg i trappan, gör bokstavspepparkakor .Trots det började han plötsligt kunna ljuda ihop enkla ord för ett par veckor sen, så det kan ramla in rätt snabbt när det väl kommer. Och nej, lekar fungerar inte. Han älskar bilar och fordon. Lär sig snabbt märken, information om teknik, motorer etc. men bokstäverna på registreringsskylten går inte in , eller snarare passerar obemärkt . Han skulle aldrig springa och ropa bokstäver. Han skulle titta på mig som om jag vore dum i huvudet . När man har väldigt olika barn så inser man att det är lite mer komplext än du beskriver . 

Min äldsta går i förskoleklass nu. Han trivs jättebra - älskar att gå till förskoleklassen - men "utbildningsmässigt" skulle jag säga att det är rätt katastrofalt. Han läser flytande och räknar (inte onormalt eller överbegåvad på något vis bara intresserad) och har sedan han började arbetat med siffrorna 1-10 samt första hälften av bokstäverna i alfabetet. Individualidering = 0. Alla barnen från hans förskoleavdelning går i samma klass och alla 6 kunde läsa när de började på olika nivå. Borde vara rätt lätt att jobba med kan man tycka, men nej. Han trivs som sagt jättebra då han är född i slutet av december och inte mogen på annat vis så han älskar att leka helt enkelt och det gör de mycket. När han börjar ettan till hösten så kommer jag att vara mer uppmärksam och ställa högre krav på individualisering. Han kommer inte att trivas annars då det är stillasittande arbete som gäller i högre utsträckning. Han kommer inta att störa eller liknande. Han är väldigt mån om att göra rätt och är en stillsam liten kille, men han kommer att tappa intresset. Märker det redan nu. samlingarna tycker han är tråkiga. Det tyckte han aldrig på förskolan. Där var de mer personal och hade lättare att utgå från barnen.