Hej! Är d ok att jag hoppar in här???
Jag har fått sån ångest över min vikt, är i v 23 imorgon och jag har redan gått upp 10 kg... Jag är lite överviktig sen innan o har kämpat med vikten länge. De förra graviditeterna brydde jag mig inte så mkt, men den här gången är det annorlunda. Hur är det för er? Har ni ångest över vikten o hur hanterar ni det?
Tack, jag önskar o vill kunna tänka så som jag gjort innan. Den här graviditeten var ju inte planerad, men ändå välkommen. Jag hade ställt in mig ganska mkt mentalt på att få ordning på kroppen o bli mer hälsosam. Förra sommaren la jag om all min kost o började träna ganska mycket. När jag blev gravid var jag i mitt livs form. Har aldrig vart så tränad som jag var då.
När jag blev gravid så fick jag ett sådant illamående att jag inte orkade göra något, det ända som hjälpte mot illamåendet var att äta o sitta still i princip. Som tur var så släppte illamåendet i v 12-13 nånting. Då tänkte jag att äntligen kan jag börja röra på mig o få nåt så när normalt liv igen. Då kom foglossningen som ett brev på posten, idag kan jag knappt röra mig o den lilla bit jag rör mig måste jag ha kryckor.
Jag försöker verkligen tänka positivt och det är härligt att ni har en sådan positiv inställning. Jag försöker bli peppad av er istället. Den enda tröst man har är ju att det inte kommer vara så här för alltid, men att från ha bestämt sig till att vara smärt o smidig till att gå tillbaka till det man en gång var är svårt för min själ.
Hej och välkommen! Kul med en till här som man kan vädra tankar, känslor och tips med!
Är också i v 23 och gått upp 8 kg så jag känner som du.. att jag har ångest. fast om jag räknar från vikten på inskrivningssamtalet så har jag gått upp 3-4 kg. Det sa bara pang första månaden och gick upp 5 kg innan inskrivningen typ. Med sonen gick jag upp 13 kg och det kändes lagom liksom. Jag blev smått ätstörd efter sonen och vill inte hamna där igen. Det var det enda som betydde något.. Att gå ner i vikt. jag är en allt eller inget person. antingen tokbantar jag och toktränar eller så är jag helt tvärtom. Svart eller vitt. Därför tänkte jag kanske att man kunde komma in i hälsosammare matvanor + regelbundna promenader nu under graviditeten så man har det naturligt sen när man har fött men det går ju så där än så länge.. När jag har ångest och sånt tappar jag all självdiciplin som finns. Finns ingen bättre medicin än tröstätning.. Hatar den sidan av mig själv. Men jag går i terapi iaf så jag jobbar med det..
Hej på er! Vad duktiga ni är, jag började med lchf förra sommaren, men så fort jag blev gravid så funkade inte lchf.. Mådde superilla av i princip allt utom spaghetti o köttfärssås, sen gick det bara utför...hehe
Idag var jag hos läkaren, blev sjukskriven 100% fram till förlossning... Hur ska jag fixa det månne????
kan inte röra mig många meter. Bäbis mår bra, men inte jag...