Jag vill inte lämna bort min son till den mannen varannan vecka!

Han är på gränsen till för tung till stolen (alltså precis på grammet typ) men han är ju för LÅNG! Det är ju det som är farligast. Alltså öronen sticker up över kanten.

Sen nej det är inte FARLIGT att sova i kläderna man har haft hela dagen men det är ju ofräscht och kanske inte så mysigt som pyjamas. Tandbostning tycker jag är ett måste!

Saknar min son så mycket. Han har varit med mig sen han föddes. Det känns så fel att han inte ska vara med mig längre. Jag vill bara lägga mig och gråta. Jag vet att han är pappans barn också men jag känner att han är min, han hör hemma här med mig i vårt hus .

Alltså han är sååå busig och gör mig galen flera gånger per dag men jag älskar honom ju så mycket och så fort han är borta önskar jag att han kommer tillbaka. Vilket han så klart gör men nu ska jag alltså vänta en vecka i taget på att få se min egen lille grabb igen? Får man hälsa på i skolan på pappaveckorna?

Jo det är klart att det känns svårt för mig att inte träffa mig barn hela tiden men det skulle ju kännas bättre om jag visste att han blev ordentligt omhändertagen!

Tack för stöd ni som förstår. Jag tycker naturligtvis att detta är jättejobbigt, det skulle nog de flesta föräldrar göra. Just att ha barnet hos sig nästan heltid i 6 år och helt plötsligt ska man bara ha hälften. Jag har ju gått me på hälften för min sons skull, inte för att JAG vill det, men för att jag tycker det är viktigt att han får en relation till sin pappa (hur mycket jag än ogillar pappan...). Så nu får jag ju ta det. (Sen att pappa är ute efter att sätta dig MIG varje chans han får är ju en annan sak... hoppas att det ska ändra sig nu när han får hälften men vi får väl se).

Han har i alla fall köpt en ny bilstol så det är bra, han lyssnade i alla fall på mig och tog säkerhetsfrågan på alvar. Ett steg i rätt riktning! Och ber om hjälp nu med maten så det är ju bra att han bryr sig. Jag hoppas det ska bli bra. Men det känns åt helvete just nu faktiskt ändå, för jag saknar min son jättemycket. Men som sagt, får jobba med mina egna känslor och inte visa för sonen.

Vet inte om någon bryr sig om den här tråden längre men tänkte uppdatera i alla fall.

Pappan bangade ur efter 1 vecka och vi har nu bestämt att han har varannan helg istället, plus 4 veckor skollov per år. Jag har fortfarande blandade känslor. Egentligen vill jag ju att det ska fungera, men han klarar helt enkelt inte av att ta hand om sitt barn ordentligt just nu så då är det väl bättre att han får bo hos mig mest. 

Jo men precis så jag menar. Han sov i samma kläder som han hade under dagen och sen bytte inte på morgonen heller.

En bra förälder ska klara av så mycket mer än det. En bra förälder ska kunna sätta gränser, vara kärleksfull, lyssna på sina barn, sätta barnen först eller i samma "viktighetsnivå" som sig själv (dvs inte ta beslut som påverkar barnen mer negativt än någon annan). En bra förälder ska dessutom ha minst en basnivå på vanliga omhändertagande standarder. Om man måste planera för att få ihop vardagen ordentligt med alla dessa grejer så måste man kunna planera. För andra kommer det naturligt och man behöver inte planera. 

Mitt ex är inte en bra förälder, och det bad jag inte om heller. Jag ville att han skulle vara en adekvat förälder. Att möta BASbehov som näringsriktig mat, okej sovrutiner, basala hygienrutiner osv. När jag nämnde något som han hade gjort "fel" i mina ögon så frågade jag honom om han ville att sonen skulle bli retat i skolan p.g.a. det, så hade han inte ens tänkt så långt. DET är en dålig förälder. Att inte kunna sätta sig in i barnets situation alls, att göman basbehov och därmed försätta sitt barn i en obehaglig situation.

Tur i oturen att mitt ex i alla fall insåg att han föll kort innan det gick ut över sonen. Hoppas på en förbättring så att vi kan prova igen om något år.