Inlägg från: Anonym (mf tjejern) |Visa alla inlägg
  • Anonym (mf tjejern)

    5 mf..gravid igen,väntar på 6:e missfallet..hopplös!!

    Hej, har tappat hoppet om att kunna ge min son ett syskon!! Har fått 5 mf,2 innan sonen å 3 efter,nu e jag gravid igen å har börjat blöda i vanlig ordning!! Vi har blivit utredda för våra.missfal,dom hitta inga fel..nåt fel måste det ju vara när kroppen inte klarar av att behålla de små.. Känns totalt hopplöst.. Så nu sitter jag bara å väntar.på 6:e.missfallet..missfallet jag fick sist var i juli å var då i v 11.. Jag vart helt knäckt efter det missfallet,tappade 9 kg i vikt,kunde inte äta el sova el le..jag bara grät.. Det är grymt när man känner att man inte kommer å kunna ge sitt ensambarn ett syskon mitt hopp är helt dött.. Behövde skriva av mej lite!

  • Svar på tråden 5 mf..gravid igen,väntar på 6:e missfallet..hopplös!!
  • Anonym (mf tjejern)

    Hej,tack för alla era svar!! Jag fick missfall dagen efter jag skrev trådstarten..jag har varit så ledsen å deprimerad..jag har läst om andra par som har det som vi..känns bra att se å veta att man inte e ensam om att känna så här,för ibland känns det som man e besatt av att få barn jag har en syster som e yngre än mej,hon fick sitt 3:e barn nu i december..det känns jobbigt,(missunnar henne inte sina barn) Jag känner stress då vi blir äldre å fertiliteten minskar å missfallsrisken ökar..

  • Anonym (mf tjejern)
    Anonym (GM) skrev 2014-02-05 11:29:32 följande:
    Det räcker ju inte med att man mår dåligt över sin egen smärtsamma förlust. Man mår ju ofta dåligt av andras lycka också, vilket i sig ger otroooligt dåligt samvete! Man vill ju verkligen glädjas med familj och vänner som får barn, men samtidigt sliter avundsjukan inom en. Varför lyckas de och inte vi? Och som kvinna känner man ofta skuld tror jag. Efter två missfall tänkte jag att maken skulle ha det bättre med någon annan eftersom jag inte kunde ge honom ett barn. Så förtärande tankar som får en att bli ännu mer nere. Och det är så svårt att erkänna hur man tänker och känner för dem som inte upplevt samma sak. Käcka kommentarer som "Bättre lycka nästa gång" eller "Ja, men det var ju ändå fel på barnet så det var ju lika bra"... det hjälper liksom inte, utan får en att dra sig undan ännu mer. Har själv pratat med en mödravårdspsykolog och det var skönt att få vräka ur sig alla de tankar och känslor man skäms för att känna utan att bli dömd. Att få bena lite i alltihop och få se en annan synvinkel på den egna situationen. Man blir ju helt knäckt av att hålla allt inom sig i längden. Hoppas alla i tråden får sina efterlängtade barn snart.

    Det precis exakt så jag känner å tänker.. Å det här att man har svårt att glädjas åt andra som lyckas så lätt,medans man själv går i tysnad om alla missfallen som man gått igenom..det e bara våra närmsta som vet,men dom säger ofta kommentarer som ja men ni har ju ett barn i alla fall.. Vi e glada för vårt barn,men vi vill ju ha fler..färg första barn var svårt att få till,men barn nummer 2 är ännu svårare.. Det tog 9 månader innan vi fick en lyckad graviditet, å nu har det gått 17 månader sen första missfallet.. Jag känner mej galen å knäpp,jag tänker så mkt på att jag vill ha ett till barn :'( alla hjärtans dag var en jobbig dag jag hade beräknad förlossning då från missfallet jag fick i juli förra året..jag önska att jag bara kunde släpp det å sluta tänka på det.. Men det går inte..
Svar på tråden 5 mf..gravid igen,väntar på 6:e missfallet..hopplös!!