5 mf..gravid igen,väntar på 6:e missfallet..hopplös!!

Inte för att det hjälper, men man tror att de som får många missfall kan ha för lätt att behålla ett embryo, dvs att kroppen behåller ett "felaktigt" embryo istället för att stöta ut det på en gång.

Tänk på ditt barn som "endabarn" istället för "ensambarn". All forskning som finns visar att endabarn klarar sig lika bra som barn med syskon. De upplever sig inte som mer ensamma. Den enda skillnad man har kunnat hitta är att endabarn klarar sig aningen bättre i skolan, antagligen för att deras föräldrar har mer tid att hjälpa dem.

Hej! Här är en till som tappat hoppet om att ge sonen ett syskon. Har nu ett pågående fjärde missfall och jag blir så jävla förbannad. Fick första missfallet våren 2011. Är tacksam över att jag inte behövt gå så långt innan missfall, alltid vecka 7 har det stötts ut men nu i dag i vecka 6.  Har gjort en massa tester men inget visar något fel. Misstänker att jag har lågt progesteron men min gynekolog tycker att det är amerikanskt trams, i Sverige säger hon finns inga fakta på att det skulle vara till hjälp att använda det, hon vägrade skriva ut det till mig, och ville inte ta något prov på det. Så för två månader sedan köpte jag ProgesterAll och blev gravid efter första smörjningen (d.v.s. ägglossningen månaden efter). Lyckades ju ändå inte behålla något barn, men jädrar vad jag ska smörja till nästa gång. 

Så, jag lider med dig mf tjejern!

Har läst nått om aggressivt immunförsvar och missfall... kanske något du kan kolla upp? Beklagar, kan inte föreställa mig hur de känns.

Vill bara skänka dig lite hopp. Vi har haft 3 missfall alla i vecka 13 och har också varit på utredning och tagit alla prover men utan att de hittat något. Men nu fjärde gången verkar vi kanske lyckas för nu har vi varit på 6 ultraljud och allt ser bra ut och nu är vi i vecka 21.

Förstår precis hur du känner! Men hopp finns. Vår läkare säger att alla som gått till honom har lyckats till sist och det har vi tagit fasta vid.

Håller tummarna för er!

Tack! Nä inget. Endast täta ultraljud.

Har du provar trombyl (blodförtunnande) och progesteron? Vet inte om det hjälper egentligen, men efter flera missfall fick vi testa de medicinerna och då fick vi vår älskade dotter. :)

Hej,tack för alla era svar!! Jag fick missfall dagen efter jag skrev trådstarten..jag har varit så ledsen å deprimerad..jag har läst om andra par som har det som vi..känns bra att se å veta att man inte e ensam om att känna så här,för ibland känns det som man e besatt av att få barn jag har en syster som e yngre än mej,hon fick sitt 3:e barn nu i december..det känns jobbigt,(missunnar henne inte sina barn) Jag känner stress då vi blir äldre å fertiliteten minskar å missfallsrisken ökar..

Förstår precis hur du känner! Både mina och min sambos syskon samt nära vänner har lyckats innan oss och det ena syskonet hade bara träffat sin partner 2 månader tidigare så det har både varit chock, sorg, smärta och såklart lycka för deras skull.

Det har inte varit särskilt glädjefyllda högtider för oss de senaste åren.

Men ge inte upp hoppet! Det kommer att funka för er med!

Styrkekram

Beklagar och lider med er som fått missfall.Har dock ett råd att framföra.Be er läkare skriva ut antibiotika till både mannen och kvinnan att ta före nästa försök,eftersom det kan bero på en enkel bakterie som är orsaken till det hela.Så var fallet i en av mina vänners familjer.

Lycka till!

Det räcker ju inte med att man mår dåligt över sin egen smärtsamma förlust. Man mår ju ofta dåligt av andras lycka också, vilket i sig ger otroooligt dåligt samvete! Man vill ju verkligen glädjas med familj och vänner som får barn, men samtidigt sliter avundsjukan inom en. Varför lyckas de och inte vi?

Och som kvinna känner man ofta skuld tror jag. Efter två missfall tänkte jag att maken skulle ha det bättre med någon annan eftersom jag inte kunde ge honom ett barn. Så förtärande tankar som får en att bli ännu mer nere.

Och det är så svårt att erkänna hur man tänker och känner för dem som inte upplevt samma sak. Käcka kommentarer som "Bättre lycka nästa gång" eller "Ja, men det var ju ändå fel på barnet så det var ju lika bra"... det hjälper liksom inte, utan får en att dra sig undan ännu mer.

Har själv pratat med en mödravårdspsykolog och det var skönt att få vräka ur sig alla de tankar och känslor man skäms för att känna utan att bli dömd. Att få bena lite i alltihop och få se en annan synvinkel på den egna situationen. Man blir ju helt knäckt av att hålla allt inom sig i längden.

Hoppas alla i tråden får sina efterlängtade barn snart.

Någon skrev tidigare om att det kan vara immunförsvaret som ligger bakom missfallen och eftersom svenska läkare INTE tror på att immunförsvaret har någon påverkan på graviditeter så säger de att det bara är trams och därför måste man söka hjälp utomlands istället. Det finns flera svenska tjejer som haft många missfall, men som med immunbehandling direkt behållit graviditeten och fått barn. Läkare med immunbehandlingar hittar man i Aten, England och USA. Läs mer om detta i Aten-tråden som är väldigt aktiv med många tjejer som har varit, är och ska åka utomlands för provtagning och behandling: www.familjeliv.se/Forum-7-134/m63072249.html

Har fått en dotter efter missfallen, men sörjer ännu faktiskt. Det är ju mycket bättre nu förstås, men den där totala känslan av hopplöshet sätter sina spår! Det blir som en fix idé verkligen! Jag minns att jag tyckte alla var gravida. Kompisar som varit singlar i evigheter skulle plötsligt ha barn. Jag såg bebismagar överallt på stan. I varenda TV-serie man råkade se på TV var någon i väntans tider.

Vet inte hur gammal du är, men jag som var lite äldre fick till sist både progetseron och trombyl under min lyckade graviditet, men om det var det som gjorde susen eller inte kan ju ingen svara på. Värt ett försök i alla fall.

Håller tummarna att det går vägen nästa gång!