Hur gör jag?

Förklara dina känslor under mötet och gå inte med på nåt förrän det finns en långsiktig plan som ger dig den rätt du vill ha.

Jag skulle nog trots allt råda dig att försöka få igenom gemensam vårdnad redan från början.

Om du inte har synpunkter på vilket dagis etc dottern går på så innebär ju inte ensam vårdnad någon fördel för mamman, så av den anledningen behöver hon den inte.
När det gäller föräldradagar så är det väl så att har hon ensam vårdnad så är dagarnas hennes, tror du kan få svårt att "få" dagar av henne senare. Är du beredd att avstå en del av dina så kan du framföra detta, och hon har återigen ingen fördel av ensam vårdnad.

Och som du säger - hon kan flytta 50 mil ifrån dig utan att du har ngt att säga till om. Bara det är en anledning att kämpa för gemensam vårdnad anser jag. Avstånd kan försvåra umgänget även om umgänge finns...

Var delaktig från början, avsäg dig inte dina rättigheter om du avser att vara en närvarande pappa till din dotter.

Tycker också du ska starta processen mot gemensam vårdnad. Särskilt om du satsar typ på växelvist boende i framtiden. Men behåll lugnet så långt du kan i alla lägen.

Men att du inte vill vara föräldraledig förens barnet är 1-2 år blir dock ett problem. Vad ska mamman leva på om hon bara får dagar som räcker ett halvår men du inte vill ta ut dina förens barnet är 1-2 år?

Först och främst tack för era svar, de hjälpte!

Förlåt jag var lite otydlig med just det där 1-2 år...
Mamman har sagt att hon tänker vara hemma hela tiden hon ammar och siktar på att amma minst 1 år framåt och då tänkte jag vara pappaledig efter det...

Självklart ska din dotter få rätt till sin pappa. Därför är det viktigt att du också är hennes vårdnadshavare och att hon får möjlighet att redan från början knyta an till dig. Stå på dig!

Ok, men ska hon amma minst ett år blir det inga dagar kvar vad jag förstår. Hur ser du själv på framtiden med din dotter vad gäller umgänge/boende? Hur skulle du vilja att det såg ut första åren och när hon blir äldre?

Hej
Om du vill ha `något`att säga till om när det gäller ert barn så ska du absolut inte gå med på enskild vårdnad....
Även om ni är vänner nu så kan allt inträffa och då måste du dra igång nått mycket större kanske för att få träffa ditt barn.
Många mammor glömmer lätt att pappan också har rättigheter till barnet .
Lycka till

Upp till att barnet är ett år får du ha dagumgänge, helst varannan dag minst, ett par tim per gång,  för att kunna knyta an bra. Så småningom kan du ta med barnet ut och snart nog också hem till dig för ett par tim umgänge, amningen kommer ju efter kanske 8 månader vara en morgon/kvällsgrej, däremellan behöver hon annan mat. 

Vid ett år kan du ha en övernattning, vid två två övernattningar. (Ev kan du även ha en övernattning mitt i v också)
Efter tre kan man ha varannan v om barnet klarar det. Man kan även ha det tidigare om barnet klarar av det.
Dock anser jag att byte var tredje dag är att föredra tills barnet är äldre än tre, helst i skolåldern.

Dvs, det är optimistiskt att tro att du kan vara pappaledig efter ett års ålder och flytta barnet från dess huvudsakliga vårdnadsgivare, vissa tycker det går bra, jag anser inte att det är för barnets bästa att plötsligt byta boende, inte när de är så små. Just vid ett har också många (de flesta) sin värsta period av separationsångest.

Stå fast vid gemensam vårdnad ts, låt ingen övertala dig till nått annat, det e nu ni båda ska knyta an till barnet så mycke som möjligt så lite pappaledighet bör du ha även om hon ammar, de finns faktiskt pump o flaska idag som e ett utmärkt redskap för att komma sitt barn närmare, även fädrar ska ha sin beskärda del, inte bara modern så träffa barnet så mycke som möjligt så h*n lär känna dig ordentligt redan nu o ett stort grattis till er dotter!

Pappan har ingen rättighet till barnet, det är barnet som har rätt till båda sina föräldrar.

I detta läge får nog TS fundera på om han vill stämma mamman om hon säger nej och därmed riskera samarbetet de har nu = umgänget kan halta betydligt = hans anknytning blir inget vidare, eller om han kan tänka sig att ta upp umgängesfrågan senare.
OM mamman får för sig att flytta kan TS istället yrka på ett interimistiskt beslut om boendet och då tror jag att mamman inte kan flytta eller iaf ta med sig barnet förrän det är utrett och klart.

Föräldraledig kan man ju vara, det betyder ju inte att man ska flytta barnet. Om en ettåring kan vara på dagis/hos dagbarnvårdare på dagarna kan det vara med pappan på dagarna också. Och sen kan barnet sova där en eller ett par nätter i veckan efter ett tag, en natt åt gången. Vi hade vårt barn varannan natt vid ett års ålder och från två års ålder 2-2-3-2-2-3. Men allt beror ju på vad TS vill själv som sagt. 

Absolut, men TS skriver att han vill vakna upp med henne och det är väl optimistiskt att tro att han kan göra dagligen från ett års ålder. Men absolut, att flickan är hos honom istället för på förskola är ett utmärkt sätt att knyta än mer an.

Klart

Här kan jag tyvärr inte hålla med dig.....klart att barnet har rätt till båda sina föräldrar  där håller jag helt och hållet med MEN pappan har också rätt till sitt barn enligt mig.

Tycker att många mammor ( ja jag e mamma) anser sig ha alla rättigheter till barnet.
Har hört kompisar neka sina män att vara pappalediga så länge som de velat pga av att de vill vara hemma mer och även en del som övertalat pappan att ge enskild vårdnad o lovat guld o gröna skogar tills han ställer lite krav och vill vara delaktiga då gäller inte tidigare överenskommelser ...... 
Nä vill man ha en bra relation  med sitt barn så ska det vara på bådas villkor.....

Enligt dig ja, men inte enligt de som faktiskt bestämmer

Jag vet inte hur du tolkar in att jag inte tycker att TS ska vara delaktig, det menar jag itne alls, jag menar att han måste tänka sig för, även relationen till mamman är viktig i detta läget då han faktiskt, inte har så stor chans att få boendet även om hon krånglar. Inte så länge barnet är så pass litet som det är.
inte heller är det bra att flytta barnet, som jag skrev, men att ha dagtid istället för dagis, absolut. Dock ville som sagt TS somna och vakna med sitt barn och därför påpekade jag att han är väl optimistisk. En dag i v, alt två med mellanrum, absolut, det går säkert att få till, OM Ts och mamman har så pass god kommunikation och gott samarbete att det fram tills dess fungerar med att TS träffar barnet varannan dag, ett par timmar.

Klart ni ska ha gemensam vårdnad, kämpa mot det målet.

Tycker du ska sikta på gemensam vårdnad på en gång.

Du kan vara föräldraledig från ca 8 månader eftersom barnet då ändå behöver äta fast föda en del mål. Om mamman gör som de flesta föräldrar så tar hon inte ut 7 dagar per vecka utan lite färre och då räcker hennes dagar längre.

Detsamma borde du göra, du borde börja spara pengar i stora drivor så att du kan dryga ut din föräldraledighet så länge som möjligt.

Rättvisast är ju om ni båda får vara föräldralediga lika länge.

Mest ekonomiskt är att den som tjänar mest tar ut flest föräldradagar och sen överför dessa till den andra föräldern. Men det funkar ju bara om ni är lediga längre tid än ni har föräldradagar till.

Däremot kan väl dottern sova hos sin mamma i några år framöver, det mår hon säkert bra av. Så länge du får träffa henne ofta ändå!