Inlägg från: Anonym (upprörd) |Visa alla inlägg
  • Anonym (upprörd)

    Dumma kommentarer från kollega...

    På jobbet satt vi en dag och diskuterade barn och familj. Plötsligt kommer en person in på ofrivillig barnlöshet och fäller en kommentar om att kan man inte få barn på naturlig väg så är det för att det inte är meningen. Våra gener skulle enligt henne vara svaga och naturen ser automatiskt till att vi inte kan föröka oss. Hon förkastar allt vad IVF heter och menar att "vi" inte ska ha några barn.Vet inte om det är så men som ofrivilligt barnlös (utan deras vetskap om detta) så tog jag fruktansvärt illa vid mig. Jag och min sambo är fullt friska och läkarna har inte hittat något fel på oss förutom att min pojkvän har lite lägre antal spermier än vad som anses vara "normalt". För övrigt är de i god kvalité, dock är de tydligen inte tillräckligt många. 


    Hur sjutton kan man slänga ur sig en sån kommentar? Chansen att någon i rummet faktiskt drabbats av ofrivillig barnlöshet finns ju, eller att man kanske känner någon som är det. Hennes kommentar fick mig att känna mig totalt värdelös. Hur får jag tillbaka självkänslan igen efter att hon omedvetet tryckt ner mig i backen? 

  • Svar på tråden Dumma kommentarer från kollega...
  • Anonym (upprörd)

    Självklart ska man kunna diskutera om allt möjligt. Är fullt med på det! Jag är öppen om vår barnlöshet men har valt att inte prata om det på jobbet, med undantaget chefen som behöver veta eftersom det i perioder blir en del turer till sjukhuset. Mina vänner och bådas familjen vet vad vi gör, så det pratar jag gärna om och försöker svara på eventuella frågor som uppstår. Jag är sån som person att jag tänker mig kanske för en extra gång innan jag tar upp vissa saker i diskussion. Det kommer sig med all säkerhet av att vår situation är som den är. 


     


    Det var mer sättet hon vräkte ur sig sina åsikter på som gjorde mig ledsen. Jag klandrar absolut inte henne, för hur ska hon kunna veta om jag inte berättat? Dock gjorde hennes kommentarer ont i mig och jag var inte stark nog just då att säga som det var. 

  • Anonym (upprörd)
    Anonym (Suck) skrev 2014-01-11 16:29:51 följande:
    Din kollega har väll rätt till sin tro. Att trampa ofrivilligt barnlösa på tårna är tydligen det värsta man kan göra. Inte verkar det vara särskilt svårt heller. Mer lättkränkta människor får man leta efter...

    Kränkt? Nej! Ledsen? Ja!


     


    I all välmening måste jag bara fråga dig om du vet hur det är att vara ofrivilligt barnlös? Du pratar om att vi ofrivilligt barnlösa är lättkränkta. Vet du vilket helvete det är att inte kunna få barn på egen hand utan en massa hormoner och läkarbesök? Hela processen man går genom känns onaturlig, men vi har inget annat val jag och min partner. Jag är oerhört tacksam över att det finns hjälp att få, vilket trots allt inte lämnar några garantier på att man kommer lyckas. Det handlar inte om att jag är lättkränkt! Det är en sjukdom och vi genomgår en konstant mental och fysisk kamp. Konstigt att man mår dåligt ibland då eller?


     


    Jag är glad att jag trots detta orkar vakna upp varje dag. Sorgen man lever med är konstant. Vissa dagar är den "mindre", andra dagar starkare men den håller alltid ett stadigt tag om oss. Saknaden efter barnet man kanske aldrig får är en tung börda att bära på. 


     


     

  • Anonym (upprörd)
    Anonym (Karma) skrev 2014-01-11 20:41:50 följande:
    Vad vet du om din kollegas sorger och hur många gånger du (omedvetet) råkat trampa henne på fötterna?
    Utifrån mina egna erfarenheter och det vi kämpar för så undviker jag att ta upp diskussioner om sådant som kan vara känsligt. Speciellt då vi har en stor arbetsplats med mycket personal. Det finns alltid en chans att någon tar illa vid sig. Att prata om känsliga ämnen såsom sjukdom, förluster osv med nära vänner är en helt annan sak. Vännerna känner jag och de känner mig, därför vet vad man kan prata om eller inte. På arbetsplatsen brukar jag alltså inte ge mig in i sådana samtal, så jag hoppas verkligen inte att jag trampat henne på tårna. 
  • Anonym (upprörd)
    Anonym (Oj) skrev 2014-01-11 20:45:36 följande:
    Jag är inte ofrivilligt barnlös, men så tacksam som jag är för det lilla livet i min mage så förstår jag vilken oerhörd sorg det måste vara för de som längtar och försöker medan "alla" runt omkring blir gravida till synes hur lätt som helst.

    Att då till råga på det få gliringar om att man skulle vara genetiskt svag är verkligen bara elakt, snacka om att sparka på den som redan ligger och dessutom med argument som hörde hemma i Nazityskland.

    ...Och det här med att allt sker av en mening? Visst kan det vara så, men det är fortfarande något man kanske borde tänka sig för innan man säger om man inte har för avsikt att såra. Jag skulle inte säga att allt sker av en mening till en mamma som mist sitt barn till cancer, lika lite skulle jag peka ut ofrivilligt barnlösa och säga att det är meningen att just de ska berövas det de kanske önskar mest av allt. Man kan ju faktiskt visa lite empati och taktkänsla även om man är övertygad om ett förutbestämt öde eller en högre makt som styr vad som sker här på jorden. Sedan tycker jag att den ofrivilligt barnlösa kan finna viss tröst i att om nu allt sker av en mening så var det även meningen att människan skulle komma på IVF och att just ni skulle söka er till en IVF-klinik {#emotions_dlg.flower}

    Kram på dig TS! Försök att inte ta åt dig av kollegans plumpa kommentarer.
    Tack för din omtanke! {#emotions_dlg.flower}
  • Anonym (upprörd)
    Irma01 skrev 2014-01-12 00:20:19 följande:
    TS,

    Tyvärr är det så att de som aldrig ha upplevt maktlösheten man känner när man är ofrivillig barnlös kan inte sätta sig i vår situation.
    Några kommentarer i tråden bevisar det än en gång. Som tur är finns det också många underbara människor med empati.

    Personligen skulle jag inte ta åt mig. Din kollega har rätt till sin åsikt. Av er två är det väl hon som visar okunskap. Tycker verkligen inte att du ska känna dig värdelös!
    Sedan är det ofta väldigt intressant att prata om sin situation med en sådan person och se hur hon reagerar när det plötsligt blir mycket mer konkret. Det är lätt att vräka ur sig sådana övertygelse när man pratar om "folk som eller de som" men när det blir att man måste se en annan människa i ögonen och förklara son synpunkt då är det en annan femma.
    Det verkar vara lite blandade kommentarer här i tråden. Alla har ju som du säger rätt till sin åsikt men det värmer extra mycket att höra att det finns människor där ute som vet vad man går genom och som förstår mig. Tack! {#emotions_dlg.flower}
Svar på tråden Dumma kommentarer från kollega...