"Hoppa upp" i ettan istället för förskoleklass av sociala skäl?

Är lärare på lågstadiet, dock i vanlig klass eller vad man nu ska kalla det. Av det lilla vi får veta här låter ett byte vettigt. Finns det sådana skillnader som du beskriver kommer de ju sannolikt inte att växa bort - tvärt om blir de oftast mer uppenbara i takt med att "normalstörda" barn utvecklas och lär sig tänka mer och mer abstrakt. Ofta funkar barn med sådana svårigheter du beskriver att klasskompisarna har ganska bra i "vanliga klasser" de första åren. Men mot slutet av lågstadiet är problem ofta ganska stora - när barnens lek blir mer och mer avancerad, abstrakt, när samspelet sker mer och mer via prat och när man inte längre kan delta genom att leka bredvid istället för att leka med.

Hade gällt ett byte från en "normal" klass till en annan "normal" är det svårare, då kan man ju tänka att det kanske kan hända massor på något år - den mest "mogna" kan plötsligt befinna sig i mitten osv. Men nu får man nog tänka att bästa perioden kanske är nu, när även din son fortfarande är ganska liten.

Låter bra att ni har ett möte inbokat, gå dit och lufta alla funderingar, lyssna och ställ frågor! Hör gärna med skolan hur de tänker angående att ev. gå om ett år längre fram. Hoppar pojken upp till ettan nu har han ju ett år "tillgodo" rent teoretiskt (fast så kanske det inte ser ut rent juridiskt), finns då möjligheten att ev. gå om årskurs 5 om det är det bästa för honom då?

Eller kan man tänka sig någon annan lösning än ett rent byte? Kanske någon variant på fritids? Att pojken har lektioner med sin egen åldersgrupp, men får delta i fritidsaktiviteter med de äldre barnen? Om klasserna är små kanske han kan få ha matematik eller något annat ämne med den äldre klassen, för att få utmaning och stimulans, så kan ni ser hur det verkar fungera?

Lycka till, hoppas ni finner en lösning som ni känner er nöjda med!

Jo, en grej till. Som du säkert redan tänkt på! Hoppar han upp en årskurs är det väldigt bra om ni föräldrar satsar extra på pojkens skolarbete under en period. Hjälper honom mycket hemma så att han snabbt känner att han förstår vad ettans arbete går ut på, hjälper honom att jobba "ikapp" om man känner att det är något alla andra kan och inte han. 

Kan också vara sådant som inte är direkt arbete, men ändå sådant de andra gjort och känner till. Exempelvis se en filmserie, högläsa en bok alla andra redan hört, gå på ett museum man besökt och relaterar till ibland osv.

Alltså att ni är beredda att avsätta kanske en halvtimme per dag åt "läxor" som kanske inte finns, men som hjälper pojken. Ingenting skolan kan kräva och kanske därför talar ganska lite om, men jag tror ändå att det är bra.