"Hoppa upp" i ettan istället för förskoleklass av sociala skäl?

Hur länge kan han gå på denna skolan - till vilken årskurs?

Jag tycker det låter som ett bra val. Du skriver att han mognadsmässigt ligger så långt före de i hans klass, då kanske han hamnar helt rätt i den övre. Annars är det ju just den sociala biten man ofta funderar kring när det gäller att hoppa över en klass.

När vi brottades med samma funderingar så hade vi ett möte med lärare för båda klasserna samt rektorn. Då fick alla bolla tankar och funderingar åt alla håll, vi föräldrar fick höra personalens erfarenheter från andra barn, tankar om hur barnet fungerade i de olika grupperna osv. Personalen fick höra våra tankar, förväntningar och farhågor. Även om beslutet inte var solklart efter träffen heller, så var det ändå ett värdefullt tillskott av tankar och åsikter.

Han kan gå till nian.

Tack för input! Ja, precis, det brukar ju vara det sociala man oroar sig för annars. Han är som sagt rätt långt fram gällande "tänket", han kan läsa och räkna, är väldigt verbal/kommunikativ och är klurig och smart. Men motoriskt lite seg ;) Han kanske alltid kommer att vara så dock. Inte alla som "vill" vara fotbollsproffs eller cykla snabbast, hehe... Han kanske alltid kommer att nöja sig med lite lugnare aktiviteter.

Det lät som ni hade ett väldigt bra möte! Vi ska ha en sånt om två veckor.Värdefullt, precis som du skriver, med olika tankar och åsikter från olika personer som träffar barnet. Jag blir ju såklart nyfiken på hur ni valde till slut och hur det går :) Men jag har full förståelse för om du inte vill lämna ut allt sånt här.

Jag började skolan ett år tidigare pga att slla mina vänner var ett år äldre. Jag gar alltid tyckt att det var tråkigt att alla fick köra moppe innan mig å så. Men inget jag lidit över.

Vår situation var inte jämförbar med er - dottern låg långt fram kunskapsmässigt och gick i en väldigt stökig klass där hon inte fick just någon stimulans alls utan bara "stängde av" på lektionerna. Hon fick gå upp till 2-3:an en dag/vecka, för att komma ifrån och få mer utmanande uppgifter. Hon gick i 1:an då.
Vi valde att låta henne vara kvar i sin klass. Hon är inte mogen socialt, och att gå från att ha det så lätt och ständigt ligga först, till att vara bland de svagare i sin klass (i alla fall i början, hon hade ju inte räknat 2:ans mattebok tex)... Dessutom sa en av lärarna att det ofta går bra i de lägre åldrarna, men att det kunde bli kämpigare när de andra kom i puberteten osv. Samtidigt - det skiljer ju ändå flera år i samma klass när barn kommer i puberteten...

Det var inget lätt val. Men med facit i hand tror jag det blev rätt. Hon stod och stampade några år, men nu börjar de andra ha kommit ikapp. Just efter vårt samtal slutade flera av barnen i klassen och det blev stor skillnad i arbetsron - nu är nog hennes klass den lugnaste på skolan? Och socialt är hon inte så mogen av sig, hon platsar bäst där hon är nu. Så det blev bra.

Jag förstår det, det är ju precis såna saker jag tänker på också. Men det andra kanske ändå överväger. Dilemma. Skönt att höra att du inte lidit av det iallafall :)

Ah, jag förstår. Tack för att du delade med dig! Vilken tur er dotter har som har er som föräldrar! Engagerade och analyserande! :) Skönt att det blev bra allting!

Vår lillkille är som sagt lite seg rent motoriskt när det gäller cykling och skridskor och sånt som kräver balans, men det har nog med hörselnedsättningen att göra.

Är lärare på lågstadiet, dock i vanlig klass eller vad man nu ska kalla det. Av det lilla vi får veta här låter ett byte vettigt. Finns det sådana skillnader som du beskriver kommer de ju sannolikt inte att växa bort - tvärt om blir de oftast mer uppenbara i takt med att "normalstörda" barn utvecklas och lär sig tänka mer och mer abstrakt. Ofta funkar barn med sådana svårigheter du beskriver att klasskompisarna har ganska bra i "vanliga klasser" de första åren. Men mot slutet av lågstadiet är problem ofta ganska stora - när barnens lek blir mer och mer avancerad, abstrakt, när samspelet sker mer och mer via prat och när man inte längre kan delta genom att leka bredvid istället för att leka med.

Hade gällt ett byte från en "normal" klass till en annan "normal" är det svårare, då kan man ju tänka att det kanske kan hända massor på något år - den mest "mogna" kan plötsligt befinna sig i mitten osv. Men nu får man nog tänka att bästa perioden kanske är nu, när även din son fortfarande är ganska liten.

Låter bra att ni har ett möte inbokat, gå dit och lufta alla funderingar, lyssna och ställ frågor! Hör gärna med skolan hur de tänker angående att ev. gå om ett år längre fram. Hoppar pojken upp till ettan nu har han ju ett år "tillgodo" rent teoretiskt (fast så kanske det inte ser ut rent juridiskt), finns då möjligheten att ev. gå om årskurs 5 om det är det bästa för honom då?

Eller kan man tänka sig någon annan lösning än ett rent byte? Kanske någon variant på fritids? Att pojken har lektioner med sin egen åldersgrupp, men får delta i fritidsaktiviteter med de äldre barnen? Om klasserna är små kanske han kan få ha matematik eller något annat ämne med den äldre klassen, för att få utmaning och stimulans, så kan ni ser hur det verkar fungera?

Lycka till, hoppas ni finner en lösning som ni känner er nöjda med!

Jo, en grej till. Som du säkert redan tänkt på! Hoppar han upp en årskurs är det väldigt bra om ni föräldrar satsar extra på pojkens skolarbete under en period. Hjälper honom mycket hemma så att han snabbt känner att han förstår vad ettans arbete går ut på, hjälper honom att jobba "ikapp" om man känner att det är något alla andra kan och inte han. 

Kan också vara sådant som inte är direkt arbete, men ändå sådant de andra gjort och känner till. Exempelvis se en filmserie, högläsa en bok alla andra redan hört, gå på ett museum man besökt och relaterar till ibland osv.

Alltså att ni är beredda att avsätta kanske en halvtimme per dag åt "läxor" som kanske inte finns, men som hjälper pojken. Ingenting skolan kan kräva och kanske därför talar ganska lite om, men jag tror ändå att det är bra. 

TUSEN TACK för dina inlägg och för att du tog dig tid att svara! Det betyder jättemycket för oss! Jag tar med mig flera av dina tankar till vårt möte! KÄnns kanon med lite kött på benen. Precis som du skrev så kan han ju "hoppa ner" igen senare om det skulle bli problem. Vi fick det bekräftat av skolan, så det bästa är nog att testa att flytta honom nu. Tack igen!

Jag har en 6-åring som ska börja skolan i Höst. Han ska få börja i 1:an direkt och hoppa över förskoleklassen p.g.a att han är den enda 6-åringen som börjar i den skolan. Jag kan ju inte låta han gå utan klasskamrater i flera år (när han börjar 4:an så flyttar han till större skola)
Så nu kommer han börja i samma klass som storebror och 7 andra pojkar och få massor av jämnlika kompisar.
Han är förr tidigt på året och är redan bättre än många i nuvarande förskoleklass både på att skriva och läsa, han älskar att lära sig och tar lätt in det som behövs. Så jag tror inte han får några problem just nu i alla fall och läraren tycker desamma som vi. Dock vet man ju som sagt inte hur det påverkar skolgången senare i livet, att alltid vara yngst, kanske hamna efter i mognad och allt sånt. 
Men både vi föräldrar och läraren tycker att det är väl bättre att ge han bra förutsättningar nu och om det nu skulle gå åt skogen senare så tar vi det då!!!